02 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:51

Niclas Lindstrand: Fasligt slut när Fas 3 fasas ut

Utfasning. Jag skulle gärna tacka den rödgröna röran för att den vill avskaffa Alliansens största fiasko (nåja, tillsammans med försvaret), det vill säga Fas 3. Men det är svårt att känna sig tacksam när de inte har något bättre förslag själva.

Med ena handen på Bibeln och den andra på mitt blåfärgade hjärta: Fas 3 är ett totalfiasko. Jag har med skräckblandad förtvivlan fått följa en gammal god vän – min chef en gång i tiden faktiskt – under hans resa inom den fasliga tillvaron. Bland arbetsuppgifterna (nåja) märks forskning om amerikaemigranter som flyttade tillbaka till hembygden.

Framtidens forskare kan från denna insats utläsa att Forsby församling på nyårsafton i nådens år 1914 hade 372 invånare, varav en mantalsskrevs som sinnessjuk och en som idiot. Idioten avflyttade strax därefter till Sköfde där spåren slutar. (Boende i grannkommuner har troligen roande teorier om detta.) Den avslöjar också minst ett dödsfall i ”stickflufs”, en sjukdom som är föga känd men säkert mycket obehaglig eftersom den låter som något som kletat fast sig under kylskåpet.

Det fanns säkert en god tanke bakom Fas 3. Den påminner knappast särskilt mycket om ovanstående.

Men Stefan & Gustaf ska sätta ännu fler av dessa på skolbänken förutom sitt obligatoriska gymnasium. Tur att nyrekryteringen till lärarkåren går så bra, de behöver snart vara fler av eleverna. Men fiffigt nog flyttas några från Fas 3 till att bli lärare för sina nyligen utfasade kamrater. Till kollektivavtalsenliga löner som döljer fler siffror medan de minskar utrymmet för att skapa jobb genom att stimulera handeln. Den utlovade höjningen av läraryrkets status framstår i sammanhanget som aningen motsägelsefull.

Där kan elever sedan lära sig allt om idiotklassade individers flytt till Sköfde samt stickflufsens härjningar i landsorten. Men de försvinner från statistiken och det är viktigt i det sifferkastande som rikspolitiken muterat till.

Om Socialdemokraternas utlovade rätt till heltid eller Miljöpartiets älskade friår nämns inte ett ord. Det är strategiskt rimligt, där finns inte ens 36 procent röster för i riksdagen. Det råkar också vara ett svek mot partiernas egna väljare att vallöften avfärdas med ett ”äsch man säger så mycket dumt”.

Tyvärr finns det inte heller ett ord om hur något av detta skapar fasta, riktiga jobb utan bara nya gömställen för arbetslösa.

Niclas Lindstrand

Med ena handen på Bibeln och den andra på mitt blåfärgade hjärta: Fas 3 är ett totalfiasko. Jag har med skräckblandad förtvivlan fått följa en gammal god vän – min chef en gång i tiden faktiskt – under hans resa inom den fasliga tillvaron. Bland arbetsuppgifterna (nåja) märks forskning om amerikaemigranter som flyttade tillbaka till hembygden.

Framtidens forskare kan från denna insats utläsa att Forsby församling på nyårsafton i nådens år 1914 hade 372 invånare, varav en mantalsskrevs som sinnessjuk och en som idiot. Idioten avflyttade strax därefter till Sköfde där spåren slutar. (Boende i grannkommuner har troligen roande teorier om detta.) Den avslöjar också minst ett dödsfall i ”stickflufs”, en sjukdom som är föga känd men säkert mycket obehaglig eftersom den låter som något som kletat fast sig under kylskåpet.

Det fanns säkert en god tanke bakom Fas 3. Den påminner knappast särskilt mycket om ovanstående.

Men Stefan & Gustaf ska sätta ännu fler av dessa på skolbänken förutom sitt obligatoriska gymnasium. Tur att nyrekryteringen till lärarkåren går så bra, de behöver snart vara fler av eleverna. Men fiffigt nog flyttas några från Fas 3 till att bli lärare för sina nyligen utfasade kamrater. Till kollektivavtalsenliga löner som döljer fler siffror medan de minskar utrymmet för att skapa jobb genom att stimulera handeln. Den utlovade höjningen av läraryrkets status framstår i sammanhanget som aningen motsägelsefull.

Där kan elever sedan lära sig allt om idiotklassade individers flytt till Sköfde samt stickflufsens härjningar i landsorten. Men de försvinner från statistiken och det är viktigt i det sifferkastande som rikspolitiken muterat till.

Om Socialdemokraternas utlovade rätt till heltid eller Miljöpartiets älskade friår nämns inte ett ord. Det är strategiskt rimligt, där finns inte ens 36 procent röster för i riksdagen. Det råkar också vara ett svek mot partiernas egna väljare att vallöften avfärdas med ett ”äsch man säger så mycket dumt”.

Tyvärr finns det inte heller ett ord om hur något av detta skapar fasta, riktiga jobb utan bara nya gömställen för arbetslösa.

Niclas Lindstrand