26 jan 2015 06:00

29 jan 2015 06:01

Idrottsgalor väcker känslor

I måndags arrangerades den stora idrottsgalan i Stockholm. På lördag är det dags för den lokala varianten i Skövde. Hur är det egentligen, fyller galorna någon funktion?

Att döma av det intresse som alltid finns runt dessa tillställningar så tycker jag absolut att de har sitt berättigande. Sedan tycker jag det är viktigt att idrottarna och deras prestationer står i centrum. Visst, det skall naturligtvis vara en trevlig och underhållande afton, men det får inte vara för tramsigt och man skall inte behöva ha skämskudden till hands. Så var det när programledaren Peter Settman härjade som värst mellan borden bland gästerna. Nej, jag saknar Robert ”Tony Rickardsson” Gustafsson som under några år gjorde några lysande framträdanden. Här finns det några oförglömliga klassiker, men ”jag är inte bitter”.

Bäst var nu skiddamerna som tog stafettguld 1960 när de mötte tjejerna som vann i Sotji 2014. Vilken hjärtlighet och vilken kontrast när dåtid mötte nutid som visar på styrkan och uthålligheten i den svenska idrottsrörelsen.

Just längdskidåkning är något som attraherar den svenska folksjälen och det var helt väntat att de nästan sopade rent bland priserna, även om jag tycker det var en liten skräll att simstjärnan Sarah Sjöström snuvade Charlotte Kalla på det högt värderade Jerringpriset. Välförtjänt tycker jag. Båda är ju fina förebilder och representanter för vår idrott.

Sedan fick ju även Kung Zlatan pris, så allt är väl i sin ordning i gamla Sverige.

På lördag är den idrottsgala i Skövde. Den går inte av för hackor den heller. Skövde har ett varierat idrottsliv och sett till de nominerade så är det absolut inget fel på bredden. De totalt 40 nominerade kommer från 19 olika idrotter. Det imponerar onekligen.

Att bara vara nominerad är stort nog och eftersom undertecknad sitter med i nomineringskommittén kan jag intyga att det inte alltid är så lätt att utse vinnaren. Alla är ju vinnare på sitt sätt.

Jag tycker vi skall se galan som en manifestation för Skövdes idrott. Det lär visst vara snudd utsålt i år. Det betyder att upp mot 900 idrottsmänniskor samlas i Arena Skövde för en förhoppningsvis trevlig kväll. Det tycker jag visar på att idrotten står sig stark. I sitt ursprung byggd på ideell grund, vilket är den största framgångsfaktorn för svensk idrott.

Sedan hoppas jag att alla kan släppa prestigen och glädjas åt varandras framgång om man nu inte vinner något pris. I min värld är alla som sysslar med idrott oavsett nivå vinnare. De som driver verksamhet med sunda värderingar är alltid värd sympati.

För er som gillar galor finns det möjlighet att koppla av sporten ett tag och titta på Guldbaggegalan som sänds i svt på måndagskvällen. Det kan bli nog så underhållande när film-Sveriges finaste pris skall delas ut.

Att döma av det intresse som alltid finns runt dessa tillställningar så tycker jag absolut att de har sitt berättigande. Sedan tycker jag det är viktigt att idrottarna och deras prestationer står i centrum. Visst, det skall naturligtvis vara en trevlig och underhållande afton, men det får inte vara för tramsigt och man skall inte behöva ha skämskudden till hands. Så var det när programledaren Peter Settman härjade som värst mellan borden bland gästerna. Nej, jag saknar Robert ”Tony Rickardsson” Gustafsson som under några år gjorde några lysande framträdanden. Här finns det några oförglömliga klassiker, men ”jag är inte bitter”.

Bäst var nu skiddamerna som tog stafettguld 1960 när de mötte tjejerna som vann i Sotji 2014. Vilken hjärtlighet och vilken kontrast när dåtid mötte nutid som visar på styrkan och uthålligheten i den svenska idrottsrörelsen.

Just längdskidåkning är något som attraherar den svenska folksjälen och det var helt väntat att de nästan sopade rent bland priserna, även om jag tycker det var en liten skräll att simstjärnan Sarah Sjöström snuvade Charlotte Kalla på det högt värderade Jerringpriset. Välförtjänt tycker jag. Båda är ju fina förebilder och representanter för vår idrott.

Sedan fick ju även Kung Zlatan pris, så allt är väl i sin ordning i gamla Sverige.

På lördag är den idrottsgala i Skövde. Den går inte av för hackor den heller. Skövde har ett varierat idrottsliv och sett till de nominerade så är det absolut inget fel på bredden. De totalt 40 nominerade kommer från 19 olika idrotter. Det imponerar onekligen.

Att bara vara nominerad är stort nog och eftersom undertecknad sitter med i nomineringskommittén kan jag intyga att det inte alltid är så lätt att utse vinnaren. Alla är ju vinnare på sitt sätt.

Jag tycker vi skall se galan som en manifestation för Skövdes idrott. Det lär visst vara snudd utsålt i år. Det betyder att upp mot 900 idrottsmänniskor samlas i Arena Skövde för en förhoppningsvis trevlig kväll. Det tycker jag visar på att idrotten står sig stark. I sitt ursprung byggd på ideell grund, vilket är den största framgångsfaktorn för svensk idrott.

Sedan hoppas jag att alla kan släppa prestigen och glädjas åt varandras framgång om man nu inte vinner något pris. I min värld är alla som sysslar med idrott oavsett nivå vinnare. De som driver verksamhet med sunda värderingar är alltid värd sympati.

För er som gillar galor finns det möjlighet att koppla av sporten ett tag och titta på Guldbaggegalan som sänds i svt på måndagskvällen. Det kan bli nog så underhållande när film-Sveriges finaste pris skall delas ut.

  • Jan Larsson