31 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:56

Lindstrand: Svårt att spela en enkel sport

Fotboll är en enkel sport. 22 man jagar en boll i 90 minuter och sedan vinner Tyskland. Legendaren Gary Linekers ord håller på att bli sann i den svenska politiken i lite annan version: Politik är en enkel sport. Två block jagar makten i fyra år och sedan vinner Sverigedemokraterna.

Nåja, jag överdriver som vanligt. Men så länge övriga politiska partier lägger så mycket energi på att neutralisera SD kommer partiet bara att bli starkare. Att ge sig på plakatpolitik är att spela dem i händerna, att beskriva komplicerade saker på (för) enkla sätt är SD:s paradgren. Samarbetsregeringen går inte att säga utan att fnissa när man tänker på de senaste månaderna. Decemberöverenskommelsen är en tungvrickare som är lika intetsägande som överenskommelsen i sig.

Det enda oppositionspartiet har onekligen en helt annan slagkraft. Därmed inte sagt att det är sant när SD kallar sig för det. De har fått argument för att kalla sig det och partiledarvikarien Mattias Karlsson är inte så dum att han missar öppet mål på det viset. Men det är inte han som avgör om det stämmer eller inte. Det gör de fyra allianspartierna.

Karlsson understryker sitt argument så fort han kan nästa år med en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven. Den kommer förstås inte att leda någon vart, då hade Alliansen låtit nyvalet bli av i stället. Men de nedlagda blå rösterna kommer att ses som ett tecken på att SD har rätt. Missnöjda moderatväljare lär fortsätta vara partiets främsta rekryteringsbas.

Å andra sidan hade SD förmodligen fått lika många argument av ett extraval. En något starkare vågmästarroll, en lika svajig och orutinerad regering oavsett vilket block som blivit starkare.

Det känns som att Gary Linekers lag har tagit över den svenska politiken, alla medel spelar SD i händerna. Utom ett: att varje parti för sin egen politik. Där ligger under drygt tre och ett halvt år ansvaret tungt på oppositionen att visa att den just är en sådan.

I Storbritannien kallar sig oppositionen, oavsett färg, av hävd för hennes majestäts lojala opposition. Det syftar inte numera på monarken utan på systemet i sig, att man är lojal mot det men i opposition mot regeringen. Det borde bli mottot för Anna Kinberg Batra, Moderaterna och Alliansen för att någon ska kunna se dem som just opposition.

Bort med rävspelet, fram med sakpolitiken. Och föra sin egen politik, inte bara försöka neutralisera en vågmästare som tjänar på varje sak som tyder på att systemet inte är värt att vara lojalt mot.

Gör man självmål mot Tyskland så får Gary Lineker alltid rätt.

Niclas Lindstrand

Nåja, jag överdriver som vanligt. Men så länge övriga politiska partier lägger så mycket energi på att neutralisera SD kommer partiet bara att bli starkare. Att ge sig på plakatpolitik är att spela dem i händerna, att beskriva komplicerade saker på (för) enkla sätt är SD:s paradgren. Samarbetsregeringen går inte att säga utan att fnissa när man tänker på de senaste månaderna. Decemberöverenskommelsen är en tungvrickare som är lika intetsägande som överenskommelsen i sig.

Det enda oppositionspartiet har onekligen en helt annan slagkraft. Därmed inte sagt att det är sant när SD kallar sig för det. De har fått argument för att kalla sig det och partiledarvikarien Mattias Karlsson är inte så dum att han missar öppet mål på det viset. Men det är inte han som avgör om det stämmer eller inte. Det gör de fyra allianspartierna.

Karlsson understryker sitt argument så fort han kan nästa år med en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven. Den kommer förstås inte att leda någon vart, då hade Alliansen låtit nyvalet bli av i stället. Men de nedlagda blå rösterna kommer att ses som ett tecken på att SD har rätt. Missnöjda moderatväljare lär fortsätta vara partiets främsta rekryteringsbas.

Å andra sidan hade SD förmodligen fått lika många argument av ett extraval. En något starkare vågmästarroll, en lika svajig och orutinerad regering oavsett vilket block som blivit starkare.

Det känns som att Gary Linekers lag har tagit över den svenska politiken, alla medel spelar SD i händerna. Utom ett: att varje parti för sin egen politik. Där ligger under drygt tre och ett halvt år ansvaret tungt på oppositionen att visa att den just är en sådan.

I Storbritannien kallar sig oppositionen, oavsett färg, av hävd för hennes majestäts lojala opposition. Det syftar inte numera på monarken utan på systemet i sig, att man är lojal mot det men i opposition mot regeringen. Det borde bli mottot för Anna Kinberg Batra, Moderaterna och Alliansen för att någon ska kunna se dem som just opposition.

Bort med rävspelet, fram med sakpolitiken. Och föra sin egen politik, inte bara försöka neutralisera en vågmästare som tjänar på varje sak som tyder på att systemet inte är värt att vara lojalt mot.

Gör man självmål mot Tyskland så får Gary Lineker alltid rätt.

Niclas Lindstrand