02 dec 2014 04:00

23 jan 2015 15:54

Allt är alltid företrädarens fel

Äntligen ska det bli ordning på skolan, hurra! Det har utbildningsminister Fridolin lovat så då blir det så. Fast det tar minst sex år innan det märks. Ajdå, är det inte ett val emellan?

Naturligtvis har Fridolin rätt i att det tar tid att styra om en atlantångare av den svenska skolans storlek. Det hade han inte behövt de duktiga (och dyra) anlitade konsulterna från McKinsey för att förklara. Det lustiga är att han i praktiken ger sig själva frikort att under hela mandatperioden göra som sin företrädare, det vill säga skylla allt på just sin företrädare.

Om det nu tar minst sex år innan en resultatförbättring märks, och dessutom lite tid att genomföra förändringar, så har Fridolin dessutom precis gett Jan Björklund frikort för allt under Alliansens åtta år vid makten. Utom möjligtvis att inte ha startat reformerna tidigare.

Samtidigt betyder det att Björklund inte bara hade rätt när han skyllde de sjunkande resultaten på Göran Perssons regering. Hans egna reformer får dessutom upprättelse eftersom de i huvudsak inte fått några sex år på sig att verka. Men att vänta ut den tiden verkar inte vara något alternativ för den rödgröna regeringen som sitter kvar åtminstone några dagar till. Det ska ändras igen och ändras nu.

Ska vi närma oss en sanning så får båda blocken (jodå Stefan, de finns, annars hade du inte kommit med den budgetmotion som du har) dela skulden för skolans haveri. Inte genom att bry sig för lite om den utan för att krama ihjäl den. Välmenande (förutsätter jag) men klåfingriga politiker kan inte hålla fingrarna borta utan måste komma med ständiga reformer och nya pekpinnar.

Den som kan hålla räkning på alla reformer som den som tar studenten idag har genomlidit förtjänar MVG i matematik. (Eller är det en femma? Ett romerskt V? En jätteglad gubbe? Betygsreformerna är lika oräkneliga de. Och dessutom oförståeligt hur vilken symbol som symboliserar skalan från jättebra till uruselt ska vara en viktig fråga.)

Inför årets val lovade alla partier guld och gröna skogar åt skolan. Det blev gröna skogar (med fordonstrafik förbjuden). Ingen lovade att faktiskt lugnt och sansat sätta sig ned och göra en rejäl genomgång och hitta en bred politisk lösning. (Jo, jag låter som Stefan Löfven men i detta fall är det precis vad som behövs.) I stället blir det nya paniklösningar som om max fyra år ersätts av ännu nyare paniklösningar. Den som tror på att skolan verkligen får sex år av lugn och ro för att anpassa sig till de senaste reformerna väntar nog redan på Tomten.

Den största frågan nu är vem som blir nästan utbildningsminister. Att vederbörande kommer skylla allt på Gustav Fridolin är en självklarhet.

Naturligtvis har Fridolin rätt i att det tar tid att styra om en atlantångare av den svenska skolans storlek. Det hade han inte behövt de duktiga (och dyra) anlitade konsulterna från McKinsey för att förklara. Det lustiga är att han i praktiken ger sig själva frikort att under hela mandatperioden göra som sin företrädare, det vill säga skylla allt på just sin företrädare.

Om det nu tar minst sex år innan en resultatförbättring märks, och dessutom lite tid att genomföra förändringar, så har Fridolin dessutom precis gett Jan Björklund frikort för allt under Alliansens åtta år vid makten. Utom möjligtvis att inte ha startat reformerna tidigare.

Samtidigt betyder det att Björklund inte bara hade rätt när han skyllde de sjunkande resultaten på Göran Perssons regering. Hans egna reformer får dessutom upprättelse eftersom de i huvudsak inte fått några sex år på sig att verka. Men att vänta ut den tiden verkar inte vara något alternativ för den rödgröna regeringen som sitter kvar åtminstone några dagar till. Det ska ändras igen och ändras nu.

Ska vi närma oss en sanning så får båda blocken (jodå Stefan, de finns, annars hade du inte kommit med den budgetmotion som du har) dela skulden för skolans haveri. Inte genom att bry sig för lite om den utan för att krama ihjäl den. Välmenande (förutsätter jag) men klåfingriga politiker kan inte hålla fingrarna borta utan måste komma med ständiga reformer och nya pekpinnar.

Den som kan hålla räkning på alla reformer som den som tar studenten idag har genomlidit förtjänar MVG i matematik. (Eller är det en femma? Ett romerskt V? En jätteglad gubbe? Betygsreformerna är lika oräkneliga de. Och dessutom oförståeligt hur vilken symbol som symboliserar skalan från jättebra till uruselt ska vara en viktig fråga.)

Inför årets val lovade alla partier guld och gröna skogar åt skolan. Det blev gröna skogar (med fordonstrafik förbjuden). Ingen lovade att faktiskt lugnt och sansat sätta sig ned och göra en rejäl genomgång och hitta en bred politisk lösning. (Jo, jag låter som Stefan Löfven men i detta fall är det precis vad som behövs.) I stället blir det nya paniklösningar som om max fyra år ersätts av ännu nyare paniklösningar. Den som tror på att skolan verkligen får sex år av lugn och ro för att anpassa sig till de senaste reformerna väntar nog redan på Tomten.

Den största frågan nu är vem som blir nästan utbildningsminister. Att vederbörande kommer skylla allt på Gustav Fridolin är en självklarhet.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.