29 jan 2015 06:00

29 jan 2015 06:01

Gå i fängelse, gå direkt i fängelse…

Välkomna till Sverige, transitbussen går till säkerhetssalen om 15 minuter och vidare till Kumlabunkern efter en rättslig prövning. Det är det enda rimliga mottagandet för det 20-tal misstänkta krigsförbrytare som nu fått tillfälligt uppehållstillstånd i Östergötland.

Tjoget misstänks för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Syrien, Afghanistan och Somalia. Situationen att se dem som asylsökande alls är absurd, men verklig. Enligt svenska lagar kan de inte skickas tillbaka eftersom de riskerar dödsstraff. (Lägg undan ryggmärgsreaktionerna en stund. Dödsstraff är en barbarisk lösning och jag vill gärna känna att vårt samhälle är lite bättre än mördarna själva. Livstids fängelse är rimligen en rättsstats strängaste straff – men det måste kunna betyda just livstid utan besynnerliga rabatter.)

Läget är minst sagt komplicerat rättsligt och moraliskt. Men viktigast är att inte så grova brottslingar får gå fria. När respektive konflikter har lösts måste krigsförbrytartribunaler arrangeras och respektive stat hantera sina livsfarliga medborgare och kostnaderna för att de inte ska begå nya illdåd. Under tiden är det bättre att de sitter på Kumla eller Hall än att de fortsätter att sprida död och terror med bomber och automatvapen. Skickas de ut så lär de inte överlämna sig till de egna myndigheterna utan gå ut och krigar igen, om man nu kan kalla det krig att döda, våldta och stympa oskyldiga civila offer.

Ett ännu större problem väntar oss med de 100-200 (i huvudsak) unga män som rest från Sverige, tränats av terroristförband, begått omänskliga grymheter och sedan vill komma hem igen och kolla på Eurovisionsfinalen. De som har tillfälliga uppehållstillstånd ska förstås bli av med dem när straffet är avtjänat. Helst tidigare, men det kräver organisationer som idag inte finns. I Syrien ligger fokus på att bekämpa det medeltida kalifat med modern utrustning som IS utropat i landet och delar av Irak. Att landets bräckliga styre skulle lägga energi på enskilda infångade krigsförbrytare medan det pågår inbördeskrig mot tusentals andra är orimligt.

Lösningen att låsa in krigsförbrytare som lyckats ta sig till Sverige är allt annat är felfri. Fängelser är en utmärkt grogrund för fanatiker att rekrytera fler förtappade själar. Det understryker återigen vikten av internationella domstolar – men det finns först ett krig att vinna mot inte minst IS omänskliga härjningar. Då är en klass ett-anstalt en mycket lämpligare bostadsort för mördarna än ett asylboende.

Vi talar mycket om västvärldens gemensamma ansvar att ta hand om oskyldiga. Det får aldrig glömmas. Men vi har också ett gemensamt ansvar att straffa de skyldiga när inte de egna staterna klarar av det.

Niclas Lindstrand

Tjoget misstänks för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Syrien, Afghanistan och Somalia. Situationen att se dem som asylsökande alls är absurd, men verklig. Enligt svenska lagar kan de inte skickas tillbaka eftersom de riskerar dödsstraff. (Lägg undan ryggmärgsreaktionerna en stund. Dödsstraff är en barbarisk lösning och jag vill gärna känna att vårt samhälle är lite bättre än mördarna själva. Livstids fängelse är rimligen en rättsstats strängaste straff – men det måste kunna betyda just livstid utan besynnerliga rabatter.)

Läget är minst sagt komplicerat rättsligt och moraliskt. Men viktigast är att inte så grova brottslingar får gå fria. När respektive konflikter har lösts måste krigsförbrytartribunaler arrangeras och respektive stat hantera sina livsfarliga medborgare och kostnaderna för att de inte ska begå nya illdåd. Under tiden är det bättre att de sitter på Kumla eller Hall än att de fortsätter att sprida död och terror med bomber och automatvapen. Skickas de ut så lär de inte överlämna sig till de egna myndigheterna utan gå ut och krigar igen, om man nu kan kalla det krig att döda, våldta och stympa oskyldiga civila offer.

Ett ännu större problem väntar oss med de 100-200 (i huvudsak) unga män som rest från Sverige, tränats av terroristförband, begått omänskliga grymheter och sedan vill komma hem igen och kolla på Eurovisionsfinalen. De som har tillfälliga uppehållstillstånd ska förstås bli av med dem när straffet är avtjänat. Helst tidigare, men det kräver organisationer som idag inte finns. I Syrien ligger fokus på att bekämpa det medeltida kalifat med modern utrustning som IS utropat i landet och delar av Irak. Att landets bräckliga styre skulle lägga energi på enskilda infångade krigsförbrytare medan det pågår inbördeskrig mot tusentals andra är orimligt.

Lösningen att låsa in krigsförbrytare som lyckats ta sig till Sverige är allt annat är felfri. Fängelser är en utmärkt grogrund för fanatiker att rekrytera fler förtappade själar. Det understryker återigen vikten av internationella domstolar – men det finns först ett krig att vinna mot inte minst IS omänskliga härjningar. Då är en klass ett-anstalt en mycket lämpligare bostadsort för mördarna än ett asylboende.

Vi talar mycket om västvärldens gemensamma ansvar att ta hand om oskyldiga. Det får aldrig glömmas. Men vi har också ett gemensamt ansvar att straffa de skyldiga när inte de egna staterna klarar av det.

Niclas Lindstrand