10 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:55

Dags för en Borg-erlig comeback

Comebacker slutar nästan aldrig väl. Ett gäng föredettingar kliver ut på scenen, planen, isen, var tragedin nu utspelar sig, och tror att de är som i sin krafts dagar bara för att mötas av den otäcka verkligheten. Ändå finns det en comeback värd att hoppas på inför extravalet – Anders Borg.

Okej, jag erkänner villigt och glatt att David Bowies comeback härom året var briljant men så är han också ett geni. Så ingen regel utan undantag. Och de ledarlösa Moderaterna behöver lite trygghet och inte en samling nya ansikten för att kunna tala om regeringsduglighet på allvar. (Därmed inte sagt att det är så svårt att överträffa sittande regering i den grenen, den höll sig ju flytande ungefär lika länge som regalskeppet Vasa.)

Med den tämligen anonyma Anna Kinberg Batra som partiledare – gårdagens nominering förvånade lika mycket som att julafton kommer den 24 december i år med – behövs erfarna, kända och inte minst folkliga personer runt henne.

Fredrik Reinfeldt ryktades det först men det är ytterst osannolikt. Möjligen ångrar han att han avgick så snabbt, men att ha Reinfeldt som enda draglok räckte inte i förra valrörelsen. Att göra om samma misstag igen är sällan att rekommendera. Särskilt inte som det fanns en anti-Reinfeldtfaktor i 2014 års val.

Anders Borg, som fått fina finansiella poster ungefär överallt utom i Sverige sedan september, är en annan sak. Politiskt är skillnaden mot Reinfeldt obefintlig. Men som finansministerkandidat och som hela folkets favoritmoderat är han oslagbar. Även utan hästsvans verkar han framstå som mindre moderat än Reinfeldt för tvivlarna och mer som en märkligt väderfixerad landsfader som mycket väl skulle kunna bli julvärd i SVT.

Förra valet må ha varit en katastrof, men det var knappast Anders Borgs fel. Det var inte han som låg bakom en meningslös slogan och startade alldeles för sent. Snarare kan bristen av Alliansens egen ”Lyxfällan”-expert i debatterna ha tappat röster för Moderaterna.

Den största frågan är om han verkligen vill. Han har ett rykte i omvärlden som får länder som verkligen drabbats hårt av eurokrisen att skaka på huvudet och undra varför die dumme Schweden gjorde sig av med honom. Anbuden lär fortsätta att hagla in och inget lär vara så lågt (nu pratar vi väldigt relativa siffror här...) som en finansministerlön.

Carl Bildt då? Han behöver inte delta i någon valrörelse eller bli tillfrågad. Vill han bli utrikesminister efter en valseger så sitter han på kontoret och twittrar som om inget hade hänt innan övriga hunnit dit.

Okej, jag erkänner villigt och glatt att David Bowies comeback härom året var briljant men så är han också ett geni. Så ingen regel utan undantag. Och de ledarlösa Moderaterna behöver lite trygghet och inte en samling nya ansikten för att kunna tala om regeringsduglighet på allvar. (Därmed inte sagt att det är så svårt att överträffa sittande regering i den grenen, den höll sig ju flytande ungefär lika länge som regalskeppet Vasa.)

Med den tämligen anonyma Anna Kinberg Batra som partiledare – gårdagens nominering förvånade lika mycket som att julafton kommer den 24 december i år med – behövs erfarna, kända och inte minst folkliga personer runt henne.

Fredrik Reinfeldt ryktades det först men det är ytterst osannolikt. Möjligen ångrar han att han avgick så snabbt, men att ha Reinfeldt som enda draglok räckte inte i förra valrörelsen. Att göra om samma misstag igen är sällan att rekommendera. Särskilt inte som det fanns en anti-Reinfeldtfaktor i 2014 års val.

Anders Borg, som fått fina finansiella poster ungefär överallt utom i Sverige sedan september, är en annan sak. Politiskt är skillnaden mot Reinfeldt obefintlig. Men som finansministerkandidat och som hela folkets favoritmoderat är han oslagbar. Även utan hästsvans verkar han framstå som mindre moderat än Reinfeldt för tvivlarna och mer som en märkligt väderfixerad landsfader som mycket väl skulle kunna bli julvärd i SVT.

Förra valet må ha varit en katastrof, men det var knappast Anders Borgs fel. Det var inte han som låg bakom en meningslös slogan och startade alldeles för sent. Snarare kan bristen av Alliansens egen ”Lyxfällan”-expert i debatterna ha tappat röster för Moderaterna.

Den största frågan är om han verkligen vill. Han har ett rykte i omvärlden som får länder som verkligen drabbats hårt av eurokrisen att skaka på huvudet och undra varför die dumme Schweden gjorde sig av med honom. Anbuden lär fortsätta att hagla in och inget lär vara så lågt (nu pratar vi väldigt relativa siffror här...) som en finansministerlön.

Carl Bildt då? Han behöver inte delta i någon valrörelse eller bli tillfrågad. Vill han bli utrikesminister efter en valseger så sitter han på kontoret och twittrar som om inget hade hänt innan övriga hunnit dit.

  • Niclas Lindstrand