05 sep 2014 06:00

23 jan 2015 15:49

Niclas Lindstrand: Kärnkraften kan inte tigas ihjäl

Kärnkraft. Hvad vilja Stefan Löfven om kärnkraften? Vi veta hvad Socialdemokraterna vilja – avveckla på sikt, inte bygga några nya reaktorer. Men om partiledaren vilja samma sak är totalt förvirrat sedan han vägrat att svara på frågan i Expressens nätdebatt mellan partiledarna.

Mäster Palm, som ställde den retoriska frågan ”Hvad vilja Socialdemokraterna?” redan 1881 gav ett långt och detaljerat svar på frågan. (Egentligen var ämnet ”Hvad vilja socialisterna?” men hans manus använde ordet ”Socialdemokraterna” vilket gjort talet i Malmö till en sorts andlig startpunkt för partiet.)

Partiets kongress 2009 var inte riktigt lika tydlig om kärnkraften. Någon tidplan för avveckling finns inte, det ska anpassas efter industrins behov. Vilket är förståeligt eftersom de då behöver ta itu med vad den ska ersättas med. Däremot ska det inte byggas nya reaktorer.

På frågan om dagens reaktorer ska få ersättas med nya svarade Löfven inte alls. Han stod och höll i lapparna med ja och nej, fumlade med båda men sträckte inte upp någon utan förklarade att frågan är för komplex att svara ja eller nej på. Ja, för just Stefan Löfven är den för komplex – av interna partipolitiska skäl.

Det hela kräver ingen djupare analys, han är känd som gammal kärnkraftsvän sedan tiden som Metallordförande. Men det fick Alliansens företrädare att fnissa och fundera på om de skulle köpa chips till underhållningen när Åsa Romson gav sig på Löfven direkt efter debatten. Att det finns sprickor djupa som Grand Canyon inom det imaginära rödgröna blocket är ett av Alliansens främsta vapen. Och att Löfven demonstrerar att han och partikongressen inte heller är överens fick säkert Reinfeldt och gänget att undra om de skulle ha dipp till chipsen också.

Ibland har nog Löfven en fördel av att inte vara politiskt skolad, han känns inte medietränad till osynlighet och kommer därför undan med en och annan tabbe. Detta var ett praktexempel på hur det ofta ändå är en nackdel.

Energifrågan är för stor och viktig för att vela om och Löfvens efterlysta blocköverskridande överenskommelse blir svår att nå när han är osams med sitt eget parti i frågan. Låt oss förutsätta att Metallmannen fortfarande inser att kärnkraften kommer att behövas under överskådlig tid. Då måste han först vinna striden inom det egna partiet. Sedan kommer den överenskommelsen att gå att nå hur lätt som helst eftersom den stämmer med Moderaternas. Och att en sådan behövs är självklart, det går inte att byta inriktning om kärnkraften vart fjärde år.

Hans chanser att bli den statsminister som tar initiativet minskade lite när tystnaden för en gångs skull blev hans fiende.

Mäster Palm, som ställde den retoriska frågan ”Hvad vilja Socialdemokraterna?” redan 1881 gav ett långt och detaljerat svar på frågan. (Egentligen var ämnet ”Hvad vilja socialisterna?” men hans manus använde ordet ”Socialdemokraterna” vilket gjort talet i Malmö till en sorts andlig startpunkt för partiet.)

Partiets kongress 2009 var inte riktigt lika tydlig om kärnkraften. Någon tidplan för avveckling finns inte, det ska anpassas efter industrins behov. Vilket är förståeligt eftersom de då behöver ta itu med vad den ska ersättas med. Däremot ska det inte byggas nya reaktorer.

På frågan om dagens reaktorer ska få ersättas med nya svarade Löfven inte alls. Han stod och höll i lapparna med ja och nej, fumlade med båda men sträckte inte upp någon utan förklarade att frågan är för komplex att svara ja eller nej på. Ja, för just Stefan Löfven är den för komplex – av interna partipolitiska skäl.

Det hela kräver ingen djupare analys, han är känd som gammal kärnkraftsvän sedan tiden som Metallordförande. Men det fick Alliansens företrädare att fnissa och fundera på om de skulle köpa chips till underhållningen när Åsa Romson gav sig på Löfven direkt efter debatten. Att det finns sprickor djupa som Grand Canyon inom det imaginära rödgröna blocket är ett av Alliansens främsta vapen. Och att Löfven demonstrerar att han och partikongressen inte heller är överens fick säkert Reinfeldt och gänget att undra om de skulle ha dipp till chipsen också.

Ibland har nog Löfven en fördel av att inte vara politiskt skolad, han känns inte medietränad till osynlighet och kommer därför undan med en och annan tabbe. Detta var ett praktexempel på hur det ofta ändå är en nackdel.

Energifrågan är för stor och viktig för att vela om och Löfvens efterlysta blocköverskridande överenskommelse blir svår att nå när han är osams med sitt eget parti i frågan. Låt oss förutsätta att Metallmannen fortfarande inser att kärnkraften kommer att behövas under överskådlig tid. Då måste han först vinna striden inom det egna partiet. Sedan kommer den överenskommelsen att gå att nå hur lätt som helst eftersom den stämmer med Moderaternas. Och att en sådan behövs är självklart, det går inte att byta inriktning om kärnkraften vart fjärde år.

Hans chanser att bli den statsminister som tar initiativet minskade lite när tystnaden för en gångs skull blev hans fiende.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.