13 feb 2015 06:00

13 feb 2015 06:00

Skövde – inte utan min prilla!

Snusuppror. Hur får man äntligen igång en politisk debatt mitt i Skövdeandan? Andas ens ordet snusförbud. Då blir både folkvalda, anställda och kommuninvånare alldeles prilliga. Med all rätt.

Visst finns det hälsoargument. Snus missfärgar tänder och får tandköttet att fly norrut. (Jag ska bespara er bildbevis.) Det verkar rimligt att det är pulshöjande också. Men någon koppling till cancer har ännu inte bevisats och passiv snusning drabbar endast människor man känner väldigt väl. I rimlighetens namn borde därför en enorm mängd preparat med potentiell hälsovådlig effekt förbjudas. Börja med kaffe och socker. För att inte prata om kaffe MED socker.

Ur arbetsmiljösynpunkt finns det förstås folk som tycker att gamla utspottade prillor är äckliga. Men att som arbetsgivare vara smakdomare är svårt. Starka parfymer, mjäll, högljutt tuggummituggande, svettlukt för att man fått springa till ett möte och för den delen Chelseatröjor kan också ses som äckliga.

Att sno tid från arbetsgivaren, som var ett argument när rökförbud infördes, kräver att någon står med stoppur och studerar exakt vilken bråkdel av en sekund det tar för en van snusare att stoppa in en prilla. Det torde inte vara kostnadseffektivt. Och de rökfria arbetsplatserna – som är rimliga med tanke på både andras hälsa, arbetsmiljö och tidsspillan – infördes till stor del tack vare snuset. Ett mer effektivt sätt att sluta röka än att övergå till snus finns mig veterligen inte. Lustigt nog kämpar svenska politiker med ojämna mellanrum för snusets existens i EU med bland annat argumentet att Sverige må ha många tobaksbrukare men förhållandevis få dödsfall på grund av detsamma. Kan det månne ha att göra med att många svenskar brukar en tobaksprodukt som är förbjuden i övriga EU?

Det finns åtminstone ett tiotal kommuner som infört totalt tobaksstopp. Hur de kontrollerar det vill jag inte veta, en vanesnusares grop under läppen är ett effektivt gömställe. Minst lika många har röstat ned det när frågan väckts. En vetenskaplig studie skulle troligen visa på ett samband mellan antalet snusare i respektive fullmäktige.

Att värna om sina anställdas hälsa är naturligtvis något gott. Att detaljstyra densamma är förmyndarpolitik. En väl fungerande företagshälsovård är ett bättre verktyg än att dra fram förbudskortet – morötter är alltid mer tilltalande än piskor. Stramare policy om vad som tillåts på en arbetsplats kan dessutom utesluta kompetenta och kreativa medarbetare för att man inte tillåter snus, tatueringar eller KISS-tröjor. (Själv skulle jag få sparken tre gånger i så fall – utan en enda fallskärm.)

Skövde kommun har redan haft svårt att rekrytera till sina topptjänster. Att låta omsorg om tandemalj göra det ännu svårare tjänar ingen på.

 

Visst finns det hälsoargument. Snus missfärgar tänder och får tandköttet att fly norrut. (Jag ska bespara er bildbevis.) Det verkar rimligt att det är pulshöjande också. Men någon koppling till cancer har ännu inte bevisats och passiv snusning drabbar endast människor man känner väldigt väl. I rimlighetens namn borde därför en enorm mängd preparat med potentiell hälsovådlig effekt förbjudas. Börja med kaffe och socker. För att inte prata om kaffe MED socker.

Ur arbetsmiljösynpunkt finns det förstås folk som tycker att gamla utspottade prillor är äckliga. Men att som arbetsgivare vara smakdomare är svårt. Starka parfymer, mjäll, högljutt tuggummituggande, svettlukt för att man fått springa till ett möte och för den delen Chelseatröjor kan också ses som äckliga.

Att sno tid från arbetsgivaren, som var ett argument när rökförbud infördes, kräver att någon står med stoppur och studerar exakt vilken bråkdel av en sekund det tar för en van snusare att stoppa in en prilla. Det torde inte vara kostnadseffektivt. Och de rökfria arbetsplatserna – som är rimliga med tanke på både andras hälsa, arbetsmiljö och tidsspillan – infördes till stor del tack vare snuset. Ett mer effektivt sätt att sluta röka än att övergå till snus finns mig veterligen inte. Lustigt nog kämpar svenska politiker med ojämna mellanrum för snusets existens i EU med bland annat argumentet att Sverige må ha många tobaksbrukare men förhållandevis få dödsfall på grund av detsamma. Kan det månne ha att göra med att många svenskar brukar en tobaksprodukt som är förbjuden i övriga EU?

Det finns åtminstone ett tiotal kommuner som infört totalt tobaksstopp. Hur de kontrollerar det vill jag inte veta, en vanesnusares grop under läppen är ett effektivt gömställe. Minst lika många har röstat ned det när frågan väckts. En vetenskaplig studie skulle troligen visa på ett samband mellan antalet snusare i respektive fullmäktige.

Att värna om sina anställdas hälsa är naturligtvis något gott. Att detaljstyra densamma är förmyndarpolitik. En väl fungerande företagshälsovård är ett bättre verktyg än att dra fram förbudskortet – morötter är alltid mer tilltalande än piskor. Stramare policy om vad som tillåts på en arbetsplats kan dessutom utesluta kompetenta och kreativa medarbetare för att man inte tillåter snus, tatueringar eller KISS-tröjor. (Själv skulle jag få sparken tre gånger i så fall – utan en enda fallskärm.)

Skövde kommun har redan haft svårt att rekrytera till sina topptjänster. Att låta omsorg om tandemalj göra det ännu svårare tjänar ingen på.

 

  • Niclas Lindstrand