27 aug 2014 04:00

23 jan 2015 15:49

Niclas Lindstrand: En mystiskt desperat serieledare

Desperata chefer öppnar brev från sina företrädare för att få råd. Stefan Löfven borde inte vara desperat, trots att hans teoretiska rödgröna block verkar tappa försprång för varje undersökning. Ändå sprättar han brev som om han jobbade på Säpo.

Det går en gammal historia bland chefer. Den nytillträdde får tre kuvert av sin företrädare med rådet att öppna ett kuvert varje gång det är kris och han inte vet vad hon eller han ska göra och läsa breven som ligger i dem.

Krisen är ett faktum och kuvert ett visar sig innehålla rådet Tillsätt en utredning.

Dags för kuvert nummer två: Organisera om.

Inget hjälper. Kuvert tre är sista chansen: Skriv tre brev och avgå.

Varenda partiledare och minister har redan öppnat kuvert ett. Jan Björklund har hunnit med tvåan, med sin tro på att om bara skolan förstatligas så kommer de lutande tornen i Pisaundersökningarna att sträcka sig mot himlen likt Babels torn.

Men att Stefan Löfven redan öppnat kuvert två om järnvägen förvånar. Att det behövs mer pengar till underhåll är uppenbart. Men att förstatliga är bara att sminka grisen. Bolagen som sköter underhållen pratar med varandra, det finns så fiffiga saker som kallas telefoner och datorer. Och staten är inte känd som någon skicklig företagsledare. (Vattenfall, SAS, SJ...) Ett förstatligande vore en förändring för förändringens skull. Såna kostar mycket pengar och tid att genomföra. Båda delarna kunde i stället användas till... ja vad sägs om att få de förbaskade spåren i vettigt skick?

I flyktingfrågan råder den vanliga kompakta tystnaden från S. Moderaterna kastade handsken och förklarade både att ja, det kostar (inledningsvis åtminstone) att ta hand om drabbade människor. Och jo, det är värt det. Socialdemokraterna valde av svara på helt andra frågor. De pratade om skattesänkningar som de själva lovat att behålla. Och mest förvirrande av allt var Löfven ute i Metro och påstod att Alliansen vill fortsätta regera med stöd av SD.

Att ta rakt motsatt position till ett enfrågeparti i deras enda fråga är för mig ett väldigt underligt frieri. Möjligen syftade Löfven på Moderaternas ständiga (och korrekta) påpekande att Löfvens tydliga regeringsalternativ från november bestod av precis vem som helst utom SD. (Detta säger en hel del om hur Löfven är när han är otydlig.) Kanske syftar det psykedeliska utspelet på att Moderaterna anser att det inte finns något rödgrönt regeringsalternativ. Men det gör det ju inte heller, enligt Löfven själv.

Kanske har det teoretiska blocket lett så länge att Löfven börjat fundera på hur i hela fridens namn han ska få ihop först en regering och sedan en budget i sin röd-grön-grönare-rosa-gula-blåa röra till stödpartier.

De flesta brukar åtminstone tillträda jobbet innan de öppnar sina kuvert.

Det går en gammal historia bland chefer. Den nytillträdde får tre kuvert av sin företrädare med rådet att öppna ett kuvert varje gång det är kris och han inte vet vad hon eller han ska göra och läsa breven som ligger i dem.

Krisen är ett faktum och kuvert ett visar sig innehålla rådet Tillsätt en utredning.

Dags för kuvert nummer två: Organisera om.

Inget hjälper. Kuvert tre är sista chansen: Skriv tre brev och avgå.

Varenda partiledare och minister har redan öppnat kuvert ett. Jan Björklund har hunnit med tvåan, med sin tro på att om bara skolan förstatligas så kommer de lutande tornen i Pisaundersökningarna att sträcka sig mot himlen likt Babels torn.

Men att Stefan Löfven redan öppnat kuvert två om järnvägen förvånar. Att det behövs mer pengar till underhåll är uppenbart. Men att förstatliga är bara att sminka grisen. Bolagen som sköter underhållen pratar med varandra, det finns så fiffiga saker som kallas telefoner och datorer. Och staten är inte känd som någon skicklig företagsledare. (Vattenfall, SAS, SJ...) Ett förstatligande vore en förändring för förändringens skull. Såna kostar mycket pengar och tid att genomföra. Båda delarna kunde i stället användas till... ja vad sägs om att få de förbaskade spåren i vettigt skick?

I flyktingfrågan råder den vanliga kompakta tystnaden från S. Moderaterna kastade handsken och förklarade både att ja, det kostar (inledningsvis åtminstone) att ta hand om drabbade människor. Och jo, det är värt det. Socialdemokraterna valde av svara på helt andra frågor. De pratade om skattesänkningar som de själva lovat att behålla. Och mest förvirrande av allt var Löfven ute i Metro och påstod att Alliansen vill fortsätta regera med stöd av SD.

Att ta rakt motsatt position till ett enfrågeparti i deras enda fråga är för mig ett väldigt underligt frieri. Möjligen syftade Löfven på Moderaternas ständiga (och korrekta) påpekande att Löfvens tydliga regeringsalternativ från november bestod av precis vem som helst utom SD. (Detta säger en hel del om hur Löfven är när han är otydlig.) Kanske syftar det psykedeliska utspelet på att Moderaterna anser att det inte finns något rödgrönt regeringsalternativ. Men det gör det ju inte heller, enligt Löfven själv.

Kanske har det teoretiska blocket lett så länge att Löfven börjat fundera på hur i hela fridens namn han ska få ihop först en regering och sedan en budget i sin röd-grön-grönare-rosa-gula-blåa röra till stödpartier.

De flesta brukar åtminstone tillträda jobbet innan de öppnar sina kuvert.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.