24 okt 2014 04:00

23 jan 2015 15:52

Budgeten i Mäster Skräddares händer

Ni minns väl Mäster Skräddare? Han jobbar numera i riksdagen. Och är färdig att börja klippa i Socialdemokraternas budgetförslag. När han är färdig så är den största frågan om det verkligen bidde en rock, om det bidde ett par vantar eller om det bidde ingenting.

Tajmingen för regeringen kunde inte ha varit sämre. Den kommer just efter dess första, men knappast sista, förödmjukande nederlag. I en pedagogisk demonstration vad skillnaden mellan minoritet och majoritet är, fick S och MP krypa tillbaka från EU-nämnden med ett IG för sina klimatmål eftersom Alliansen och SD röstade ned dem.

Detta är verkligheten som Löfven och hans nyvalda regering måste anpassa sig till, hur mycket de än vill låtsas att det är en annan tid då Socialdemokraterna alltid bestämde själva. Nu kommer Mäster Skräddare in i varje process hur mycket än Löfven säger att andra ska ta ansvar – det vill säga göra precis som han tycker och strunta i sina egna väljare.

För ni kan väl folksagan om den lille gubben som gick med en hög tyg till skräddaren och ville få en rock sydd? Jodå, det skulle gå bra. Men vid nästa besök bidde det ett par byxor. (Jag älskar ordet ”bidde”, det ska helst uttalas med en god Hasse Alfredson-imitation.) Sedan bidde det en väst, ett par vantar och slutligen bidde det ingenting.

Nu kommer den rödgröna budgeten, med dyrköpt stöd ännu rödare ifrån, att möta Mäster Skräddare. Precis som med klimatmålen så kommer S att skylla varje nederlag på att Alliansen samarbetar med SD. Tydligen finns det en ny grundlag som instiftats i smyg säger att inget parti får tycka likadant som SD i en enda fråga och att SD i sin tur inte får hålla med något annat parti om någonting. Annars kommer det slagträet fram i debatten.

Men nu var det ju så att det var de rödgröna och SD som tillsammans bröt den gamla praxisen att en budget ska godkännas eller underkännas i sin helhet. Då hade Löfven inget problem att tycka samma sak som SD alls och plockade triumferande russinen ur kakan. En kortsiktig seger som nu kommer vara en förlamande förlust i fyra år. Varenda del av budgeten som innebär utgiftsökningar - och de är många – kan slängas bort enligt samma princip som de själva införde. Tills det bidde en vante av alla fina vallöften om nya rockar till alla.

Eller så bidde det ingenting om SD tar till storsläggan och röstar på den gemensamma Alliansbudgeten. Då får antingen S och MP sitta med en oppositionsbudget att motvilligt vingla sig fram med eller avgå. Det kan bli synd om landet men det är inte ett dugg synd om regeringen.

Det var ju de själva som släppte in Mäster Skräddare i budgetarbetet.

Tajmingen för regeringen kunde inte ha varit sämre. Den kommer just efter dess första, men knappast sista, förödmjukande nederlag. I en pedagogisk demonstration vad skillnaden mellan minoritet och majoritet är, fick S och MP krypa tillbaka från EU-nämnden med ett IG för sina klimatmål eftersom Alliansen och SD röstade ned dem.

Detta är verkligheten som Löfven och hans nyvalda regering måste anpassa sig till, hur mycket de än vill låtsas att det är en annan tid då Socialdemokraterna alltid bestämde själva. Nu kommer Mäster Skräddare in i varje process hur mycket än Löfven säger att andra ska ta ansvar – det vill säga göra precis som han tycker och strunta i sina egna väljare.

För ni kan väl folksagan om den lille gubben som gick med en hög tyg till skräddaren och ville få en rock sydd? Jodå, det skulle gå bra. Men vid nästa besök bidde det ett par byxor. (Jag älskar ordet ”bidde”, det ska helst uttalas med en god Hasse Alfredson-imitation.) Sedan bidde det en väst, ett par vantar och slutligen bidde det ingenting.

Nu kommer den rödgröna budgeten, med dyrköpt stöd ännu rödare ifrån, att möta Mäster Skräddare. Precis som med klimatmålen så kommer S att skylla varje nederlag på att Alliansen samarbetar med SD. Tydligen finns det en ny grundlag som instiftats i smyg säger att inget parti får tycka likadant som SD i en enda fråga och att SD i sin tur inte får hålla med något annat parti om någonting. Annars kommer det slagträet fram i debatten.

Men nu var det ju så att det var de rödgröna och SD som tillsammans bröt den gamla praxisen att en budget ska godkännas eller underkännas i sin helhet. Då hade Löfven inget problem att tycka samma sak som SD alls och plockade triumferande russinen ur kakan. En kortsiktig seger som nu kommer vara en förlamande förlust i fyra år. Varenda del av budgeten som innebär utgiftsökningar - och de är många – kan slängas bort enligt samma princip som de själva införde. Tills det bidde en vante av alla fina vallöften om nya rockar till alla.

Eller så bidde det ingenting om SD tar till storsläggan och röstar på den gemensamma Alliansbudgeten. Då får antingen S och MP sitta med en oppositionsbudget att motvilligt vingla sig fram med eller avgå. Det kan bli synd om landet men det är inte ett dugg synd om regeringen.

Det var ju de själva som släppte in Mäster Skräddare i budgetarbetet.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.