06 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Niclas Lindstrand: Dags för nästa framtidsvision

Gott nytt 2025 allihop! Visionen är verklighet. Vi är 60 000 skövdebor, Arenan drar futsalpublik från hela Europa och skyttelbussar går mellan den, stationen och handelshelgedomarna. Skövde HF har vunnit de tio senaste gulden och IFK har fått ett till sist i alla fall. Tord Gustafsson gör comeback i lokalpolitiken igen. Och vi har flygande bilar, äntligen! Så... vad gör vi nu då?

Nej, jag tror inte att Skövde kommun har hittat någon egen kalender som Mayaindianernas där jorden redan gått under utan inser att det kommer fler månader och till och med år. Därför är det dags att börja tänka på dem redan nu.

Visserligen visade sig femårsplaner för ekonomi vara en extremt dålig idé, men konkreta mål är alltid bra oavsett om man är en kommun, eller företag eller ett fotbollslag. Att kunna mäta om man är på väg åt rätt eller fel håll är lika viktigt idag som när kompassen och stjärnorna avgjorde sjöfararnas destination – säker hamn eller havets botten.

Vi ska inte känna oss alltför unika. Var och varannan liten kommun har en Vision 2025. Det blir så med kvartssekel att de låter bra i målsammanhang. Men vår är fem år gammal nu. Den håller en stund till och som sagt, femårsplaner funkar inte så bra, så vi hoppar över Vision 2030. Men en Vision 2040 kan det vara dags att redan nu börja grunna på lite grann.

60 000 invånare är inte så mycket. Det räcker inte för att vara en naturlig centralort som Jönköping eller Karlstad blivit. Då måste man närma sig sex siffror. Förutsättningarna finns där, det bor en kvarts miljon människor i det som brukade vara Skaraborgs län. Men utmaningarna finns också där. Volvo kommer inte att rädda oss. Inte järnvägen heller. Bilfabrikerna kommer att automatisera allt mer och börja flytta produktion när fabrikerna åldras. Järnvägen verkar ta en annan rutt mellan storstäderna. Och försvaret är väl nere på tre åldrade herrar med slangbellor och karolineruniformer vid det laget.

I den digitala framtiden finns inte en – eller tre – stora intäktskällor. Det finns hundratals små. Framtiden finns inte i motorfabriken, den finns på Högskolan och i dess sambandscentral till näringslivet, Gothia Science Park. Vi kan inte lita på några Volvo, Cementa eller Rockwool, vi behöver en massa små företag som tillsammans blir lika stora som min barndoms Skövdes tre giganter.

Hur de ska skapas, och locka folk till spel- och IT-staden Skövde, vore en bra utgångspunkt för en Vision 2040. Sen börjar vi om med bostäder till 40 000 människor till.

Alternativet är att konstatera att exakt där och då är allt perfekt och tiden kan stanna. Den som läst Goethes ”Faust” vet att då går det bokstavligen åt helvete.

Niclas Lindstrand

Nej, jag tror inte att Skövde kommun har hittat någon egen kalender som Mayaindianernas där jorden redan gått under utan inser att det kommer fler månader och till och med år. Därför är det dags att börja tänka på dem redan nu.

Visserligen visade sig femårsplaner för ekonomi vara en extremt dålig idé, men konkreta mål är alltid bra oavsett om man är en kommun, eller företag eller ett fotbollslag. Att kunna mäta om man är på väg åt rätt eller fel håll är lika viktigt idag som när kompassen och stjärnorna avgjorde sjöfararnas destination – säker hamn eller havets botten.

Vi ska inte känna oss alltför unika. Var och varannan liten kommun har en Vision 2025. Det blir så med kvartssekel att de låter bra i målsammanhang. Men vår är fem år gammal nu. Den håller en stund till och som sagt, femårsplaner funkar inte så bra, så vi hoppar över Vision 2030. Men en Vision 2040 kan det vara dags att redan nu börja grunna på lite grann.

60 000 invånare är inte så mycket. Det räcker inte för att vara en naturlig centralort som Jönköping eller Karlstad blivit. Då måste man närma sig sex siffror. Förutsättningarna finns där, det bor en kvarts miljon människor i det som brukade vara Skaraborgs län. Men utmaningarna finns också där. Volvo kommer inte att rädda oss. Inte järnvägen heller. Bilfabrikerna kommer att automatisera allt mer och börja flytta produktion när fabrikerna åldras. Järnvägen verkar ta en annan rutt mellan storstäderna. Och försvaret är väl nere på tre åldrade herrar med slangbellor och karolineruniformer vid det laget.

I den digitala framtiden finns inte en – eller tre – stora intäktskällor. Det finns hundratals små. Framtiden finns inte i motorfabriken, den finns på Högskolan och i dess sambandscentral till näringslivet, Gothia Science Park. Vi kan inte lita på några Volvo, Cementa eller Rockwool, vi behöver en massa små företag som tillsammans blir lika stora som min barndoms Skövdes tre giganter.

Hur de ska skapas, och locka folk till spel- och IT-staden Skövde, vore en bra utgångspunkt för en Vision 2040. Sen börjar vi om med bostäder till 40 000 människor till.

Alternativet är att konstatera att exakt där och då är allt perfekt och tiden kan stanna. Den som läst Goethes ”Faust” vet att då går det bokstavligen åt helvete.

Niclas Lindstrand