17 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:52

Ledare: Ingen garanti för 90-dagarsgarantin

Sifferexercis. Så kom julaftonens morgon och Stefan Löfven öppnade paketet med 90-dagarsgarantin till Arbetsförmedlingen. Och samtidigt tog han tillbaka jobbet att räkna sysselsättning från Statistiska Centralbyrån. Att både leverera hittepåjobb och få styra statistiken själv är en fantastisk kombination.

Det är förstås ingen tillfällighet att riksdagsledamoten Hanif Bali (M) passade på att läcka nyheten om SCB samma dag som Löfven stora vallöfte presenteras. Bland det första Alliansen gjorde var att överlåta åt SCB att räkna ut hur många som var sysselsatta. Inte arbetslösa, utan som hade ett riktigt jobb. Det skiljer ganska mycket mellan de sakerna. Särskilt om man ägnar sig åt att uppfinna påtvingade praktikplatser.

Annars låter det ju fantastiskt att ingen ung människa ska vara arbetslös i mer än 90 dagar. Så fantastiskt att man undrar varför ingen kommit på det tidigare. Och varför man inte kan lagstifta bort arbetslösheten helt för alla när man ändå är igång? Visst ja, verkligheten lägger sig i. Då är vi inne på det där med att vara arbetslös kontra att verkligen ha ett jobb igen.

Löfven lovar inte ett riktigt jobb efter 90 dagar. Det är rimligt eftersom han inte kan det. Han lovar en klassisk socialdemokratisk gömma-arbetslösa-politik. Jag tänker inte påstå att den är sämre än Fas 3 (eller vuxendagis som min kamrat som nu lyckats fly det fasliga stadiet brukar kalla det). I bästa fall kan praktikplatser i vården till och med göra lite nytta. Men i värsta fall kan de både sänka kvaliteten genom att fösa in omotiverade eller olämpliga människor, sänka vårdyrkets status och tränga undan riktiga jobb inom vården. (Vilket, om det är i den privata vårdsektorn, kommer att glädja Vänsterpartiet.)

Sen kostar det visst pengar också. Vilket vi inte har några alls och därför kan låna mycket mer, om jag tolkade finansministern rätt häromdagen. En del av de 32 000 platserna som Löfven utlovat kommer att finansieras genom att återigen höja arbetsgivaravgiften för unga. Alltså göra det dyrare att ge dem ett riktigt jobb. Men så är det ju Europas lägsta arbetslöshet vi ska ha, inte Europas högsta sysselsättning.

Låt oss hoppas att Löfven inte går tillbaka till den värsta delen av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik åtminstone: Att förtidspensionera människor för att de varit arbetslösa för länge. Vips, bort från statistiken! Och från en stor del av livet för den delen.

Först ska dock riksdagen godkänna detta stora paket i budgeten. Med tanke på att 36 procent försöker bestämma över 64 procent är det inte så lätt. Inte ens med V-rösterna som köptes genom sju utredningar om vinster i välfärden (så kunde den frågan läggas på is i några år).

Den största chansen att få igenom 90-dagarsgarantin är nog att regeringen själv räknar rösterna i riksdagen också.

Niclas Lindstrand

Det är förstås ingen tillfällighet att riksdagsledamoten Hanif Bali (M) passade på att läcka nyheten om SCB samma dag som Löfven stora vallöfte presenteras. Bland det första Alliansen gjorde var att överlåta åt SCB att räkna ut hur många som var sysselsatta. Inte arbetslösa, utan som hade ett riktigt jobb. Det skiljer ganska mycket mellan de sakerna. Särskilt om man ägnar sig åt att uppfinna påtvingade praktikplatser.

Annars låter det ju fantastiskt att ingen ung människa ska vara arbetslös i mer än 90 dagar. Så fantastiskt att man undrar varför ingen kommit på det tidigare. Och varför man inte kan lagstifta bort arbetslösheten helt för alla när man ändå är igång? Visst ja, verkligheten lägger sig i. Då är vi inne på det där med att vara arbetslös kontra att verkligen ha ett jobb igen.

Löfven lovar inte ett riktigt jobb efter 90 dagar. Det är rimligt eftersom han inte kan det. Han lovar en klassisk socialdemokratisk gömma-arbetslösa-politik. Jag tänker inte påstå att den är sämre än Fas 3 (eller vuxendagis som min kamrat som nu lyckats fly det fasliga stadiet brukar kalla det). I bästa fall kan praktikplatser i vården till och med göra lite nytta. Men i värsta fall kan de både sänka kvaliteten genom att fösa in omotiverade eller olämpliga människor, sänka vårdyrkets status och tränga undan riktiga jobb inom vården. (Vilket, om det är i den privata vårdsektorn, kommer att glädja Vänsterpartiet.)

Sen kostar det visst pengar också. Vilket vi inte har några alls och därför kan låna mycket mer, om jag tolkade finansministern rätt häromdagen. En del av de 32 000 platserna som Löfven utlovat kommer att finansieras genom att återigen höja arbetsgivaravgiften för unga. Alltså göra det dyrare att ge dem ett riktigt jobb. Men så är det ju Europas lägsta arbetslöshet vi ska ha, inte Europas högsta sysselsättning.

Låt oss hoppas att Löfven inte går tillbaka till den värsta delen av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik åtminstone: Att förtidspensionera människor för att de varit arbetslösa för länge. Vips, bort från statistiken! Och från en stor del av livet för den delen.

Först ska dock riksdagen godkänna detta stora paket i budgeten. Med tanke på att 36 procent försöker bestämma över 64 procent är det inte så lätt. Inte ens med V-rösterna som köptes genom sju utredningar om vinster i välfärden (så kunde den frågan läggas på is i några år).

Den största chansen att få igenom 90-dagarsgarantin är nog att regeringen själv räknar rösterna i riksdagen också.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.