22 nov 2014 04:00

23 jan 2015 15:54

Ignorerade SD avgör framtiden

Det tog en dryg mandatperiod. Men den 3 december går det inte att ignorera Sverigedemokraterna längre. Partiet kan i praktiken på egen hand avgöra om vi får regeringskris i landet eller inte. Med god hjälp av de klassiska blocken.

När både statsministern och tillförordnade oppositionsledaren Annie Lööf pratar mer om hur SD ska rösta än hur de själva ska göra det så märks det att beröringsskräcken är lika stor som någonsin. Lööf gick så långt som att föredra att den rödgröna budgeten skulle gå igenom för att gammal praxis ska följas.

Eller snarare taktik för att Alliansen inte är redo för ett nyval. Hennes eget parti är nog det enda som skulle tjäna på det av de fyra musketörerna. Moderaterna är (officiellt) ledarlösa och både KD och FP sitter nog och grunnar på om gubbarna håller för ett val till. Någon ny politik har de inte att komma med heller. Den enda som samlat pluspoäng är just Annie Lööf, som blivit sylvass och tagit rollen som oppositionsledare oavsett vad Moderaterna tycker om det. Åtminstone så länge.

S och MP, som fått en minst sagt svajig start, vill förstås fortsätta regera. Särskilt MP har mycket kvar att bevisa när det gäller regeringsduglighet. Nu håller det inte längre med flummiga visioner, nu måste de komma med konkreta förslag. Det har gått sådär, för att ge dem en komplimang. Men faller den nuvarande regeringen kommer den att få en andra chans att ombilda sig innan nyvalet blir verklighet, Ingvar Carlsson lyckades för drygt 20 år sedan.

Vill verkligen ens SD ha nyval nu? Med en sjukskriven Jimmie Åkesson och en tämligen anonym ersättare, som dessutom inte verkar ha hela partiet bakom sig, tar vågmästaren en stor risk. Rekordresultatet kan minska när inte den onekligen duktige debattören Åkesson är galjonsfigur.

Så är Sverigedemokraternas ovilja att säga om man vill fälla regeringen bara ett sätt att skaffa uppmärksamhet? Knappast. Den inre kärnan – vilken den nu är för tillfället – grunnar nog på allvar på för och nackdelar. Deras väljare – liksom Alliansens – skulle nog helst fälla den svaga rödgröna regeringen och struntar i praxis, det är ju missnöjet med den etablerade ordningen som lockat många till SD. Går budgeten igenom så är det av rena taktikskäl för att det inte gått tillräckligt lång tid sedan valet och styrkorna inte hunnit formeras vare sig inom Alliansen eller inom SD.

Om ett år är läget ett helt annat. Frågan är inte om regeringen får en budget nedröstad utan när.

När både statsministern och tillförordnade oppositionsledaren Annie Lööf pratar mer om hur SD ska rösta än hur de själva ska göra det så märks det att beröringsskräcken är lika stor som någonsin. Lööf gick så långt som att föredra att den rödgröna budgeten skulle gå igenom för att gammal praxis ska följas.

Eller snarare taktik för att Alliansen inte är redo för ett nyval. Hennes eget parti är nog det enda som skulle tjäna på det av de fyra musketörerna. Moderaterna är (officiellt) ledarlösa och både KD och FP sitter nog och grunnar på om gubbarna håller för ett val till. Någon ny politik har de inte att komma med heller. Den enda som samlat pluspoäng är just Annie Lööf, som blivit sylvass och tagit rollen som oppositionsledare oavsett vad Moderaterna tycker om det. Åtminstone så länge.

S och MP, som fått en minst sagt svajig start, vill förstås fortsätta regera. Särskilt MP har mycket kvar att bevisa när det gäller regeringsduglighet. Nu håller det inte längre med flummiga visioner, nu måste de komma med konkreta förslag. Det har gått sådär, för att ge dem en komplimang. Men faller den nuvarande regeringen kommer den att få en andra chans att ombilda sig innan nyvalet blir verklighet, Ingvar Carlsson lyckades för drygt 20 år sedan.

Vill verkligen ens SD ha nyval nu? Med en sjukskriven Jimmie Åkesson och en tämligen anonym ersättare, som dessutom inte verkar ha hela partiet bakom sig, tar vågmästaren en stor risk. Rekordresultatet kan minska när inte den onekligen duktige debattören Åkesson är galjonsfigur.

Så är Sverigedemokraternas ovilja att säga om man vill fälla regeringen bara ett sätt att skaffa uppmärksamhet? Knappast. Den inre kärnan – vilken den nu är för tillfället – grunnar nog på allvar på för och nackdelar. Deras väljare – liksom Alliansens – skulle nog helst fälla den svaga rödgröna regeringen och struntar i praxis, det är ju missnöjet med den etablerade ordningen som lockat många till SD. Går budgeten igenom så är det av rena taktikskäl för att det inte gått tillräckligt lång tid sedan valet och styrkorna inte hunnit formeras vare sig inom Alliansen eller inom SD.

Om ett år är läget ett helt annat. Frågan är inte om regeringen får en budget nedröstad utan när.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.