04 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:51

Lövtunn regeringen i höststormen

Sverige, vi har ett resultat! Och därmed en regering. För åtminstone ett litet tag ska 18 socialdemokrater och sex miljöpartister försöka regera landet. Hur Stefan Löfven, som kallade Alliansen en svag minoritetsregering, skulle beskriva styrkeförhållandena är oklart. En regering som kan krossas av ett fallande höstlös, månne?

Om vi bortser från Ola Ullstens korta, olyckliga och lätt glömda tid som statsminister har vi i modern tid aldrig sett en regering med så litet stöd hos vare sig riksdag eller folk. Det skulle man som blåögd kunna gotta sig åt lite. Men det är i själva verket ett problem för hela landet.

En regering som är beroende av ett stödparti eller en vågmästare kanske kan kallas svag. Den nuvarande behöver två nya kompisar, minst, i kontroversiella frågor. Om inte stödpartiet heter Moderaterna, men när M och S är överens så blir något aldrig en politisk fråga, då klubbas den bara igenom och blir verklighet utan att debatt ens hinner uppstå.

Vi skulle också kunna konstatera att den samlade ministererfarenheten heter Margot Wallström. Alla andra är nya i sina roller, vissa även i riksdagen. Även det känns som ett svaghetstecken och bäddar för fortsatt parlamentarisk oro. Regeringen är en sak. Budgeten en mycket svårare, där säkert Alliansen vill hämnas och bryta ut delar som den förra oppositionen satte prejudikat för. Några av Löfvens mest kostsamma vallösten torde ligga risigt till.

Fridolins löften verkar ha försvunnit redan innan regeringen bildades, den avslöjade politiken är rätt mycket socialdemokratiskt, förvånansvärt mycket borgerlig och knappt grön alls. Men han fick sex ministerplatser som... kanske ska göra något miljöpartistiskt? Nej, det lär varken övriga regeringen eller riksdagen tillåta. De är nog där som såna där traineetjänster som Socialdemokraterna utlovat. (Om inte riksdagen röstar ned dem förstås.)

Egentligen luktar det nyval, eller extraval som det heter, om allting. Men nej, det är fortfarande en högoddsare om inte någon verklig ideologisk konflikt skulle blossa upp. Ett nyval skulle förstöra förtroendet för regeringsbildningen, politiken som helhet och särkilt de tunga etablerade partierna.

Vi får en regering. Vi får en budget, även om den kommer bli extremt urlakad när Löfven måste vända sig till höger och vänster samtidigt för att få igenom den. Svenska politiker är – faktiskt – ansvarstagande och ser att kaos skadar alla och att ett nyval vore en katastrof för hela politiken. Då är några år med en regering som måste följa vindriktningen, och kanske sikta på en stabilare ombildning längre fram, att föredra framför ingen alls. Utom för Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman, deras olika versioner av missnöjespartier har allt att vinna på att gå till andra chansen.

Om vi bortser från Ola Ullstens korta, olyckliga och lätt glömda tid som statsminister har vi i modern tid aldrig sett en regering med så litet stöd hos vare sig riksdag eller folk. Det skulle man som blåögd kunna gotta sig åt lite. Men det är i själva verket ett problem för hela landet.

En regering som är beroende av ett stödparti eller en vågmästare kanske kan kallas svag. Den nuvarande behöver två nya kompisar, minst, i kontroversiella frågor. Om inte stödpartiet heter Moderaterna, men när M och S är överens så blir något aldrig en politisk fråga, då klubbas den bara igenom och blir verklighet utan att debatt ens hinner uppstå.

Vi skulle också kunna konstatera att den samlade ministererfarenheten heter Margot Wallström. Alla andra är nya i sina roller, vissa även i riksdagen. Även det känns som ett svaghetstecken och bäddar för fortsatt parlamentarisk oro. Regeringen är en sak. Budgeten en mycket svårare, där säkert Alliansen vill hämnas och bryta ut delar som den förra oppositionen satte prejudikat för. Några av Löfvens mest kostsamma vallösten torde ligga risigt till.

Fridolins löften verkar ha försvunnit redan innan regeringen bildades, den avslöjade politiken är rätt mycket socialdemokratiskt, förvånansvärt mycket borgerlig och knappt grön alls. Men han fick sex ministerplatser som... kanske ska göra något miljöpartistiskt? Nej, det lär varken övriga regeringen eller riksdagen tillåta. De är nog där som såna där traineetjänster som Socialdemokraterna utlovat. (Om inte riksdagen röstar ned dem förstås.)

Egentligen luktar det nyval, eller extraval som det heter, om allting. Men nej, det är fortfarande en högoddsare om inte någon verklig ideologisk konflikt skulle blossa upp. Ett nyval skulle förstöra förtroendet för regeringsbildningen, politiken som helhet och särkilt de tunga etablerade partierna.

Vi får en regering. Vi får en budget, även om den kommer bli extremt urlakad när Löfven måste vända sig till höger och vänster samtidigt för att få igenom den. Svenska politiker är – faktiskt – ansvarstagande och ser att kaos skadar alla och att ett nyval vore en katastrof för hela politiken. Då är några år med en regering som måste följa vindriktningen, och kanske sikta på en stabilare ombildning längre fram, att föredra framför ingen alls. Utom för Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman, deras olika versioner av missnöjespartier har allt att vinna på att gå till andra chansen.

  • Niclas Lindstrand