11 feb 2015 06:00

11 feb 2015 07:42

Goda gärningars straffbeskattning

Ingen god handling går obestraffad, konstaterade Oscar Wilde med sedvanlig kvickhet. Skönt att finansdepartementet, skatteverket och högsta förvaltningsdomstolen är belästa. Trist att de tog Wildes cynism som en uppmaning och väljer att straffa second hand-butiker som hjälper utsatta människor med både pengar och sysselsättning.

I fredagens SLA kunde vi läsa om hotet mot Skövdes – och hela Sveriges – second hand-butiker. Inte de där lyxiga som åker runt i Antikrundan alltså utan de ideella verksamheterna som nästan alltid tillhör ett religiöst samfund. Visst finns det fyndletare bland kunderna. Men allt som oftast fyller butiker mest en praktisk funktion – den enes skräp är den andres skatt – och en återvinning som åtminstone det ena regeringspartiet borde uppmuntra till.

Så långt för kunderna. Men överskottet går till dem som inte ens har råd att handla på Myrorna och personalen får antingen yrkesintroduktion, rehabarbete eller är pensionärer som vill göra lite nytta och få lite sällskap i utbyte mot en kopp kaffe.

Självklart måste detta momsbeläggas, tycker skatteverket, som hämtar stöd från Högsta förvaltningsdomstolen, som hämtar stöd från EU. Att bestämmelserna välsignats av just EU gör dem inte mindre dumma. (Tvärtom, när EU:s klåfingriga sida dyker upp är det närmast en garant för att reglerna blir stenkorkade. Som det senaste genidraget att snus visst får smaka lingon, hur äckligt det än låter, så länge det inte står på burken. Där måste några av Europas högst uppsatta byfånar ha slagit sina två hjärnceller ihop.)

De visa reglerna säger att butikerna inte får ha öppet mer än 24 timmar i veckan eller ska ha fler volontärer än fast anställda, annars är det 25 procents moms i stället för noll. Hur logiken fungerar i Bryssel skulle även den kände belgaren Hercule Poirots berömda små grå celler gå bet på att lista ut. Att hålla öppet är ett trevligt sätt att kunna sälja och därmed få ett överskott att dela ut. Att de avlönade anställda till stor del arbetstränar spelar heller ingen roll.

Den som räknar med att butikernas bara kan höja priserna med 25 procent måste höra till gänget som drar ned resultaten i Pisaundersökningarna. Second hand-butiker lever på marginalen – och ska göra det, de är inte tänkta som vinstmaskiner. Så istället för skönt klirr i kassan för staten försvinner hundratals miljoner kronor till behövande och tusentals ingångsjobb. Och för den delen fylls soptipparna med fullt användbara saker.

En nationell protestlista växer i rask takt. Se denna text som min underskrift på den. Men regeringen är kallsinnig. Att försöka tala förstånd med EU verkar uteslutet.

Hade Wilde levt idag kunde han korrigerat det inledande citatet till att ingen god gärning går obeskattad.

 

I fredagens SLA kunde vi läsa om hotet mot Skövdes – och hela Sveriges – second hand-butiker. Inte de där lyxiga som åker runt i Antikrundan alltså utan de ideella verksamheterna som nästan alltid tillhör ett religiöst samfund. Visst finns det fyndletare bland kunderna. Men allt som oftast fyller butiker mest en praktisk funktion – den enes skräp är den andres skatt – och en återvinning som åtminstone det ena regeringspartiet borde uppmuntra till.

Så långt för kunderna. Men överskottet går till dem som inte ens har råd att handla på Myrorna och personalen får antingen yrkesintroduktion, rehabarbete eller är pensionärer som vill göra lite nytta och få lite sällskap i utbyte mot en kopp kaffe.

Självklart måste detta momsbeläggas, tycker skatteverket, som hämtar stöd från Högsta förvaltningsdomstolen, som hämtar stöd från EU. Att bestämmelserna välsignats av just EU gör dem inte mindre dumma. (Tvärtom, när EU:s klåfingriga sida dyker upp är det närmast en garant för att reglerna blir stenkorkade. Som det senaste genidraget att snus visst får smaka lingon, hur äckligt det än låter, så länge det inte står på burken. Där måste några av Europas högst uppsatta byfånar ha slagit sina två hjärnceller ihop.)

De visa reglerna säger att butikerna inte får ha öppet mer än 24 timmar i veckan eller ska ha fler volontärer än fast anställda, annars är det 25 procents moms i stället för noll. Hur logiken fungerar i Bryssel skulle även den kände belgaren Hercule Poirots berömda små grå celler gå bet på att lista ut. Att hålla öppet är ett trevligt sätt att kunna sälja och därmed få ett överskott att dela ut. Att de avlönade anställda till stor del arbetstränar spelar heller ingen roll.

Den som räknar med att butikernas bara kan höja priserna med 25 procent måste höra till gänget som drar ned resultaten i Pisaundersökningarna. Second hand-butiker lever på marginalen – och ska göra det, de är inte tänkta som vinstmaskiner. Så istället för skönt klirr i kassan för staten försvinner hundratals miljoner kronor till behövande och tusentals ingångsjobb. Och för den delen fylls soptipparna med fullt användbara saker.

En nationell protestlista växer i rask takt. Se denna text som min underskrift på den. Men regeringen är kallsinnig. Att försöka tala förstånd med EU verkar uteslutet.

Hade Wilde levt idag kunde han korrigerat det inledande citatet till att ingen god gärning går obeskattad.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.