10 sep 2014 06:00

23 jan 2015 15:50

Niclas Lindstrand: Akuten blir alltid första valet

Köerna ökar till både akuten och jourcentralen, kunde vi läsa i gårdagens SLA. Att flytta ihop verksamheterna igen känns som en självklarhet. Men det räcker inte på sikt.

Vårdanalys, en nyttig liten myndighet, konstaterade i fjol att alla kategorier av patienter söker sig till primärvården oftare sedan vårdvalet. Det tyder på att vårdvalet i sig var en god idé och att genomförandet har fått fullt godkänt. Men det kan alltid bli bättre.

Visserligen var det pedagogiskt att skilja ut den offentliga delen av sjukvården från den privata och skapa Närhälsan medan det etablerade ordet vårdcentral fick vara kvar. Men problemen finns i mörkret, när vårdcentralerna har stängt. Uppdelningen mellan jourcentral och akut är betydligt mindre pedagogiskt förklarad. Handen på hjärtat, hur många vet ens vad en jourcentral är för något? Och var den ligger? Och kommer ihåg det när man är orolig för sin hälsa eller behöver plåstras om sent en kväll?

Någonstans finns en gräns för hur mycket man kan förväntas lära sig om sjukvårdens organisation och för den delen om medicin för att veta precis vart man ska åka i alla lägen och alla tider på dygnet. Man ska inte behöva tentaplugga för att kunna bli sjuk. Akuten är etablerad sedan urminnes tider och är det första som en rädd människa kommer att tänka på. Därför får den också för många patienter – och det är egentligen ett större problem när folk som behöver akut hjälp inte söker sig dit.

Den ordningen är svår att ändra på, om det ens är önskvärt. Men bättre öppettider på jouren och att ha den nästgårds till akuten kan lösa delar av problemet. En jourpatient borde rimligen i genomsnitt medföra mindre kostnader än en akutpatient. I princip alla politiska partier som SLA frågade i gårdagens tidning tyckte också att jouren och akuten skulle ligga tillsammans vid sjukhusen. Den största frågan är därmed varför den inte flyttat tillbaka redan.

Därmed inte sagt att en ny flytt löser alla problem. Risken är stor att jouren i stället får alldeles för långa köer, antalet besökare har ökat även där. Att folk springer fram och tillbaka mellan mottagningarna för att se var kön är kortast hjälper ingen. Någonstans måste det tillföras pengar i takt med att det ena eller det andra eller båda får fler besökare. Eftersom sjukvården är en av två ordentliga bitar i regionens kaka så är det kollektivtrafiken som får stå tillbaka. Idag står skattepengar för nästan hälften av Västtrafiks intäkter, en andel som fått skena iväg år efter år.

Den som är sjuk kan ändå inte åka tåg, men kan ha råd att betala lite mer själv efter att ha blivit frisk.

Vårdanalys, en nyttig liten myndighet, konstaterade i fjol att alla kategorier av patienter söker sig till primärvården oftare sedan vårdvalet. Det tyder på att vårdvalet i sig var en god idé och att genomförandet har fått fullt godkänt. Men det kan alltid bli bättre.

Visserligen var det pedagogiskt att skilja ut den offentliga delen av sjukvården från den privata och skapa Närhälsan medan det etablerade ordet vårdcentral fick vara kvar. Men problemen finns i mörkret, när vårdcentralerna har stängt. Uppdelningen mellan jourcentral och akut är betydligt mindre pedagogiskt förklarad. Handen på hjärtat, hur många vet ens vad en jourcentral är för något? Och var den ligger? Och kommer ihåg det när man är orolig för sin hälsa eller behöver plåstras om sent en kväll?

Någonstans finns en gräns för hur mycket man kan förväntas lära sig om sjukvårdens organisation och för den delen om medicin för att veta precis vart man ska åka i alla lägen och alla tider på dygnet. Man ska inte behöva tentaplugga för att kunna bli sjuk. Akuten är etablerad sedan urminnes tider och är det första som en rädd människa kommer att tänka på. Därför får den också för många patienter – och det är egentligen ett större problem när folk som behöver akut hjälp inte söker sig dit.

Den ordningen är svår att ändra på, om det ens är önskvärt. Men bättre öppettider på jouren och att ha den nästgårds till akuten kan lösa delar av problemet. En jourpatient borde rimligen i genomsnitt medföra mindre kostnader än en akutpatient. I princip alla politiska partier som SLA frågade i gårdagens tidning tyckte också att jouren och akuten skulle ligga tillsammans vid sjukhusen. Den största frågan är därmed varför den inte flyttat tillbaka redan.

Därmed inte sagt att en ny flytt löser alla problem. Risken är stor att jouren i stället får alldeles för långa köer, antalet besökare har ökat även där. Att folk springer fram och tillbaka mellan mottagningarna för att se var kön är kortast hjälper ingen. Någonstans måste det tillföras pengar i takt med att det ena eller det andra eller båda får fler besökare. Eftersom sjukvården är en av två ordentliga bitar i regionens kaka så är det kollektivtrafiken som får stå tillbaka. Idag står skattepengar för nästan hälften av Västtrafiks intäkter, en andel som fått skena iväg år efter år.

Den som är sjuk kan ändå inte åka tåg, men kan ha råd att betala lite mer själv efter att ha blivit frisk.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.