07 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Niclas Lindstrand: Låt bostadsballongen börja pysa

Riksbankens nollränta betyder att det är dags att passa på. Nej, inte att köpa en etta i Stockholm för flera miljoner och belåna dig upp över öronen. Utan att till sist avskaffa de skadliga och svårförståeliga ränteavdragen som blåser upp bostadsballongen.

Regeringen Löfven brukar vara duktig på att hitta sätt att ge staten mer pengar. Det var företrädaren också, till exempel med det dåliga beslutet att först minska och sedan avskaffa avdraget för privat pensionssparande. Men ingen av dem vågar röra ränteavdraget, som är rena rabatten på för dyra bostäder och uppmanar folk att låna mer än de klarar av i längden.

Att riksbanken nu har satt sin viktigaste styrränta till noll för första gången är för att stimulera konsumtionen och få fart på ekonomin. Inte för att smålyor i Stockholms innerstad ska bli ännu dyrare. Men det lär de bli, med eller utan (helt rimliga) amorteringskrav så sätter sig Svensson och räknar på vad bolånet kostar just nu. Inte vad som händer när räntan stiger. Till fem procent. Eller tio. Eller rekordet i andra riktningen, 500.

När det är rekordbilligt att låna pengar (även om bankerna tar en rejäl förmedlingsavgift på väg från riksbanken) så blir det rekordbilligt att bo – om man tänker väldigt kortsiktigt. Mer långsiktigt kan det bli personlig konkurs när räntorna börjar stiga och priserna sjunka samtidigt. 90-talets bostadskrasch var förvisso i ett annat århundrade. Men inte i en annan dimension.

Så de rekordbilliga lånen vore det perfekta tillfället för staten att dra in lite mer pengar. (Så är det inte så tomt i Magdalena Anderssons lador längre, alternativt skaffar hon sig glasögon för att se de grisar och kor som enligt Finanspolitiska rådet bor i ladan). Att subventionera lånandet till överprissatta bostäder är att uppmana till riktigt skadligt slöseri. Pengarna kommer aldrig ut på marknaden, mer än i mäklarnas fickor, och bostadsballongen blåses upp till bristningsgränsen.

Börjar man pysa ut lite luft nu så blir det inte särskilt kännbart just för att räntorna är rekordlåga. Om inte Stefan Ingves, riksbankchefen alltså, får spader och inför negativ styrränta så kan tillfället faktiskt aldrig bli bättre.

Men nej. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill på några villkor röra ränteavdragen. Av det enkla skälet att det är storstadsväljare med stora bolån som brukar avgöra valet. De röstar på det parti som passar dem bäst just nu, inte efter någon ideologi. (Vilket också gör dem lämpliga för de två stora partierna som båda slutat använda någon ideologi alls utan har övergått till opinionsundersökningar som sin politiska kompass.)

Problemet är att det blir jobbigt för både dem och alla andra när ballongen stöter på en nål.

Regeringen Löfven brukar vara duktig på att hitta sätt att ge staten mer pengar. Det var företrädaren också, till exempel med det dåliga beslutet att först minska och sedan avskaffa avdraget för privat pensionssparande. Men ingen av dem vågar röra ränteavdraget, som är rena rabatten på för dyra bostäder och uppmanar folk att låna mer än de klarar av i längden.

Att riksbanken nu har satt sin viktigaste styrränta till noll för första gången är för att stimulera konsumtionen och få fart på ekonomin. Inte för att smålyor i Stockholms innerstad ska bli ännu dyrare. Men det lär de bli, med eller utan (helt rimliga) amorteringskrav så sätter sig Svensson och räknar på vad bolånet kostar just nu. Inte vad som händer när räntan stiger. Till fem procent. Eller tio. Eller rekordet i andra riktningen, 500.

När det är rekordbilligt att låna pengar (även om bankerna tar en rejäl förmedlingsavgift på väg från riksbanken) så blir det rekordbilligt att bo – om man tänker väldigt kortsiktigt. Mer långsiktigt kan det bli personlig konkurs när räntorna börjar stiga och priserna sjunka samtidigt. 90-talets bostadskrasch var förvisso i ett annat århundrade. Men inte i en annan dimension.

Så de rekordbilliga lånen vore det perfekta tillfället för staten att dra in lite mer pengar. (Så är det inte så tomt i Magdalena Anderssons lador längre, alternativt skaffar hon sig glasögon för att se de grisar och kor som enligt Finanspolitiska rådet bor i ladan). Att subventionera lånandet till överprissatta bostäder är att uppmana till riktigt skadligt slöseri. Pengarna kommer aldrig ut på marknaden, mer än i mäklarnas fickor, och bostadsballongen blåses upp till bristningsgränsen.

Börjar man pysa ut lite luft nu så blir det inte särskilt kännbart just för att räntorna är rekordlåga. Om inte Stefan Ingves, riksbankchefen alltså, får spader och inför negativ styrränta så kan tillfället faktiskt aldrig bli bättre.

Men nej. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill på några villkor röra ränteavdragen. Av det enkla skälet att det är storstadsväljare med stora bolån som brukar avgöra valet. De röstar på det parti som passar dem bäst just nu, inte efter någon ideologi. (Vilket också gör dem lämpliga för de två stora partierna som båda slutat använda någon ideologi alls utan har övergått till opinionsundersökningar som sin politiska kompass.)

Problemet är att det blir jobbigt för både dem och alla andra när ballongen stöter på en nål.

  • Niclas Lindstrand