31 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Den bortglömda sjukvården

Tandvård. Vi betalar en (allt högre) regionskatt för att ha en acceptabel sjukvård. Men den gäller inte för allt. Händer, fötter, hjärta, lungor, de flesta användbara kroppsdelar och organ omfattas. Utom tänderna. Det är egentligen märkligare än att Folktandvården i regionen höjer sina priser.

Tandvårdslagen (naturligtvis finns det en sådan lag också) säger att målet är en god tandhälsa och tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Det rimmar dåligt med att tänderna behandlas som en plusmeny som inte ens serveras på samma snabbmatställe som hamburgaren.

Visserligen är vår region mer generös än lagen kräver, här har vi från nästa år gratis tandvård upp till 25 års ålder medan lagen nöjer sig med 19 år. Efter 65 års ålder får vi högkostnadsskydd. Däremellan kan vi välja allt mellan att ruinera oss på att ha ett kritvitt smajl som Jokern i Batman eller att skaffa ståltänder som salige Bondskurken Richard Kiels rollfigur Jaws.

Vore det plastikoperationer, hårtransplantationer, laserbehandling för att slippa glasögon eller något annat som ofta motiveras av fåfänga skulle det vara lätt att förstå. (Att jag fem år efter laserbehandlingen fortfarande letar efter brillorna på morgonen är dock inte fåfänga, bara vanlig virrighet.)

Tandhälsan är nära däremot kopplad till den allmänna hälsan. I båda riktningarna. Andra sjukdomar kan förstöra tänder och dåliga tänder kan förstöra möjligheten att tillgodogöra sig maten. Mer trivialt kan jag rapportera att pressar man tänderna mot varandra på nätterna så vaknar man och känner sig som man druckit ikapp med Keith Richards och Winston Churchill samtidigt – och vunnit. Trots att det är käke, öron, tinning och öga som hotar med att byta plats med varandra så är det tänderna som är problemet.

Jodå, det finns en massa små fiffiga paragrafer om nedsatta eller avskaffade avgifter för tandvård i koppling till andra sjukdomar. Samtidigt vore det rimligare att sätta in de resurserna tidigare. Någon smartare än jag får sätta sig och räkna på vad som är billigast för samhället; att se till att alla har bra tänder från början eller att behandla både följdsjukdomar och sedan rabattera tandvården när skadan redan är skedd. Lidandet under tiden är svårt att beräkna i kronor.

Halkade jag in på vänstersidan av den här debatten? Det känns både ovanligt och lite obehagligt, men i just denna fråga rätt. Av regionernas få ansvarsområden är sjukvården det viktigaste. Västtrafik och Göteborgsoperan får ursäkta. Fri eller kraftigt rabatterad tandvård oavsett ålder är en för viktig del av folkhälsan som helhet – naturligtvis med möjligheten att välja mellan Folktandvården och en privat tandläkare.

Ingen klarar ändå av att lyssna på opera när hela skallen redan spränger av tandvärk.

Tandvårdslagen (naturligtvis finns det en sådan lag också) säger att målet är en god tandhälsa och tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Det rimmar dåligt med att tänderna behandlas som en plusmeny som inte ens serveras på samma snabbmatställe som hamburgaren.

Visserligen är vår region mer generös än lagen kräver, här har vi från nästa år gratis tandvård upp till 25 års ålder medan lagen nöjer sig med 19 år. Efter 65 års ålder får vi högkostnadsskydd. Däremellan kan vi välja allt mellan att ruinera oss på att ha ett kritvitt smajl som Jokern i Batman eller att skaffa ståltänder som salige Bondskurken Richard Kiels rollfigur Jaws.

Vore det plastikoperationer, hårtransplantationer, laserbehandling för att slippa glasögon eller något annat som ofta motiveras av fåfänga skulle det vara lätt att förstå. (Att jag fem år efter laserbehandlingen fortfarande letar efter brillorna på morgonen är dock inte fåfänga, bara vanlig virrighet.)

Tandhälsan är nära däremot kopplad till den allmänna hälsan. I båda riktningarna. Andra sjukdomar kan förstöra tänder och dåliga tänder kan förstöra möjligheten att tillgodogöra sig maten. Mer trivialt kan jag rapportera att pressar man tänderna mot varandra på nätterna så vaknar man och känner sig som man druckit ikapp med Keith Richards och Winston Churchill samtidigt – och vunnit. Trots att det är käke, öron, tinning och öga som hotar med att byta plats med varandra så är det tänderna som är problemet.

Jodå, det finns en massa små fiffiga paragrafer om nedsatta eller avskaffade avgifter för tandvård i koppling till andra sjukdomar. Samtidigt vore det rimligare att sätta in de resurserna tidigare. Någon smartare än jag får sätta sig och räkna på vad som är billigast för samhället; att se till att alla har bra tänder från början eller att behandla både följdsjukdomar och sedan rabattera tandvården när skadan redan är skedd. Lidandet under tiden är svårt att beräkna i kronor.

Halkade jag in på vänstersidan av den här debatten? Det känns både ovanligt och lite obehagligt, men i just denna fråga rätt. Av regionernas få ansvarsområden är sjukvården det viktigaste. Västtrafik och Göteborgsoperan får ursäkta. Fri eller kraftigt rabatterad tandvård oavsett ålder är en för viktig del av folkhälsan som helhet – naturligtvis med möjligheten att välja mellan Folktandvården och en privat tandläkare.

Ingen klarar ändå av att lyssna på opera när hela skallen redan spränger av tandvärk.

  • Niclas Lindstrand