05 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Niclas Lindstrand: Hotet mot den svenska modellen

Skövdes nya och otippade opposition, Folkpartiet, fick en rejäl skopa ovett i fullmäktige genom att vilja öronmärka pengar åt höjda löner för lärare. Socialdemokraterna var tuffast av alla och menade att det strider mot den svenska modellen. Helt korrekt. Konstigt att moderpartiet på riksnivå inte fattat det.

Nej, kära kvällstidningsläsare, när det står den svenska modellen betyder det inte alltid Victoria Silvstedt, även om hon förekommer väl så ofta i media som lönebildningen. Den svenska modellen betyder på tråkiga sidor som denna att arbetsgivare och fackföreningar kommer överens om lönerna medan staten håller tassarna borta.

Det lustiga är att på riksplanet gör Socialdemokraterna precis som Folkpartiet i Skövde vill. (Troligen är detta en tillfällighet.) Tre miljarder till lärarna finns inskrivna i budgeten. Eller den eventuella budgeten kanske är bäst att tillägga med tanke på läget i riksdagen.

Att regeringen går in och beslutar om att en yrkeskategori ska prioriteras över den alla strider mot alla tänkbara oskrivna regler som stiftades i Saltsjöbaden 1938 då den svenska modellen föddes (återigen, inte Silvstedt alltså). Efter vanvettiga irrfärder som löntagarfonder stärktes modellen igen med industriavtalet 1997. Lustigt att Metall i gick i spetsen den gången och dess gamle ordförande nu vill ignorera det.

För en gångs skull går till och med moder LO i taket över regeringens agerande. Avtalssekreteraren Torbjörn Johansson är kärnfull i Expressen: ”Vi ska kritisera när de gör skit.”

Det är nog få som inte unnar lärarna sina extra pengar. Men vilken grupp offentliganställda ska premieras härnäst? Kön är lång, men vårdpersonalen känns som en god gissning. Det är klart att de ska ha mer pengar. In med dem först i vallöftena och sedan i budgeten.

Den svenska modellen känns ibland som en kvarleva från en annan tid. Men den fungerar också ofta bra. Polisupproret var ett drastiskt exempel – men protesterna skedde under en lönerörelse och ledde till en seger för polisen utan att tumma på spelreglerna alls. Radarparet S och MP (nämn inte kärnkraften som Basil Fawlty skulle ha sagt) riskerade modellen redan med sina vallöften. Det visade sig vara effektivt i valurnorna.

Men även den som inte är svensk modellkramare (nu förklarar jag inte en gång till, snuskgubbar!) ser faran i strategin. En statlig lönebildning med stora påsar valfläsk gynnar den offentliga sektorn framför den privata. Det köper ytterligare några riksdagsröster västerifrån, men är livsfarligt för den fria konkurrensen. Det gick igenom på 70-talet, där många ledande socialdemokrater verkar leva mentalt, då marknadskrafterna var något fult. Men gör det ännu svårare att skapa nya jobb som inte staten finansierar.

Bara inte Löfven hittar lönetagarfonderna i flyttlådorna också.

Niclas Lindstrand

Nej, kära kvällstidningsläsare, när det står den svenska modellen betyder det inte alltid Victoria Silvstedt, även om hon förekommer väl så ofta i media som lönebildningen. Den svenska modellen betyder på tråkiga sidor som denna att arbetsgivare och fackföreningar kommer överens om lönerna medan staten håller tassarna borta.

Det lustiga är att på riksplanet gör Socialdemokraterna precis som Folkpartiet i Skövde vill. (Troligen är detta en tillfällighet.) Tre miljarder till lärarna finns inskrivna i budgeten. Eller den eventuella budgeten kanske är bäst att tillägga med tanke på läget i riksdagen.

Att regeringen går in och beslutar om att en yrkeskategori ska prioriteras över den alla strider mot alla tänkbara oskrivna regler som stiftades i Saltsjöbaden 1938 då den svenska modellen föddes (återigen, inte Silvstedt alltså). Efter vanvettiga irrfärder som löntagarfonder stärktes modellen igen med industriavtalet 1997. Lustigt att Metall i gick i spetsen den gången och dess gamle ordförande nu vill ignorera det.

För en gångs skull går till och med moder LO i taket över regeringens agerande. Avtalssekreteraren Torbjörn Johansson är kärnfull i Expressen: ”Vi ska kritisera när de gör skit.”

Det är nog få som inte unnar lärarna sina extra pengar. Men vilken grupp offentliganställda ska premieras härnäst? Kön är lång, men vårdpersonalen känns som en god gissning. Det är klart att de ska ha mer pengar. In med dem först i vallöftena och sedan i budgeten.

Den svenska modellen känns ibland som en kvarleva från en annan tid. Men den fungerar också ofta bra. Polisupproret var ett drastiskt exempel – men protesterna skedde under en lönerörelse och ledde till en seger för polisen utan att tumma på spelreglerna alls. Radarparet S och MP (nämn inte kärnkraften som Basil Fawlty skulle ha sagt) riskerade modellen redan med sina vallöften. Det visade sig vara effektivt i valurnorna.

Men även den som inte är svensk modellkramare (nu förklarar jag inte en gång till, snuskgubbar!) ser faran i strategin. En statlig lönebildning med stora påsar valfläsk gynnar den offentliga sektorn framför den privata. Det köper ytterligare några riksdagsröster västerifrån, men är livsfarligt för den fria konkurrensen. Det gick igenom på 70-talet, där många ledande socialdemokrater verkar leva mentalt, då marknadskrafterna var något fult. Men gör det ännu svårare att skapa nya jobb som inte staten finansierar.

Bara inte Löfven hittar lönetagarfonderna i flyttlådorna också.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.