14 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:52

Niclas Lindstrand: Barkbröd på odukat bord

Antingen har någon inte berättat för vår nya finansminister Magdalena Andersson att valrörelsen är över nu. Eller också har hon redan påbörjat nästa. Eller möjligen läst alldeles för mycket om Runebergs bonde Paavo.

”Högt bland Saarijärvis moar” bor bonden Paavo enligt Runeberg. Han prövas av allsköns bedrövelser men uppmanar ständigt sin oroade fru att blanda hälften bark i brödet för att lösa allting. När det till sist ser bra ut, tycker gumman, så blir det ännu mer bark i brödet ändå, ”ty förfrusen står vår grannes åker”.

Andersson var lika dyster, men får åtminstone pluspoäng för sitt sätt att säga att hon inte kommer till något dukat bord: ”Frågan är om ens bordet står kvar” säger hon till DN. Måltidsmetaforer kan bli det nya greppet för finansministern när den förre gjort slut på alla väderliknelser för flera mandatperioder framåt. Men de dubbla budskapen från Socialdemokraterna är svåra att bortse från. Å ena sidan ska alla få påsar. Å andra sidan finns det inga pengar.

Grundprognosen, att målet på överskott i statsfinanserna inte går att nå förrän under nästa mandatperiod, stämmer egentligen rätt väl med Alliansens budskap inför valet. Det gick nästan att höra en spöklik Kent Persson-stämma väsa ”krona för krona” som en hackig LP-skiva under hela talet. Fast på socialdemokratiska heter det ”full finansiering” (det betyder troligen exakt samma sak).

För att ägna sig åt Nygamla Socialmoderaternas favoritsport siffertrixande så kan som vanligt båda sidor ha rätt. Sveriges statsskuld ökade under den senaste mandatperioden. Men minskade desto mer under den dessförinnan och är en lägre del av bruttonationalprodukten nu än när den socialdemokratiska tideräkningen upphörde 2006. Majoriteten av de europeiska länderna har ökat sina statsskulder rejält under samma år. Det bidde tydligen en finanskris, vilket noterats av de flesta utom S, som var upptagna med att hugga egna partiledare i ryggen.

Så vad kommer då vår nya regering med för lösning? Ingen. Alls. Jo, möjligen att skippa överskottsmålet. För samtidigt som Andersson påstår att Sverige är rena konkursboet (eller var det ”bordet”?) så tycker hon det var rätt av företrädaren att stimulera ekonomin. Och lyckas vända ut och in på sig själv med att jobbskatteavdragen var för stora men att de ändå ska behållas.

Den första stora presskonferensen från vår nya finansminister kunde, bortsett från avsaknaden av meteorologi, varit vilken som helst från vår förra finansminister under det senaste halvåret. Dystert, försiktigt, lätt urskuldande och med inte så lite visdom från bonden Paavo.

Undrar om det bara är bark vi gnager på som bävrar 2018? I så fall vet vi redan nu att det är Anders Borgs fel.

”Högt bland Saarijärvis moar” bor bonden Paavo enligt Runeberg. Han prövas av allsköns bedrövelser men uppmanar ständigt sin oroade fru att blanda hälften bark i brödet för att lösa allting. När det till sist ser bra ut, tycker gumman, så blir det ännu mer bark i brödet ändå, ”ty förfrusen står vår grannes åker”.

Andersson var lika dyster, men får åtminstone pluspoäng för sitt sätt att säga att hon inte kommer till något dukat bord: ”Frågan är om ens bordet står kvar” säger hon till DN. Måltidsmetaforer kan bli det nya greppet för finansministern när den förre gjort slut på alla väderliknelser för flera mandatperioder framåt. Men de dubbla budskapen från Socialdemokraterna är svåra att bortse från. Å ena sidan ska alla få påsar. Å andra sidan finns det inga pengar.

Grundprognosen, att målet på överskott i statsfinanserna inte går att nå förrän under nästa mandatperiod, stämmer egentligen rätt väl med Alliansens budskap inför valet. Det gick nästan att höra en spöklik Kent Persson-stämma väsa ”krona för krona” som en hackig LP-skiva under hela talet. Fast på socialdemokratiska heter det ”full finansiering” (det betyder troligen exakt samma sak).

För att ägna sig åt Nygamla Socialmoderaternas favoritsport siffertrixande så kan som vanligt båda sidor ha rätt. Sveriges statsskuld ökade under den senaste mandatperioden. Men minskade desto mer under den dessförinnan och är en lägre del av bruttonationalprodukten nu än när den socialdemokratiska tideräkningen upphörde 2006. Majoriteten av de europeiska länderna har ökat sina statsskulder rejält under samma år. Det bidde tydligen en finanskris, vilket noterats av de flesta utom S, som var upptagna med att hugga egna partiledare i ryggen.

Så vad kommer då vår nya regering med för lösning? Ingen. Alls. Jo, möjligen att skippa överskottsmålet. För samtidigt som Andersson påstår att Sverige är rena konkursboet (eller var det ”bordet”?) så tycker hon det var rätt av företrädaren att stimulera ekonomin. Och lyckas vända ut och in på sig själv med att jobbskatteavdragen var för stora men att de ändå ska behållas.

Den första stora presskonferensen från vår nya finansminister kunde, bortsett från avsaknaden av meteorologi, varit vilken som helst från vår förra finansminister under det senaste halvåret. Dystert, försiktigt, lätt urskuldande och med inte så lite visdom från bonden Paavo.

Undrar om det bara är bark vi gnager på som bävrar 2018? I så fall vet vi redan nu att det är Anders Borgs fel.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.