26 feb 2015 04:00

26 feb 2015 04:00

Energiskt energibråk på väg

Energiöverenskommelse (EÖ?) är inte bara ett svårskrivet ord, det är dessutom en krånglig process. Och fullständigt nödvändig. Synd att redan innan den inletts så består den av ett virrvarr där den gode förhandlaren tillika statsministern förkunnar att alla måste kunna kompromissa. Möjligen har han kommit på hur man bygger ett halvt kärnkraftverk samtidigt som han stänger ett halvt annat?

Ofta har Löfven rätt (nej ni läste inte fel) när han efterlyser blocköverskridande dealar i stora långsiktiga frågor. Att göra det om hur riksdagen ska styras demokratiskt var att gå till överdrift, tycker vi som är så konservativa att vi vill att en opposition ska opponera sig. Men energifrågan är tillsammans med försvaret de två allra mest nödvändiga frågorna att ha en långsiktig plan för och inte ändra sig vart fjärde år. Skolan skulle annars inte klaga på att ha samma direktiv två terminer i rad heller, det räcker inte med betygsfrågan för att ha en riktig skolöverenskommelse (SÖ?).

Problemet är att blocklinjerna inte existerar när det gäller energipolitik (vilket är helt i Löfvens påstådda men sällan skådade anda). Eller, låt oss kalla frågan kärnkraft som den egentligen heter. Socialdemokraterna vill typ avveckla lite grann. Metallordföranden Stefan Löfven var en stor kärnkraftsförespråkare eftersom hans medlemmars jobb var helt beroende av billig energi. Statsministern med samma namn försöker låta bli att säga vad han personligen tycker. (Det kan tänkas finnas ett samband.)

Moderaterna och Folkpartiet vill inte bara ha kvar kärnkraft utan kunna bygga nya reaktorer. Att inte bygga nytt är samma sak som att på sikt lägga ned, de existerande kommer snart att visas upp för förskrämda experter i ”Antikrundan”. Och på normal svenska betyder ”blocköverskridande överenskommelse” (BÖ?) samma sak som att S och M kommer överens.

Där finns nog egentligen inga stora problem. S partiprogram pratar om avveckling, men i en takt som inte riskerar industrin. Den takten är ungefär samma som inlandsisen rör sig i. Miljöpartiet vill ha minst ett uppstoppat kärnkraftverk som trofé på väggen i det återvinningsbara partihögkvarteret. Att den omtalade gröna omställningen inte går att göra på en håltimme och att landet däremellan kan bli beroende av lindrigt miljövänlig tysk kolkraft eller ge Gotland till tsar Putin i utbyte mot en gasledning nämns sällan.

Så de formella förhandlingarna lär bestå av ordmärkeri – det är det säkraste sättet att skilja på en socialdemokrat och en nymoderat. Men först behövs en våröverenskommelse (VÖ?) om vilket regeringsparti som egentligen regerar.

Folkomröstning kan vi glömma. Den förra var så rörig att den får räknas som Tage Danielssons kärnkraftsolycka: så osannolik att den egentligen aldrig hänt.

 

Ofta har Löfven rätt (nej ni läste inte fel) när han efterlyser blocköverskridande dealar i stora långsiktiga frågor. Att göra det om hur riksdagen ska styras demokratiskt var att gå till överdrift, tycker vi som är så konservativa att vi vill att en opposition ska opponera sig. Men energifrågan är tillsammans med försvaret de två allra mest nödvändiga frågorna att ha en långsiktig plan för och inte ändra sig vart fjärde år. Skolan skulle annars inte klaga på att ha samma direktiv två terminer i rad heller, det räcker inte med betygsfrågan för att ha en riktig skolöverenskommelse (SÖ?).

Problemet är att blocklinjerna inte existerar när det gäller energipolitik (vilket är helt i Löfvens påstådda men sällan skådade anda). Eller, låt oss kalla frågan kärnkraft som den egentligen heter. Socialdemokraterna vill typ avveckla lite grann. Metallordföranden Stefan Löfven var en stor kärnkraftsförespråkare eftersom hans medlemmars jobb var helt beroende av billig energi. Statsministern med samma namn försöker låta bli att säga vad han personligen tycker. (Det kan tänkas finnas ett samband.)

Moderaterna och Folkpartiet vill inte bara ha kvar kärnkraft utan kunna bygga nya reaktorer. Att inte bygga nytt är samma sak som att på sikt lägga ned, de existerande kommer snart att visas upp för förskrämda experter i ”Antikrundan”. Och på normal svenska betyder ”blocköverskridande överenskommelse” (BÖ?) samma sak som att S och M kommer överens.

Där finns nog egentligen inga stora problem. S partiprogram pratar om avveckling, men i en takt som inte riskerar industrin. Den takten är ungefär samma som inlandsisen rör sig i. Miljöpartiet vill ha minst ett uppstoppat kärnkraftverk som trofé på väggen i det återvinningsbara partihögkvarteret. Att den omtalade gröna omställningen inte går att göra på en håltimme och att landet däremellan kan bli beroende av lindrigt miljövänlig tysk kolkraft eller ge Gotland till tsar Putin i utbyte mot en gasledning nämns sällan.

Så de formella förhandlingarna lär bestå av ordmärkeri – det är det säkraste sättet att skilja på en socialdemokrat och en nymoderat. Men först behövs en våröverenskommelse (VÖ?) om vilket regeringsparti som egentligen regerar.

Folkomröstning kan vi glömma. Den förra var så rörig att den får räknas som Tage Danielssons kärnkraftsolycka: så osannolik att den egentligen aldrig hänt.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.