29 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Niclas Lindstrand: Att köpa Gripen i säcken

Brasilien köper 36 JAS-plan för nästan 40 miljarder kronor. Hurra, äntligen mer pengar till försvaret! Nehej, inte det? När JAS säljs utomlands är det ett industriprojekt. När det säljs till vårt eget försvar som bekostar en stor del av utvecklingen ingår den i den magra försvarsbudgeten.

Naturligtvis är det glädjande att exportprojektet äntligen får en framgång efter det snöpliga slutet på den schweiziska affären. Och efter sådär ett års förhandlingar mellan Saab och Brasilien är affären i hamn. För svensk industri och inte minst den levande delen av Saab är det en välbehövlig seger. Och försvaret blir inte helt lottlöst, utan köpare i utlandet så hade varje plan som levererats inom landet blivit ännu dyrare.

Men det är ändå svårförståeligt att JAS-projektet över huvud taget ingår i försvarsbudgeten. Den stackars budgetposten har betraktats som en spargris som under 20 års tid krossats, tömts, limmats ihop igen och sedan fyllts på med några futtiga kronor. Tills det är dags att börja om. Men den är också belastad med ett industriprojekt som inte nödvändigtvis står högst upp på försvarets egen önskelista. I stället blir det tvångsinköp av för tillfället 70 JAS till ett pris som man får se vad det blir beroende på och man lyckats sälja det till ytterligare länder. Snacka om att köpa Gripen i säcken.

Med andra ord, det finns andra motiv än säkerhetspolitiska till att trycka in så många JAS som möjligt i försvarsbudgeten. För att ha en chans mot amerikanska F22 Raptor krävs den nya generationen, fiffigt nog förkortad NG. Den skulle från början utvecklas ihop med Schweiz, men en förarglig folkomröstning i de dyra armbandsurens land satte stopp för den tanken. Brasilien blir nu räddaren i nöden.

Problemet är att många länder hellre håller sig väl med USA än med Sverige. De politiska motiven att köpa F22 lär väga över i många fall, liksom att det tillverkas otroligt många fler Raptor trots att F22 är ruskigt mycket dyrare i drift. Inte ens om varje flygplan vore personligen signerat av Zlatan skulle det väga över för majoriteten av Natoländer.

Det innebär att JAS fortsätter att vara en nischprodukt, ungefär som grannen som envisas med att ha en Alfa Romeo bara för att sticka ut. Om det hade varit lönsammare att köpa in utländska plan i stället för att utveckla egna återstår att se, men nog finns det en känsla av nationell hybris över hela projektet. Den går att leva med. Så länge inte den hybrisen kostar försvaret mer än det smakar. Särredovisas JAS som det industriprojekt det är så blir det både ärligare och enklare för försvaret att planera.

Alternativet är byta namn på planet till JAS 39 Gökungen.

Naturligtvis är det glädjande att exportprojektet äntligen får en framgång efter det snöpliga slutet på den schweiziska affären. Och efter sådär ett års förhandlingar mellan Saab och Brasilien är affären i hamn. För svensk industri och inte minst den levande delen av Saab är det en välbehövlig seger. Och försvaret blir inte helt lottlöst, utan köpare i utlandet så hade varje plan som levererats inom landet blivit ännu dyrare.

Men det är ändå svårförståeligt att JAS-projektet över huvud taget ingår i försvarsbudgeten. Den stackars budgetposten har betraktats som en spargris som under 20 års tid krossats, tömts, limmats ihop igen och sedan fyllts på med några futtiga kronor. Tills det är dags att börja om. Men den är också belastad med ett industriprojekt som inte nödvändigtvis står högst upp på försvarets egen önskelista. I stället blir det tvångsinköp av för tillfället 70 JAS till ett pris som man får se vad det blir beroende på och man lyckats sälja det till ytterligare länder. Snacka om att köpa Gripen i säcken.

Med andra ord, det finns andra motiv än säkerhetspolitiska till att trycka in så många JAS som möjligt i försvarsbudgeten. För att ha en chans mot amerikanska F22 Raptor krävs den nya generationen, fiffigt nog förkortad NG. Den skulle från början utvecklas ihop med Schweiz, men en förarglig folkomröstning i de dyra armbandsurens land satte stopp för den tanken. Brasilien blir nu räddaren i nöden.

Problemet är att många länder hellre håller sig väl med USA än med Sverige. De politiska motiven att köpa F22 lär väga över i många fall, liksom att det tillverkas otroligt många fler Raptor trots att F22 är ruskigt mycket dyrare i drift. Inte ens om varje flygplan vore personligen signerat av Zlatan skulle det väga över för majoriteten av Natoländer.

Det innebär att JAS fortsätter att vara en nischprodukt, ungefär som grannen som envisas med att ha en Alfa Romeo bara för att sticka ut. Om det hade varit lönsammare att köpa in utländska plan i stället för att utveckla egna återstår att se, men nog finns det en känsla av nationell hybris över hela projektet. Den går att leva med. Så länge inte den hybrisen kostar försvaret mer än det smakar. Särredovisas JAS som det industriprojekt det är så blir det både ärligare och enklare för försvaret att planera.

Alternativet är byta namn på planet till JAS 39 Gökungen.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.