08 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Lindstrand: Drogerna är snabbare än lagen

Det ingår i juridikens väsen att vara så exakt som möjligt. Ändå hamnar den ständigt i gråzoner. När det gäller spice, och annan syntetisk narkotika, så är det exaktheten som är problemet. Ändra en liten molekyl här eller där så är det juridisk (och kemiskt) sett ett annat ämne och plötsligt inte förbjudet längre.

SLA har i flera dagar skrivit om spice, den nya konstgjorda versionen av cannabis som blir allt vanligare bland unga. Bland annat därför att den i många varianter är laglig, trots att den verkar betydligt farligare än den förbjudna naturliga versionen.

Idag är sju olika preparat som kan orsaka ruset i spice förbjudna. Likt antikens hydra har det sprungit upp minst dubbelt så många nya versioner. Och kemisterna kommer alltid att ligga före lagstiftarna, en substans måste ju uppfinnas innan den kan förbjudas.

Åtminstone så länge lagen är så exakt. Ett alternativ är att ändra lagen så att preparat som har en viss effekt eller genensam kemisk uppbyggnad förbjuds på en gång. Det kommer förmodligen kräva en lista med undantag, men att tillåta saker är alltid enklare än att förbjuda dem.

Så hjälper ett förbud verkligen? Al Capones spöke viskar i mitt öra att det bara gör langarna rika. Men anden har fel. Spices popularitet bevisar det. Att ungdomar tror att de är odödliga och gärna provar dumma saker är universellt. (Själv undrar jag fortfarande hur jag och granngrabben tänkte när vi försökte åka pulka nedför hela slalombacken. Och hur vi överlevde. Det gav också en sorts kick. För att inte nämna en väldig massa blåmärken.)

Det ska mer till för att medvetet bryta mot lagen. Det uttjatade ordet inkörsport när det gäller droger passar perfekt för spice. Är man väl van vid drogen så är steget att testa något starkare betydligt mindre, och då är inte lagligheten lika viktig längre.

Och här sitter en snusare och skriver med prillan i käften och känner sig som en hycklare. Men vissa droger – alkohol och tobak för att vara noga – är så djupt rotade i folksjälen att Al Capones spöke skulle få rätt om man försökte sig på förbud. Möjligen kan jag önska att någon förbjudit tobak innan jag föddes, det hade sparat sådär en femtilapp om dagen och gjort att jag haft mer tandkött kvar.

Att två droger (okej, tre, koffein också, men kaffet är tämligen oskyldigt i sammanhanget) är lagliga betyder inte att alla andra ska släppas fria också. När en drog är lagligt betyder det att samhäller säger att den är okej att använda (och beskatta stenhårt) hur stora varningsetiketterna än blir.

Ungdomlig dumhet går inte att förbjuda. Men sätt att demonstrera den måste göras olagliga innan vi får vuxna som frivilligt gjort sig precis lika dumma.

SLA har i flera dagar skrivit om spice, den nya konstgjorda versionen av cannabis som blir allt vanligare bland unga. Bland annat därför att den i många varianter är laglig, trots att den verkar betydligt farligare än den förbjudna naturliga versionen.

Idag är sju olika preparat som kan orsaka ruset i spice förbjudna. Likt antikens hydra har det sprungit upp minst dubbelt så många nya versioner. Och kemisterna kommer alltid att ligga före lagstiftarna, en substans måste ju uppfinnas innan den kan förbjudas.

Åtminstone så länge lagen är så exakt. Ett alternativ är att ändra lagen så att preparat som har en viss effekt eller genensam kemisk uppbyggnad förbjuds på en gång. Det kommer förmodligen kräva en lista med undantag, men att tillåta saker är alltid enklare än att förbjuda dem.

Så hjälper ett förbud verkligen? Al Capones spöke viskar i mitt öra att det bara gör langarna rika. Men anden har fel. Spices popularitet bevisar det. Att ungdomar tror att de är odödliga och gärna provar dumma saker är universellt. (Själv undrar jag fortfarande hur jag och granngrabben tänkte när vi försökte åka pulka nedför hela slalombacken. Och hur vi överlevde. Det gav också en sorts kick. För att inte nämna en väldig massa blåmärken.)

Det ska mer till för att medvetet bryta mot lagen. Det uttjatade ordet inkörsport när det gäller droger passar perfekt för spice. Är man väl van vid drogen så är steget att testa något starkare betydligt mindre, och då är inte lagligheten lika viktig längre.

Och här sitter en snusare och skriver med prillan i käften och känner sig som en hycklare. Men vissa droger – alkohol och tobak för att vara noga – är så djupt rotade i folksjälen att Al Capones spöke skulle få rätt om man försökte sig på förbud. Möjligen kan jag önska att någon förbjudit tobak innan jag föddes, det hade sparat sådär en femtilapp om dagen och gjort att jag haft mer tandkött kvar.

Att två droger (okej, tre, koffein också, men kaffet är tämligen oskyldigt i sammanhanget) är lagliga betyder inte att alla andra ska släppas fria också. När en drog är lagligt betyder det att samhäller säger att den är okej att använda (och beskatta stenhårt) hur stora varningsetiketterna än blir.

Ungdomlig dumhet går inte att förbjuda. Men sätt att demonstrera den måste göras olagliga innan vi får vuxna som frivilligt gjort sig precis lika dumma.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.