09 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:56

"Vi och dom" är terrorns vapen

2015 börjar som ett år för alla fanatiker. I Paris har tolv personer mördats för att de gjort skämtteckningar. I Sverige brinner moskéer. Alla som gillar att dela upp folk i ”vi och dom” jublar tyst inombords medan ”vi” övriga bara blir rädda.

Att bli rädd är en rimlig reaktion i läget. Att bli tyst är det inte. Inte heller att göra allting ännu värre genom att skriva under på terroristernas världsbild, att det verkligen finns ett ”vi” och ett ”dom”. De ansvariga, inklusive eventuella organisationer som kan ligga bakom, ska förstås gripas och åtalas.

Vi andra ska hålla oss så kalla vi kan och inte låta tankarna och rädslan ta över, hur befogad den än kan vara. Att världen är en otäck plats är inget skäl att göra den otäckare.

Förra gången Europa skakade var det (såvitt vi vet) en ensam norrman som stod bakom massakern. Det ledde till föga eftertanke om miljö, bakgrund eller till och med politiska motiv trots att Breivik uppenbarligen riktade sitt hat mot socialdemokratin i Norge med rasistiska motiv.

Denna gång är motivet att ha hånat profeten Muhammed i teckningar. Ett lika fullständigt oförståeligt övervåld som Breiviks. Men nu går tankarna omgående till bakgrunden. De våldsbejakande islamisterna utgör en liten, liten andel av världens 1,5 miljarder människor som har islam som religion. Men det gör dårarna ändå ganska många.

Det bästa som kan hända dem är att motreaktionen i väst blir mot oskyldiga muslimer. Då bekräftas deras världsbild, deras uppdelning i ”vi och dom”. De enda som kan förstå fanatiker är andra fanatiker. Oavsett om de är högerextrema, vänsterextrema, rasister mot vilken folkgrupp som helst eller religiösa fanatiker.

Att folk, oavsett om de är militanta islamister eller nazister, åker ut och tränas och hobbykrigar och sedan kommer hem måste stoppas. Idag är det inte ens olagligt i Sverige. Det vore ett första steg, även om brotten skulle vara svåra att bevisa skulle det åtminstone finnas ett brott. Och därmed personer att undersöka och hålla koll på av helt lagliga skäl.

Vad som är politik och vad som är religion är ibland omöjligt att avgöra med sekulariserade svenska ögon. Begreppen går ihop, som det gjorde här för ett par hundra år sedan när bondpojkar lurades ut i krig för att Gud ville det. Himlen är lockande för desperata själar och ett mäktigt vapen i fel händer.

Hur svårt det än är att förstå och därmed bekämpa fanatismen så får ”vi” aldrig köpa världsbilden med ”vi och dom”. Terrorns enda gemensamma nämnare är fanatism. Det behövs färre fanatiker, inte fler.

Det är det enda riktiga ”vi och dom” som finns.

Niclas Lindstrand

Att bli rädd är en rimlig reaktion i läget. Att bli tyst är det inte. Inte heller att göra allting ännu värre genom att skriva under på terroristernas världsbild, att det verkligen finns ett ”vi” och ett ”dom”. De ansvariga, inklusive eventuella organisationer som kan ligga bakom, ska förstås gripas och åtalas.

Vi andra ska hålla oss så kalla vi kan och inte låta tankarna och rädslan ta över, hur befogad den än kan vara. Att världen är en otäck plats är inget skäl att göra den otäckare.

Förra gången Europa skakade var det (såvitt vi vet) en ensam norrman som stod bakom massakern. Det ledde till föga eftertanke om miljö, bakgrund eller till och med politiska motiv trots att Breivik uppenbarligen riktade sitt hat mot socialdemokratin i Norge med rasistiska motiv.

Denna gång är motivet att ha hånat profeten Muhammed i teckningar. Ett lika fullständigt oförståeligt övervåld som Breiviks. Men nu går tankarna omgående till bakgrunden. De våldsbejakande islamisterna utgör en liten, liten andel av världens 1,5 miljarder människor som har islam som religion. Men det gör dårarna ändå ganska många.

Det bästa som kan hända dem är att motreaktionen i väst blir mot oskyldiga muslimer. Då bekräftas deras världsbild, deras uppdelning i ”vi och dom”. De enda som kan förstå fanatiker är andra fanatiker. Oavsett om de är högerextrema, vänsterextrema, rasister mot vilken folkgrupp som helst eller religiösa fanatiker.

Att folk, oavsett om de är militanta islamister eller nazister, åker ut och tränas och hobbykrigar och sedan kommer hem måste stoppas. Idag är det inte ens olagligt i Sverige. Det vore ett första steg, även om brotten skulle vara svåra att bevisa skulle det åtminstone finnas ett brott. Och därmed personer att undersöka och hålla koll på av helt lagliga skäl.

Vad som är politik och vad som är religion är ibland omöjligt att avgöra med sekulariserade svenska ögon. Begreppen går ihop, som det gjorde här för ett par hundra år sedan när bondpojkar lurades ut i krig för att Gud ville det. Himlen är lockande för desperata själar och ett mäktigt vapen i fel händer.

Hur svårt det än är att förstå och därmed bekämpa fanatismen så får ”vi” aldrig köpa världsbilden med ”vi och dom”. Terrorns enda gemensamma nämnare är fanatism. Det behövs färre fanatiker, inte fler.

Det är det enda riktiga ”vi och dom” som finns.

Niclas Lindstrand