10 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:53

Jan Larsson: Ungdomsturneringar på gott och ont

Ungdomsturneringar av olika slag har alltid varit populära och mycket viktiga för idrottsföreningarna. Inte minst ekonomiskt är det många gånger den allra viktigaste inkomstkällan under hela året. En grundplåt för att få hela verksamheten att gå runt.

Så har det varit i många år och målsättningen för den arrangerande föreningen är att alltid göra det till minnesvärda folkfester.

Så långt är väl allt gott och väl, men tyvärr förmörkas många turneringar av den tävlingshets som tar sig alla möjliga uttryck. Nu senast i Skadevi Handbollscup där det har gått så långt som till en polisanmälan efter en rasistisk attack mot en flicka i ett skövdelag av en vuxen åskådare. Att en händelse i samband med ungdomsmatch skall behöva leda till en polisanmälan är naturligtvis djupt tragiskt. Jag tycker det är bra att man vågar stå upp för den här saken som inte får ses som en bagatell. Här tycker jag även att tävlingsledningen har agerat bra och tagit det hela på största allvar och verkligen försöker gå till botten med händelsen.

Just själva tävlingshetsen betyder alltid en risk för att ledare och föräldrar i stridens hetta går över gränsen. Detta är absolut ingen nytt fenomen, men min känsla är att det har haft en tendens att öka.

Visst, det är oftast roligare att vinna än förlora, men det viktigaste är att deltagarna åker hem från turneringen med positiva och glada minnen, oavsett resultat i matcherna. De ledare och föräldrar som klarar att skapa en sådan miljö är alla vinnare.

I dag pratas det väldigt mycket om hur ungdomsidrotten fungerar. Att den bedrivs med barnens perspektiv i centrum. Nivågruppering, tidig specialisering med mera debatteras flitigt. Ändå sker det övertramp som visar att man ständigt måste jobba med frågorna.

Man kan naturligtvis fråga sig från vilken ålder man skall tävla, där resultat och poäng är ett mått på kvalité? I Skadevi Handbollscup koras det vinnare från tio års ålder. Kanske borde den åldern höjas till 12 eller kanske rent av 14 år? Jag har varit på många finalpass genom åren och har sett både bra och dåliga exempel på hur man kan vinna finaler. Vinnande lag där enstaka spelare utnyttjas maximalt samtidigt som det sitter några på bänken som knappt får komma in på banan får mig att må dåligt och visar att ledaren inte har förstått sin roll.

Totalt sett tycker ändå att det positiva med att arrangera cup ändå överväger. De allra flesta tycker det är kul och det fungerar fint. Annars skulle inte exempelvis Skadevi Handbollscup locka 300 lag.

För orten är det också värdefullt med tanke på så kallade idrottsturism som det drar med sig. Vi pratar om många sköna miljoner, men det får naturligtvis inte ske på barnens bekostnad.

Så har det varit i många år och målsättningen för den arrangerande föreningen är att alltid göra det till minnesvärda folkfester.

Så långt är väl allt gott och väl, men tyvärr förmörkas många turneringar av den tävlingshets som tar sig alla möjliga uttryck. Nu senast i Skadevi Handbollscup där det har gått så långt som till en polisanmälan efter en rasistisk attack mot en flicka i ett skövdelag av en vuxen åskådare. Att en händelse i samband med ungdomsmatch skall behöva leda till en polisanmälan är naturligtvis djupt tragiskt. Jag tycker det är bra att man vågar stå upp för den här saken som inte får ses som en bagatell. Här tycker jag även att tävlingsledningen har agerat bra och tagit det hela på största allvar och verkligen försöker gå till botten med händelsen.

Just själva tävlingshetsen betyder alltid en risk för att ledare och föräldrar i stridens hetta går över gränsen. Detta är absolut ingen nytt fenomen, men min känsla är att det har haft en tendens att öka.

Visst, det är oftast roligare att vinna än förlora, men det viktigaste är att deltagarna åker hem från turneringen med positiva och glada minnen, oavsett resultat i matcherna. De ledare och föräldrar som klarar att skapa en sådan miljö är alla vinnare.

I dag pratas det väldigt mycket om hur ungdomsidrotten fungerar. Att den bedrivs med barnens perspektiv i centrum. Nivågruppering, tidig specialisering med mera debatteras flitigt. Ändå sker det övertramp som visar att man ständigt måste jobba med frågorna.

Man kan naturligtvis fråga sig från vilken ålder man skall tävla, där resultat och poäng är ett mått på kvalité? I Skadevi Handbollscup koras det vinnare från tio års ålder. Kanske borde den åldern höjas till 12 eller kanske rent av 14 år? Jag har varit på många finalpass genom åren och har sett både bra och dåliga exempel på hur man kan vinna finaler. Vinnande lag där enstaka spelare utnyttjas maximalt samtidigt som det sitter några på bänken som knappt får komma in på banan får mig att må dåligt och visar att ledaren inte har förstått sin roll.

Totalt sett tycker ändå att det positiva med att arrangera cup ändå överväger. De allra flesta tycker det är kul och det fungerar fint. Annars skulle inte exempelvis Skadevi Handbollscup locka 300 lag.

För orten är det också värdefullt med tanke på så kallade idrottsturism som det drar med sig. Vi pratar om många sköna miljoner, men det får naturligtvis inte ske på barnens bekostnad.

  • Jan Larsson

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.