31 jan 2015 06:00

02 feb 2015 10:44

Slutet för kostigen, början för livlinan

Vägbyggen må vara irriterande, men sällan har en irritation varit så efterlängtad som att alla inblandade parter äntligen skrivit på för att göra E20 genom Skaraborg till något mycket mer än en livsfarlig kostig – en livlina för vår industri.

Det är 16,5 mil mellan Skövde och Göteborg ungefär. Hur många mil mer Katarina Jonsson har vankat, åkt och sprungit för att få ihop överenskommelsen vet hon nog inte själv, såvida hon inte har en väldigt avancerad stegräknare och/eller GPS. För lyssnar man lite utanför stadsgränsen så är det ordföranden i Skövdes kommunstyrelse som får äran av att ha lyckats valla ihop den bångstyriga och bråkiga samling katter till att samlas runt samma deal. (Utom den grönröda kissen Miljöpartiet, den kräver ekologisk mat för att komma till skålen.)

Man blir som bekant sällan profet i sitt eget hemland, än mindre i sin egen kommun. Här har Katarina Jonsson, sin vana trogen, legat ganska lågt i trafikfrågorna. Det är dock i rollen som ordförande för kommunförbundet som vårt moderata kommunalråd har utfört ett diplomatiskt uppdrag som förmodligen fått Jimmy Carter att kasta i handduken – och fått ta emot hyllningar även från oväntade politiska håll. Stora delar av resan har ju gjorts tillsammans med förre regionordföranden Gert-Inge Andersson (S) som efter en handbromsvändning prestigelöst jobbat över blockgränserna.

För ska hela länet (jag envisas med att tycka att Skaraborg är ett län och inte någon sabla delregion) leva så måste vi ha kommunikationer. Inget ont om tågen (när de inte stannar på grund av is, löv, vatten eller tuggummi på spåren) men den tunga industrin klarar sig inte bara med att köra på samma gamla räls, de är även beroende av vägtrafik. Som bekant finns en stor Volvofabrik på Hisingen. Och två stora i Skövde. Att skapa förutsättningar för dem att nå varandra är livsnödvändigt för hela regionen i nuläget – så sent som häromdagen talades det om att anställda 1300 personer till i Torslandafabriken.

I siffror betyder beslutet att ungefär tre fjärdedelar av E20 genom Skaraborg blir fyrfiligt. Hela sträckan blir mötesseparerad, men en fjärdedel får så länge nöja sig med de konstiga 2+1-vägarna som växlar sig fram. Kalaset kostar också, både för Trafikverket, regionen och kommunerna. Men att inte satsa hade kostat mer, det hade varit att frivilligt förvandla stora delar av Skaraborg – om inte hela – till en enda avfolkningsbygd.

Allt jobb är inte klart än. Först efter 2025 är tanken att hela E20 genom länet kan bli fyrfilig. Men det var den förra regeringen som lovade det, den nuvarande innehåller folk vissa som vill ha kilometerskatter och andra som avskyr allt vad biltrafik heter.

Så Katarina Jonsson har fortfarande ett antal mil att vandra och åka. Men hon kan åtminstone färdas på en bättre väg.

Niclas Lindstrand

Det är 16,5 mil mellan Skövde och Göteborg ungefär. Hur många mil mer Katarina Jonsson har vankat, åkt och sprungit för att få ihop överenskommelsen vet hon nog inte själv, såvida hon inte har en väldigt avancerad stegräknare och/eller GPS. För lyssnar man lite utanför stadsgränsen så är det ordföranden i Skövdes kommunstyrelse som får äran av att ha lyckats valla ihop den bångstyriga och bråkiga samling katter till att samlas runt samma deal. (Utom den grönröda kissen Miljöpartiet, den kräver ekologisk mat för att komma till skålen.)

Man blir som bekant sällan profet i sitt eget hemland, än mindre i sin egen kommun. Här har Katarina Jonsson, sin vana trogen, legat ganska lågt i trafikfrågorna. Det är dock i rollen som ordförande för kommunförbundet som vårt moderata kommunalråd har utfört ett diplomatiskt uppdrag som förmodligen fått Jimmy Carter att kasta i handduken – och fått ta emot hyllningar även från oväntade politiska håll. Stora delar av resan har ju gjorts tillsammans med förre regionordföranden Gert-Inge Andersson (S) som efter en handbromsvändning prestigelöst jobbat över blockgränserna.

För ska hela länet (jag envisas med att tycka att Skaraborg är ett län och inte någon sabla delregion) leva så måste vi ha kommunikationer. Inget ont om tågen (när de inte stannar på grund av is, löv, vatten eller tuggummi på spåren) men den tunga industrin klarar sig inte bara med att köra på samma gamla räls, de är även beroende av vägtrafik. Som bekant finns en stor Volvofabrik på Hisingen. Och två stora i Skövde. Att skapa förutsättningar för dem att nå varandra är livsnödvändigt för hela regionen i nuläget – så sent som häromdagen talades det om att anställda 1300 personer till i Torslandafabriken.

I siffror betyder beslutet att ungefär tre fjärdedelar av E20 genom Skaraborg blir fyrfiligt. Hela sträckan blir mötesseparerad, men en fjärdedel får så länge nöja sig med de konstiga 2+1-vägarna som växlar sig fram. Kalaset kostar också, både för Trafikverket, regionen och kommunerna. Men att inte satsa hade kostat mer, det hade varit att frivilligt förvandla stora delar av Skaraborg – om inte hela – till en enda avfolkningsbygd.

Allt jobb är inte klart än. Först efter 2025 är tanken att hela E20 genom länet kan bli fyrfilig. Men det var den förra regeringen som lovade det, den nuvarande innehåller folk vissa som vill ha kilometerskatter och andra som avskyr allt vad biltrafik heter.

Så Katarina Jonsson har fortfarande ett antal mil att vandra och åka. Men hon kan åtminstone färdas på en bättre väg.

Niclas Lindstrand