17 sep 2014 06:00

23 jan 2015 15:50

Niclas Lindstrand: Skövdeandan segrar som vanligt

Medan rikspolitiken förvandlats till ett stort rävspel – möjligen svälta räv rentav – är allt som vanligt i Skövde. Nästan. Alliansen har inte längre egen majoritet. Men Skövdeandan har det.

Skövdeandan eller samarbetsandan är inte helt lättdefinierad. Den är mer en känsla av att de största partierna kommer överens i utskotten, bakom stängda dörrar, och sedan presenterar en nära nog enad front inför fullmäktige som egentligen bara kan tacka och ta emot. Framför allt att Socialdemokraterna i Skövde hellre agerar inofficiellt stödparti till Alliansen än beter sig som en ettrig opposition.

Ska jag försöka ta på mig ett par röda glasögon (vilket känns hemskt ovant) är det kluvet. Å ena sidan får S mer att säga till om genom att kämpa vid förhandlingsborden än genom att högljutt opponera sig mot allt. Det är talande att den enda valfråga i Skövde det hettade till om gällde traineeplatser kontra restaurangjobb, en skugga av en debatt på riksplanet.

Å andra sidan är det svårt för S att vinna röster genom att nästan vara en del av Alliansen. (Personligen måste jag erkänna att jag inte ligger sömnlös för detta.)

Å tredje sidan får den officiella vågmästaren Sverigedemokraterna egentligen ingenting att säga till om i år heller trots valframgångarna. Alliansen plus Socialdemokraterna är en mycket kraftig majoritet i kommunfullmäktige, om än inofficiell. Och den gynnar Skövde. Med ständiga öppna strider är det svårt att styra en mellanstor kommun med ambitioner att bli en större mellanstor kommun och dessutom navet i vad som brukade vara Skaraborgs län.

Den verkliga oppositionen består därför av Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, som sinsemellan inte är överens om någonting över huvud taget. Kanske även Miljöpartiet, men de tycks bit för bit närma sig att bli en del av Skövdeandan även de. Det enda undantaget därutöver är Socialdemokraterna i Ryd, som närmast är att betraktas som en splittringsgrupp ur moderpartiet och därmed inte har någon egen representation.

Ur ett utvecklingsperspektiv är Skövdeandan något gott. Den står för stabilitet, kompromissvilja och en möjlighet att tänka långsiktigt – det är ett par val till innan Vision 2025 ska vara verklighet. Ett gemensamt mål kräver också att man gemensamt jobbar mot det målet med ungefär samma metoder. Faktiskt har Folkpartiet som stuckit ut mer som oppositionella än Socialdemokraterna, åtminstone om Cementa. (En fråga som kommunen inte ens bestämmer om.)

Problemet är att med en tyst – eller viskande – överenskommelse mellan klassiska kombattanter som S och M tappar Skövde i debattklimat och därmed demokratiskt inflytande.

Men det är ett problem som uppstår vart fjärde år. Resten av tiden får vi nog konstatera att Skövdeandan är den bästa lösningen för kommunen.

Skövdeandan eller samarbetsandan är inte helt lättdefinierad. Den är mer en känsla av att de största partierna kommer överens i utskotten, bakom stängda dörrar, och sedan presenterar en nära nog enad front inför fullmäktige som egentligen bara kan tacka och ta emot. Framför allt att Socialdemokraterna i Skövde hellre agerar inofficiellt stödparti till Alliansen än beter sig som en ettrig opposition.

Ska jag försöka ta på mig ett par röda glasögon (vilket känns hemskt ovant) är det kluvet. Å ena sidan får S mer att säga till om genom att kämpa vid förhandlingsborden än genom att högljutt opponera sig mot allt. Det är talande att den enda valfråga i Skövde det hettade till om gällde traineeplatser kontra restaurangjobb, en skugga av en debatt på riksplanet.

Å andra sidan är det svårt för S att vinna röster genom att nästan vara en del av Alliansen. (Personligen måste jag erkänna att jag inte ligger sömnlös för detta.)

Å tredje sidan får den officiella vågmästaren Sverigedemokraterna egentligen ingenting att säga till om i år heller trots valframgångarna. Alliansen plus Socialdemokraterna är en mycket kraftig majoritet i kommunfullmäktige, om än inofficiell. Och den gynnar Skövde. Med ständiga öppna strider är det svårt att styra en mellanstor kommun med ambitioner att bli en större mellanstor kommun och dessutom navet i vad som brukade vara Skaraborgs län.

Den verkliga oppositionen består därför av Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, som sinsemellan inte är överens om någonting över huvud taget. Kanske även Miljöpartiet, men de tycks bit för bit närma sig att bli en del av Skövdeandan även de. Det enda undantaget därutöver är Socialdemokraterna i Ryd, som närmast är att betraktas som en splittringsgrupp ur moderpartiet och därmed inte har någon egen representation.

Ur ett utvecklingsperspektiv är Skövdeandan något gott. Den står för stabilitet, kompromissvilja och en möjlighet att tänka långsiktigt – det är ett par val till innan Vision 2025 ska vara verklighet. Ett gemensamt mål kräver också att man gemensamt jobbar mot det målet med ungefär samma metoder. Faktiskt har Folkpartiet som stuckit ut mer som oppositionella än Socialdemokraterna, åtminstone om Cementa. (En fråga som kommunen inte ens bestämmer om.)

Problemet är att med en tyst – eller viskande – överenskommelse mellan klassiska kombattanter som S och M tappar Skövde i debattklimat och därmed demokratiskt inflytande.

Men det är ett problem som uppstår vart fjärde år. Resten av tiden får vi nog konstatera att Skövdeandan är den bästa lösningen för kommunen.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.