23 aug 2014 06:00

23 jan 2015 15:48

När vargen verkligen är lös

Pojken och vargen är en av alla dessa fabler som tillskrivs Aisopos. Polisfacket skriker bara att vargen kommer när själva Fenrisulven är lös. Därför lyckas de bättre med sina löneuppror än yrkesgrupper som har vargvarning i varenda löneförhandling.

Ni kan väl historien? En ung fåraherde har tråkigt och skriker att vargen kommer gång på gång för att de andra herdarna och ortsborna ska skynda till hans hjälp. Efter ett tag tröttnar de på skämtet (det var ju inte så roligt till att börja med) och ignorerade ropen på hjälp. Fast den gången kom vargen på riktigt. Om bara fåren eller även den unge skämtaren blir ulvens middag beror på hur barntillåten version av fabeln man läser.

Så varför vann polisen när lärare, sjuksköterskor och så många andra misslyckats med sina löneuppror? De gör ju också jobb som är helt nödvändiga för samhället. Jo, för att polisen inte brukar skrika att vargen kommer.

En viss fördel har polisen också förstås haft genom att de företräds av ett enda förbund, att jämföra med lärarnas två som ofta har helt olika uppfattningar i olika frågor. Men framför allt är det väldigt sällan som polisen gör uppror på det sätt som skett i år. Det ger ökad uppmärksamhet förstås, men också ökad känsla av att det är på allvar. Alldeles för många fackförbund (inga nämnda) skramlar med vapnen i varenda löneförhandling. För att sedan båda parter som vanligt kommer överens och är lite lagom missnöjda båda två.

Polisen har inte ens strejkvapnet att ta till, de hör till de yrkesgrupper som helt enkelt inte får strejka (av naturliga skäl). Men de har en kåranda som vi utanför mest känner till som något i orealistiska filmer där Mikael Persbrandt vrålar att nu gäller inga regler, sörru.

Tills nyligen pratade poliser inte med media om missnöje i de egna leden. Inte anonyma, inte off the record, inte alls. Det hölls inom gruppen (fikarummet eller på Facebook, gruppen i alla fall.) Nu har polis efter polis ställt sig framför kamerorna och förklarat precis vad de är missnöjda med och varför. Det är nära nog unikt. Och det unika tenderar att väcka uppmärksamhet hos såväl media som allmänhet och arbetsledning. Alla års återhållsamhet och knutna nävar i fickan har betalat sig med mer pengar i samma fickor.

Det krävs mer än pengar för att få en bättre fungerande poliskår. Byråkrati, onödiga skrivbordsarbeten och mystiskt låg uppklarningsprocent finns kvar att brottas med. Förmodligen hänger de ihop på något vis.

Men nu är det åtminstone en mer motiverad ordningsmakt som ska skydda oss mot de riktiga vargarna.

Ni kan väl historien? En ung fåraherde har tråkigt och skriker att vargen kommer gång på gång för att de andra herdarna och ortsborna ska skynda till hans hjälp. Efter ett tag tröttnar de på skämtet (det var ju inte så roligt till att börja med) och ignorerade ropen på hjälp. Fast den gången kom vargen på riktigt. Om bara fåren eller även den unge skämtaren blir ulvens middag beror på hur barntillåten version av fabeln man läser.

Så varför vann polisen när lärare, sjuksköterskor och så många andra misslyckats med sina löneuppror? De gör ju också jobb som är helt nödvändiga för samhället. Jo, för att polisen inte brukar skrika att vargen kommer.

En viss fördel har polisen också förstås haft genom att de företräds av ett enda förbund, att jämföra med lärarnas två som ofta har helt olika uppfattningar i olika frågor. Men framför allt är det väldigt sällan som polisen gör uppror på det sätt som skett i år. Det ger ökad uppmärksamhet förstås, men också ökad känsla av att det är på allvar. Alldeles för många fackförbund (inga nämnda) skramlar med vapnen i varenda löneförhandling. För att sedan båda parter som vanligt kommer överens och är lite lagom missnöjda båda två.

Polisen har inte ens strejkvapnet att ta till, de hör till de yrkesgrupper som helt enkelt inte får strejka (av naturliga skäl). Men de har en kåranda som vi utanför mest känner till som något i orealistiska filmer där Mikael Persbrandt vrålar att nu gäller inga regler, sörru.

Tills nyligen pratade poliser inte med media om missnöje i de egna leden. Inte anonyma, inte off the record, inte alls. Det hölls inom gruppen (fikarummet eller på Facebook, gruppen i alla fall.) Nu har polis efter polis ställt sig framför kamerorna och förklarat precis vad de är missnöjda med och varför. Det är nära nog unikt. Och det unika tenderar att väcka uppmärksamhet hos såväl media som allmänhet och arbetsledning. Alla års återhållsamhet och knutna nävar i fickan har betalat sig med mer pengar i samma fickor.

Det krävs mer än pengar för att få en bättre fungerande poliskår. Byråkrati, onödiga skrivbordsarbeten och mystiskt låg uppklarningsprocent finns kvar att brottas med. Förmodligen hänger de ihop på något vis.

Men nu är det åtminstone en mer motiverad ordningsmakt som ska skydda oss mot de riktiga vargarna.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.