22 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:57

Sätt stopp för semesterterroristerna

Att svenska medborgare som varit ute och krigat för Islamska staten eller annat skumrask är ett problem är självklart. De kommer tillbaka stridshärdade, krigsskadade och mer fanatiska än någonsin. Men att lösningen skulle vara att belöna dem för galenskaperna är helt ofattbart.

Ändå har en sådan debatt blommat upp. Den startade i Örebro, där de återvändande jihadisterna skulle erbjudas terapi (inte helt orimligt) och gräddfil till jobb (fullständigt orimligt). Det påminner om de ökända värstingresorna från 90-talet, då unga återfallsbrottslingar fick en segelsemester i belöning för att de betett sig som kriminella snorhyvlar. Effektiv eller inte så uppmanade den så kallade behandlingen bara till att bryta mot lagen och få en semesterresa i pris. Inte konstigt att det stack i ögonen på laglydiga medborgare.

Den brottsligheten var ändå inget mot vad Islamska statens terrorister sysslar med. De mördar, våldtar och spelar stolt in videofilmer där de halshugger civila människor. Journalister är särskilt populära offer. Att stödja eller själva delta i detta barbari skulle alltså räknas som arbetslivserfarenhet och lättare ge ett jobb.

Vad värre är, regeringens samordnare mot våldsbejakande terrorism (vi behöver en förkortning till den titeln) tycker att idén inte är så dum. Hon heter Mona Sahlin och bevisar därmed att hon har nästan lika många politiska liv som Carl Bildt, trots att hon till skillnad från denne inte skyddas av någon osårbar raljans.

Visst ska vi ta hand om trasiga människor efter krigsupplevelser. Men vi måste skilja på offer och förövare. IS är förövare, var och en. De bemöts med amerikanska bomber i sitt självutropade kalifat i Syrien och Irak. De ska inte få kaffe, bullar och ett jobb på Ica som plåster på såren när de kommer hem.

I Danmark talas det om landsförräderi. Det håller inte i Sverige eftersom terroristerna inte hamnar i strid med svensk militär. Att utvisa någon som kan vara född i Sverige fungerar inte heller, men boende utan medborgarskap bör ha gjort sitt i landet. Semesterterrorismen i sig måste bli olaglig och krigsförbrytare ska åtalas och straffas hårt. Lagen går upp till livstids fängelse för terrorbrott. Något om att man kan byta det mot ett jobb lyckas jag inte hitta i lagboken. Bevisbördan blir förstås svår att hantera, men att stillatigande se hur extremister, både religiösa och politiska, kommer tillbaka farligare än någonsin för samhället är inte ett alternativ.

I takt med att IS välde faller sönder under överlägsen vapenmakt kan en ny krigsförbrytartribunal liknande den i Haag skapas och verkliga domar fällas. Till dess måste själva semesterkrigandet straffas i landet de återvänder till.

IS och andra extremister är farliga nog utan att vi hjälpa dem med att värva deltidsanställda.

Ändå har en sådan debatt blommat upp. Den startade i Örebro, där de återvändande jihadisterna skulle erbjudas terapi (inte helt orimligt) och gräddfil till jobb (fullständigt orimligt). Det påminner om de ökända värstingresorna från 90-talet, då unga återfallsbrottslingar fick en segelsemester i belöning för att de betett sig som kriminella snorhyvlar. Effektiv eller inte så uppmanade den så kallade behandlingen bara till att bryta mot lagen och få en semesterresa i pris. Inte konstigt att det stack i ögonen på laglydiga medborgare.

Den brottsligheten var ändå inget mot vad Islamska statens terrorister sysslar med. De mördar, våldtar och spelar stolt in videofilmer där de halshugger civila människor. Journalister är särskilt populära offer. Att stödja eller själva delta i detta barbari skulle alltså räknas som arbetslivserfarenhet och lättare ge ett jobb.

Vad värre är, regeringens samordnare mot våldsbejakande terrorism (vi behöver en förkortning till den titeln) tycker att idén inte är så dum. Hon heter Mona Sahlin och bevisar därmed att hon har nästan lika många politiska liv som Carl Bildt, trots att hon till skillnad från denne inte skyddas av någon osårbar raljans.

Visst ska vi ta hand om trasiga människor efter krigsupplevelser. Men vi måste skilja på offer och förövare. IS är förövare, var och en. De bemöts med amerikanska bomber i sitt självutropade kalifat i Syrien och Irak. De ska inte få kaffe, bullar och ett jobb på Ica som plåster på såren när de kommer hem.

I Danmark talas det om landsförräderi. Det håller inte i Sverige eftersom terroristerna inte hamnar i strid med svensk militär. Att utvisa någon som kan vara född i Sverige fungerar inte heller, men boende utan medborgarskap bör ha gjort sitt i landet. Semesterterrorismen i sig måste bli olaglig och krigsförbrytare ska åtalas och straffas hårt. Lagen går upp till livstids fängelse för terrorbrott. Något om att man kan byta det mot ett jobb lyckas jag inte hitta i lagboken. Bevisbördan blir förstås svår att hantera, men att stillatigande se hur extremister, både religiösa och politiska, kommer tillbaka farligare än någonsin för samhället är inte ett alternativ.

I takt med att IS välde faller sönder under överlägsen vapenmakt kan en ny krigsförbrytartribunal liknande den i Haag skapas och verkliga domar fällas. Till dess måste själva semesterkrigandet straffas i landet de återvänder till.

IS och andra extremister är farliga nog utan att vi hjälpa dem med att värva deltidsanställda.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.