17 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:54

Jan Larsson: Idrotten berör och skapar debatt

Ibland blir det mycket rabalder runt idrotten utan att en enda match behöver spelas eller ett enda lopp behöver springas. I förra veckan var det full pådrag i media, först om fotbollsgalan och sedan Björn Ferrys bok och så Kung Zlatan förstås.

När det gäller fotbollsgalan så har jag svårt att förstå hur man egentligen tänkte när man först lät komikern Zoran Ismail komma in på en cykel och försöka skämta om att det här var cykeln som Therese Sjögren inte ville ha av Zlatan och sedan stryka det två minuter långa inslaget där Sjögran skulle hyllas för sina otroliga 200 landskamper.

Det är ju till att be om trubbel. Det verkade faktiskt som TV 4 inte hade fattat något eller inte ens registrerat den debatt som pågått om damfotbollens villkor och att Sjögren från början inte fick något och Anders Svensson en bil för sitt landskampsrekord (Svensson avstod sedan bilen). Att sedan stryka inslaget om Therese Sjögran på grund av tidsbrist är också obegripligt, det måste ha funnits något annat som kunde ha skippats.

Sedan var cirkusen igång och jag kan förstå att Therese Sjögran som hamnat i detta utan att ha gjort något alls, jo förvisso 200 landskamper, är trött på hela historien och vill helst dra ett streck över alltihop. Så kul var det att slå alla tiders landskampsrekord...

Sedan Zlatan, som mer och mer kan liknas med en landsfader. När Zlatan talar lyssnar alla. Visst, hans tal var starkt och känslosamt när Klas Ingesson och Pontus Segerström hyllades. Det kändes inte lika bra när han dagen efter att han fått sin nionde raka Guldboll tog till orda i eftersnacket till fotbollsgalan. ”Skall alla få pris för att bli nöjda?”.

Att landslaget sedan bara spelade 1-1 mot Montenegro i lördags är naturligtvis en besvikelse. Landsfadern gjorde målet som vanligt, men inte så mycket mer. Sedan måste det vila någon slags förbannelse över Oscar Wendts landslagsspel. Straffen var visserligen hårt dömd, men Oscar var hur som helst inblandad i situationen. Jag lider verkligen med honom.

Sedan denne Björn Ferry, citatmaskinen som har skrivit en bok efter avslutad karriär. I avsikt att roa svingas det vilt om kollegor och landslagskompisar. Jag har naturligtvis ingen aning om hur det förhåller sig, men helt klart är det många som inte uppskattar Ferrys humor. Man får väl ta det för vad det är, en stunds underhållning av någon som den förre förbundskaptenen Staffan Eklund betecknar som en clown.

Hur som helst lär det bli rusning efter boken. Det var tydligen ett misstag att det läckte ut uppgifter från boken på förhand. Perfekt marknadsföring är väl ett annat sätt att se på det hela.

När det gäller fotbollsgalan så har jag svårt att förstå hur man egentligen tänkte när man först lät komikern Zoran Ismail komma in på en cykel och försöka skämta om att det här var cykeln som Therese Sjögren inte ville ha av Zlatan och sedan stryka det två minuter långa inslaget där Sjögran skulle hyllas för sina otroliga 200 landskamper.

Det är ju till att be om trubbel. Det verkade faktiskt som TV 4 inte hade fattat något eller inte ens registrerat den debatt som pågått om damfotbollens villkor och att Sjögren från början inte fick något och Anders Svensson en bil för sitt landskampsrekord (Svensson avstod sedan bilen). Att sedan stryka inslaget om Therese Sjögran på grund av tidsbrist är också obegripligt, det måste ha funnits något annat som kunde ha skippats.

Sedan var cirkusen igång och jag kan förstå att Therese Sjögran som hamnat i detta utan att ha gjort något alls, jo förvisso 200 landskamper, är trött på hela historien och vill helst dra ett streck över alltihop. Så kul var det att slå alla tiders landskampsrekord...

Sedan Zlatan, som mer och mer kan liknas med en landsfader. När Zlatan talar lyssnar alla. Visst, hans tal var starkt och känslosamt när Klas Ingesson och Pontus Segerström hyllades. Det kändes inte lika bra när han dagen efter att han fått sin nionde raka Guldboll tog till orda i eftersnacket till fotbollsgalan. ”Skall alla få pris för att bli nöjda?”.

Att landslaget sedan bara spelade 1-1 mot Montenegro i lördags är naturligtvis en besvikelse. Landsfadern gjorde målet som vanligt, men inte så mycket mer. Sedan måste det vila någon slags förbannelse över Oscar Wendts landslagsspel. Straffen var visserligen hårt dömd, men Oscar var hur som helst inblandad i situationen. Jag lider verkligen med honom.

Sedan denne Björn Ferry, citatmaskinen som har skrivit en bok efter avslutad karriär. I avsikt att roa svingas det vilt om kollegor och landslagskompisar. Jag har naturligtvis ingen aning om hur det förhåller sig, men helt klart är det många som inte uppskattar Ferrys humor. Man får väl ta det för vad det är, en stunds underhållning av någon som den förre förbundskaptenen Staffan Eklund betecknar som en clown.

Hur som helst lär det bli rusning efter boken. Det var tydligen ett misstag att det läckte ut uppgifter från boken på förhand. Perfekt marknadsföring är väl ett annat sätt att se på det hela.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.