16 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:56

Tomt på högerkanten

Med åtta partier i riksdagen tycker man att alla tänkbara åsikter borde finnas representerade. Men så är inte fallet. I det fotbollslag som bestämmer över landet är det vidöppet på högerkanten. Ändå verkar ingen ha lust att ta en löpning i jätteluckan i hoppet att få en öppnande passning.

Vi har två potentiella statsbärande partier. Både befinner sig numera i en mittfältsposition och vill varken gå till anfall eller spela försvar, utan är nöjda med att stå ganska stilla och vänta på passningar från motståndarlaget. Att bryta uppspel är båda onekligen bra på, men betydligt sämre på att göra något kreativt när de faktiskt fått bollen själva. Den spelas bara vidare inom samma mittfält med kortpassningar till vänster respektive höger som inte leder till mer än stort bollinnehav.

På vänsterkanten är det fullt. Två och ett halvt parti huserar där i genomsnitt, varav ett så långt ut på kanten att det hoppas att marxisterna i Syriza ska vinna den grekiska ligan. Några crossbollar därifrån är bara att glömma, finns det ingen öppning på vänsterkanten spelar man hellre ut bollen ännu längre till vänster. Över sidlinjen, vilket i politikmatchen inte ger ett ofarligt inkast på mittplan utan leder till en lotteriliknande straffläggning som kallas extraval.

Inne i mitten är det så smockfullt att två klassiska mittfältare håller på att kännas som högerbackar utan att egentligen ha ändrat sin spelstil särskilt mycket. Och sedan finns en fri spelare som springer överallt och som varken vill passa andra eller för den delen få några passningar själv. Spelförstörare enligt motståndarna, hackkyckling enligt de egna supportrarna.

Men det finns en lovande spelare som kan skolas om till att spela till höger eftersom karriären gått i stå i den centrala mitten. I sådär tio år har vi väntat på att Kristdemokraterna ska ta ett kliv ut till höger och fylla luckan som lämnades efter att den förra högerspringaren kröp in i mitten och blev lagkapten. Hoppet att kaptenen ska gå tillbaka högerut är minimalt eftersom prioriteringen ligger på att vinna matcher, inte att spela snyggt.

Göran Hägglund är den enda originalspelaren kvar i FC Alliansen. Men han sitter på utgående kontrakt och håller knappast hela säsongen. Bakom honom står en rad bänkspelare från ungdomslaget. Både KDU:s ordförande Sara Skyttedal och Uppsalas kommunalråd Ebba Busch, förut förste vice ordförande i KDU, lär bli heta namn när Hägglund lägger skorna på hyllan. Liksom förre KDU-ordföranden Aron Modig, som nu sitter i riksdagen.

Alla tre har på olika sätt en mycket tydligare konservativ hållning än Hägglund, som helst kryper inåt mitten precis som sina tre lagkamrater. Alliansen och hela politiken skulle må bra av en stabil och energisk kraft på högerkanten.

Utan det är inget lag komplett.

Vi har två potentiella statsbärande partier. Både befinner sig numera i en mittfältsposition och vill varken gå till anfall eller spela försvar, utan är nöjda med att stå ganska stilla och vänta på passningar från motståndarlaget. Att bryta uppspel är båda onekligen bra på, men betydligt sämre på att göra något kreativt när de faktiskt fått bollen själva. Den spelas bara vidare inom samma mittfält med kortpassningar till vänster respektive höger som inte leder till mer än stort bollinnehav.

På vänsterkanten är det fullt. Två och ett halvt parti huserar där i genomsnitt, varav ett så långt ut på kanten att det hoppas att marxisterna i Syriza ska vinna den grekiska ligan. Några crossbollar därifrån är bara att glömma, finns det ingen öppning på vänsterkanten spelar man hellre ut bollen ännu längre till vänster. Över sidlinjen, vilket i politikmatchen inte ger ett ofarligt inkast på mittplan utan leder till en lotteriliknande straffläggning som kallas extraval.

Inne i mitten är det så smockfullt att två klassiska mittfältare håller på att kännas som högerbackar utan att egentligen ha ändrat sin spelstil särskilt mycket. Och sedan finns en fri spelare som springer överallt och som varken vill passa andra eller för den delen få några passningar själv. Spelförstörare enligt motståndarna, hackkyckling enligt de egna supportrarna.

Men det finns en lovande spelare som kan skolas om till att spela till höger eftersom karriären gått i stå i den centrala mitten. I sådär tio år har vi väntat på att Kristdemokraterna ska ta ett kliv ut till höger och fylla luckan som lämnades efter att den förra högerspringaren kröp in i mitten och blev lagkapten. Hoppet att kaptenen ska gå tillbaka högerut är minimalt eftersom prioriteringen ligger på att vinna matcher, inte att spela snyggt.

Göran Hägglund är den enda originalspelaren kvar i FC Alliansen. Men han sitter på utgående kontrakt och håller knappast hela säsongen. Bakom honom står en rad bänkspelare från ungdomslaget. Både KDU:s ordförande Sara Skyttedal och Uppsalas kommunalråd Ebba Busch, förut förste vice ordförande i KDU, lär bli heta namn när Hägglund lägger skorna på hyllan. Liksom förre KDU-ordföranden Aron Modig, som nu sitter i riksdagen.

Alla tre har på olika sätt en mycket tydligare konservativ hållning än Hägglund, som helst kryper inåt mitten precis som sina tre lagkamrater. Alliansen och hela politiken skulle må bra av en stabil och energisk kraft på högerkanten.

Utan det är inget lag komplett.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.