20 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:57

Vinstförbudet vägrar att dö

När är en budget inte en budget? När det passar oppositionen. Till exempel i evighetsfrågan om vinster i välfärden. Socialdemokraterna trodde att de hade begravt den infekterade debatten under hela sju utredningar, men plötsligt har debatten blossat upp igen.

Inte så konstigt egentligen, Vänsterpartiet har en enda fråga numera och Jonas Sjöstedt kan inte sitta knäpp tyst under riksdagsdebatterna och vänta på att få skälla på någon sverigedemokrat i repliker. Alltså måste han agera som om valrörelsen aldrig tagit slut med sitt mantra. Nu dessutom med tyngden som riksdagens nya vågmästare/utpressare sedan den ökända DÖ. (Dess vänner kallar den visst decemberöverenskommelsen.)

Stopp för vinster i omvårdnad, sjukvård, skola och förmodligen försäljning av korv och glass också. Annars tänker V inte stödja regeringens budget. Hotet låter allvarligt, om man låter bli att tänka på oddsen för att Vänsterpartiet ska släppa igenom en Alliansbudget i stället. De ligger på samma nivå som att Miljöpartiet ska kräva en invasion av Åland.

Men att hålla ickedebatten vid liv trots att han utropat sig till segrare var ett misstag av den annars så skicklige debattören Sjöstedt. Det väckte motparten, som består av hela oppositionen inklusive SD. Som enligt en artikel i Dagens Industri är överens om att det inte är någon budgetfråga och därmed inte berörs av DÖ och att det dessutom är en dålig idé att förbjuda vinster.

Någonstans drar nog Stefan Löfven en lättnadens suck. Eftergiften till V i dess paradfråga skjuts lämpligen så långt in i framtiden att ingen kommer ihåg den. Inte nog med att en omröstning förlorar i riksdagen, regeringen måste också hantera resultatet. Vänsterpartiet kan jubla, men regeringspartierna får stå till svars för att tvångsförflytta gamla, sjuka och elever som valt och trivs bra med sina privata alternativ.

Tills det var dags att bilda regering hade S den rimliga inställningen att kvaliteten på vården var det viktigaste, inte vem som utförde den. Det är den enda vettiga åsikten. Ingen naturlag säger att privata alternativ är sämre – kommuner och landsting sparar hemskt gärna på utgifter för vård och om det snålas på grund av vinstintresse eller budgetskäl kvittar för människorna det handlar om.

Sedan svängde till synes både S och MP. V behövde blidkas efter den budget som ändå föll, så då dök vinstförbudet upp igen. Visst är det rimligt att ställa krav på privata utövare, både vad gäller kvalitet och långsiktighet. Samma krav som måste ställas på den offentliga sektorn. Att bli vanvårdad i kommunal regi är en klen tröst.

Den första utredningen i frågan är klar nästa år. Ska Löfven hålla ihop både regering och DÖ behövs det ett dussin till som inte är klara förrän tidigast 2019.

Inte så konstigt egentligen, Vänsterpartiet har en enda fråga numera och Jonas Sjöstedt kan inte sitta knäpp tyst under riksdagsdebatterna och vänta på att få skälla på någon sverigedemokrat i repliker. Alltså måste han agera som om valrörelsen aldrig tagit slut med sitt mantra. Nu dessutom med tyngden som riksdagens nya vågmästare/utpressare sedan den ökända DÖ. (Dess vänner kallar den visst decemberöverenskommelsen.)

Stopp för vinster i omvårdnad, sjukvård, skola och förmodligen försäljning av korv och glass också. Annars tänker V inte stödja regeringens budget. Hotet låter allvarligt, om man låter bli att tänka på oddsen för att Vänsterpartiet ska släppa igenom en Alliansbudget i stället. De ligger på samma nivå som att Miljöpartiet ska kräva en invasion av Åland.

Men att hålla ickedebatten vid liv trots att han utropat sig till segrare var ett misstag av den annars så skicklige debattören Sjöstedt. Det väckte motparten, som består av hela oppositionen inklusive SD. Som enligt en artikel i Dagens Industri är överens om att det inte är någon budgetfråga och därmed inte berörs av DÖ och att det dessutom är en dålig idé att förbjuda vinster.

Någonstans drar nog Stefan Löfven en lättnadens suck. Eftergiften till V i dess paradfråga skjuts lämpligen så långt in i framtiden att ingen kommer ihåg den. Inte nog med att en omröstning förlorar i riksdagen, regeringen måste också hantera resultatet. Vänsterpartiet kan jubla, men regeringspartierna får stå till svars för att tvångsförflytta gamla, sjuka och elever som valt och trivs bra med sina privata alternativ.

Tills det var dags att bilda regering hade S den rimliga inställningen att kvaliteten på vården var det viktigaste, inte vem som utförde den. Det är den enda vettiga åsikten. Ingen naturlag säger att privata alternativ är sämre – kommuner och landsting sparar hemskt gärna på utgifter för vård och om det snålas på grund av vinstintresse eller budgetskäl kvittar för människorna det handlar om.

Sedan svängde till synes både S och MP. V behövde blidkas efter den budget som ändå föll, så då dök vinstförbudet upp igen. Visst är det rimligt att ställa krav på privata utövare, både vad gäller kvalitet och långsiktighet. Samma krav som måste ställas på den offentliga sektorn. Att bli vanvårdad i kommunal regi är en klen tröst.

Den första utredningen i frågan är klar nästa år. Ska Löfven hålla ihop både regering och DÖ behövs det ett dussin till som inte är klara förrän tidigast 2019.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.