03 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:56

Värna våra demokratiska värden

Tyvärr började det nya året som det gamla slutade för landets muslimer. Under december utsattes moskéerna i Eslöv och Eskilstuna för brandattentat. Under nyårsnatten försökte någon att tända eld på moskén i Uppsala. Onekligen en dålig start på det nya året.

Oavsett om dåden är planerade eller resultatet av extremisters ingivelser för stunden är de lika oacceptabla.

Än så länge vet vi inte vem eller vilka gärningsmännen är, något som vi förhoppningsvis snart kommer att få klarhet i. Däremot kan vi med stor sannolikhet anta att dåden har någon sorts religiöst motiv. Den dimensionen gör brotten ännu allvarligare.

Grunden för vårt öppna demokratiska svenska samhälle är respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna. Där ingår religionsfriheten. Genom att angripa moskéer så angriper man också de troendes grundlagsskyddade rätt att utöva sin religion.

Mycket talar för att moskébränderna inte är utslag av banal vandalism utan att det finns en kärna av intolerans bakom dåden. Det är därför av största vikt att polisen får de resurser som krävs för att gripa de skyldiga. Misslyckas man med detta ökar risken för att landets muslimer upplever att brott mot dem inte utreds ordentligt, vilket inte föder annat än förbittring och en känsla av utanförskap.

Tyvärr är religiöst våld något vi ser ut att få ser mer av under året. De grövsta övergreppen i genren kommer sannolikt den Islamska staten att stå för även i år. Under fjolåret excellerade de i grymheter riktade mot alla som inte delar deras extrema tolkning av islam. Något bland andra Iraks och Syriens kristna minoriteter fått känna på.

Men religiösa förföljelser behöver inte vara så monumentala som de IS står för. De förföljelser som Malmös judar utsätts för är principiellt lika allvarliga. I Sverige råder religionsfrihet och ingen ska trakasseras för sin religiösa tillhörighet.

Den upprepade skadegörelse som synagogan i Malmö utsatts för under det gångna året, och de glåpord judar i Malmö får kastade efter sig, måste också få ett slut. Tyvärr finns det en tendens att relativisera antisemitismen i Malmö och förklara dessa trakasserier som en följd av missnöjet med staten Israels politik. En förklaringsmodell som den yttersta vänstern har den dåliga smaken att torgföra emellanåt.

Skulle man kunna ”problematisera” moskébränderna och ”sätta in dem i ett sammanhang” på samma sätt? Är det IS:s härjningar som lockat fram pyromanerna i Eskilstuna och Uppsala, vilket säkert är en inte helt ovanlig uppfattning inom högerextrema grupper.

Den typen av resonemang är dock helt förkastliga. Så fort man börjar leta efter en anledning som kan ”förklara”brottet närmar man sig samtidigt gränsen för när man kan legitimera brottet. Och då är vi riktigt illa ute. Det finns nämligen inga som helst godtagbara skäl till att bränna ned moskéer eller klottra hakkors på synagogor.

Religionsfriheten, eller någon annan grundläggande rättighet, är inget som vi kan tillåta oss att ta lätt på. Våld och intolerans kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle.

Greger Ekman/SNB

Oavsett om dåden är planerade eller resultatet av extremisters ingivelser för stunden är de lika oacceptabla.

Än så länge vet vi inte vem eller vilka gärningsmännen är, något som vi förhoppningsvis snart kommer att få klarhet i. Däremot kan vi med stor sannolikhet anta att dåden har någon sorts religiöst motiv. Den dimensionen gör brotten ännu allvarligare.

Grunden för vårt öppna demokratiska svenska samhälle är respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna. Där ingår religionsfriheten. Genom att angripa moskéer så angriper man också de troendes grundlagsskyddade rätt att utöva sin religion.

Mycket talar för att moskébränderna inte är utslag av banal vandalism utan att det finns en kärna av intolerans bakom dåden. Det är därför av största vikt att polisen får de resurser som krävs för att gripa de skyldiga. Misslyckas man med detta ökar risken för att landets muslimer upplever att brott mot dem inte utreds ordentligt, vilket inte föder annat än förbittring och en känsla av utanförskap.

Tyvärr är religiöst våld något vi ser ut att få ser mer av under året. De grövsta övergreppen i genren kommer sannolikt den Islamska staten att stå för även i år. Under fjolåret excellerade de i grymheter riktade mot alla som inte delar deras extrema tolkning av islam. Något bland andra Iraks och Syriens kristna minoriteter fått känna på.

Men religiösa förföljelser behöver inte vara så monumentala som de IS står för. De förföljelser som Malmös judar utsätts för är principiellt lika allvarliga. I Sverige råder religionsfrihet och ingen ska trakasseras för sin religiösa tillhörighet.

Den upprepade skadegörelse som synagogan i Malmö utsatts för under det gångna året, och de glåpord judar i Malmö får kastade efter sig, måste också få ett slut. Tyvärr finns det en tendens att relativisera antisemitismen i Malmö och förklara dessa trakasserier som en följd av missnöjet med staten Israels politik. En förklaringsmodell som den yttersta vänstern har den dåliga smaken att torgföra emellanåt.

Skulle man kunna ”problematisera” moskébränderna och ”sätta in dem i ett sammanhang” på samma sätt? Är det IS:s härjningar som lockat fram pyromanerna i Eskilstuna och Uppsala, vilket säkert är en inte helt ovanlig uppfattning inom högerextrema grupper.

Den typen av resonemang är dock helt förkastliga. Så fort man börjar leta efter en anledning som kan ”förklara”brottet närmar man sig samtidigt gränsen för när man kan legitimera brottet. Och då är vi riktigt illa ute. Det finns nämligen inga som helst godtagbara skäl till att bränna ned moskéer eller klottra hakkors på synagogor.

Religionsfriheten, eller någon annan grundläggande rättighet, är inget som vi kan tillåta oss att ta lätt på. Våld och intolerans kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle.

Greger Ekman/SNB

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.