04 sep 2014 06:00

23 jan 2015 15:49

Niclas Lindstrand: Ett tydligt ryck i vänsterfilen

Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt har inte blivit det vallokomotiv Västerpartiet hoppades på. Efter en stark start är partiet tillbaka i princip där de började när han tog över. SVT:s utfrågning kan bli en sen vändning, Sjöstedt gjorde oväntat bra ifrån sig.

Sjöstedt har tillsammans med Jimmie Åkesson det enklaste jobbet i valrörelsen. Båda kör sitt eget spår, koncentrerar sig på en enda fråga och låter övriga partier ägna sig åt rävspel, positioneringar och luddigheter. (Detta förutom könet och titeln är det enda den duon har gemensamt.) Det är naturligtvis ett framgångsrecept.

Rita ett kors i taket om ni vill, men personligen tyckte jag detta var den intressantaste utfrågningen hittills. Sjöstedt har fokuserat så totalt på sitt vinstförbud att det var riktigt befriande att höra honom prata om något annat. Särskilt att helt lägga ansvaret för kriget i Ukraina på Ryssland utan att slingra sig. Där har Vänsterpartiet fortfarande ett förflutet som behöver poleras ordentligt.

Även försvarspolitiken hanterade han väl genom att prata om mer pengar till förband och hemvärn men mindre till högteknologiska projekt som JAS. Inte nödvändigtvis vettigt, högteknologi är ett måste i försvaret, men åtminstone tydligt till skillnad från alldeles för många andra partier.

Detsamma gäller den telefonkatalogslånga listan över skatter han vill höja; det var väldigt konsekvent även om resultatet skulle bli ekonomisk katastrof i verkligheten. Lika benhårt stod han fast vid den märkliga idén att legalisera narkotikabruk, men fortfarande ha innehavet brottsligt – hur ska egentligen någon ta narkotika som de inte innehar åtminstone någon liten stund?

Lustigt nog verkade han bara bli svettig när han tvingades prata om det som borde vara de enklaste frågorna. Att prata feminism som man är han uppenbarligen van vid, men jämförelsen med Feministiskt Initiativ blev märklig när han påstod att Fi inte för vänsterpolitik. Har Gudrun Schyman föreslagit slopad bolagsskatt eller något annat högermässigt så har jag missat det.

Värst var nog ändå att han inte kunde förklara hur slopandet av fritt skolval skulle gå till. Det är ändå i utkanten av den stora stoppa-vinsterna-politiken som är partiets enda valfråga. Först blir du tilldelad en skola men sen kan du ändå välja att byta? Jaha, varför i så fall inte ha kvar det fria skolvalet?

Men som helhet var ändå Jonas Sjöstedt berömvärt tydlig jämfört med alla andra tänkbara regerings- eller stödpartiledare. Att ett högerspöke som jag bara håller med honom när det gäller Rysslands skuld i Ukraina hör inte hit. Han kan mycket väl ha lockat till sig osäkra väljare som går i röda toner men bestämmer sig sent (eller inte förstår vad Löfven menar).

Det kan löna sig att köra om på vänsterkanten även för ett lok. Synd att ingen kommit på detsamma i det högra spåret.

Niclas Lindstrand

Sjöstedt har tillsammans med Jimmie Åkesson det enklaste jobbet i valrörelsen. Båda kör sitt eget spår, koncentrerar sig på en enda fråga och låter övriga partier ägna sig åt rävspel, positioneringar och luddigheter. (Detta förutom könet och titeln är det enda den duon har gemensamt.) Det är naturligtvis ett framgångsrecept.

Rita ett kors i taket om ni vill, men personligen tyckte jag detta var den intressantaste utfrågningen hittills. Sjöstedt har fokuserat så totalt på sitt vinstförbud att det var riktigt befriande att höra honom prata om något annat. Särskilt att helt lägga ansvaret för kriget i Ukraina på Ryssland utan att slingra sig. Där har Vänsterpartiet fortfarande ett förflutet som behöver poleras ordentligt.

Även försvarspolitiken hanterade han väl genom att prata om mer pengar till förband och hemvärn men mindre till högteknologiska projekt som JAS. Inte nödvändigtvis vettigt, högteknologi är ett måste i försvaret, men åtminstone tydligt till skillnad från alldeles för många andra partier.

Detsamma gäller den telefonkatalogslånga listan över skatter han vill höja; det var väldigt konsekvent även om resultatet skulle bli ekonomisk katastrof i verkligheten. Lika benhårt stod han fast vid den märkliga idén att legalisera narkotikabruk, men fortfarande ha innehavet brottsligt – hur ska egentligen någon ta narkotika som de inte innehar åtminstone någon liten stund?

Lustigt nog verkade han bara bli svettig när han tvingades prata om det som borde vara de enklaste frågorna. Att prata feminism som man är han uppenbarligen van vid, men jämförelsen med Feministiskt Initiativ blev märklig när han påstod att Fi inte för vänsterpolitik. Har Gudrun Schyman föreslagit slopad bolagsskatt eller något annat högermässigt så har jag missat det.

Värst var nog ändå att han inte kunde förklara hur slopandet av fritt skolval skulle gå till. Det är ändå i utkanten av den stora stoppa-vinsterna-politiken som är partiets enda valfråga. Först blir du tilldelad en skola men sen kan du ändå välja att byta? Jaha, varför i så fall inte ha kvar det fria skolvalet?

Men som helhet var ändå Jonas Sjöstedt berömvärt tydlig jämfört med alla andra tänkbara regerings- eller stödpartiledare. Att ett högerspöke som jag bara håller med honom när det gäller Rysslands skuld i Ukraina hör inte hit. Han kan mycket väl ha lockat till sig osäkra väljare som går i röda toner men bestämmer sig sent (eller inte förstår vad Löfven menar).

Det kan löna sig att köra om på vänsterkanten även för ett lok. Synd att ingen kommit på detsamma i det högra spåret.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.