04 mar 2015 04:00

04 mar 2015 04:00

Konsten att kollra bort en kontrovers

Hur låter man bli att röra en känslig fråga? Man tillsätter en utredning. Men när utredningen till sist är klar då? Gör den så lång och luddig som möjligt och fyll den med förslag om fler utredningar. Ur denna synvinkel är socialförsäkringsutredningen (smaka på det ordet!) ett mästerverk.

1200 sidor på fyra och ett halvt år. Ordföranden Gunnar Axén (M) kallar det stolt för ett maratonlopp bland utredningar. Det är förmodligen en bra tid, det tog Leo Tolstoj sex år att skriva Krig och fred som är ungefär lika tjock. Dock gjorde han det ensam och jag är tveksam till att folk om 150 år fortfarande kommer att läsa Mer trygghet och bättre försäkring.

Jo, så heter luntan. Nej, jag har inte läst hela och planerar det inte heller, släktleden i Första Krönikeboken känns mer lockande. (De är betydligt kortare.) Men sammanfattningarna och tolkningarna räcker långt för att visa hur allt kompromissande har slutat med ett resultat som till och med Mäster Skräddare skulle skämmas för. Alla behövs och alla ska med som misslyckade valkampanjer har förklarat så alla har undertecknat, utom Vänsterpartiet. (Troligen finns rapporten enbart i digital form annars hade Miljöpartiet nog också haft synpunkter.)

LO förkunnade stolt efteråt att den bortre gränsen i sjukförsäkringen var borta. Moderaterna började med att säga att den inte behövdes för att alla skulle vara tillbaka på arbetsmarknaden vid det laget, men ändrade sig till att den visst finns kvar. Originellt nog höll Vänsterpartiet med M och reserverade sig därför.

Helhetsintrycket är ändå att vi fått en SFÖ (socialförsäkringsöverenskommelse, jag lovar att aldrig mer skriva detta ord) som innebär minst en halv reträtt för Allianspartierna. Innehåller den någon bättre försäkring så är den väl gömd, däremot en hel del bidrag som beräknas kosta två miljarder om året. Redan nästa dag ville Socialdemokraterna skrota överskottsmålet i statens finanser. Det var säkert en tillfällighet.

Detta kunde ha varit en lustig kommentar om politikens byråkrati. Men frågan är för allvarlig för att kollras bort i ett nonsens som inte ens utredarna själva är överens om vad det egentligen betyder. Dagens system kräver att man ska ha mycket god hälsa för att orka bli sjuk. Sjukfrånvaron ökar igen. Allt fler lever allt längre, vilket förstås är något bra, men också något som måste kombineras med att man ska kunna leva både länge och värdigt. Ättestupan som kallas förtidspension, en traditionell S-lösning för att få ned statistiken över arbetslösa, nämns inte över huvud taget i jätteutredningen. Den har parodiskt nog prioriterat sjukförsäkringen med hänvisning till tidsskäl.

Ett lyckat maratonlopp, oavsett tid, borde åtminstone avslutas med att man passerar mållinjen.

 

1200 sidor på fyra och ett halvt år. Ordföranden Gunnar Axén (M) kallar det stolt för ett maratonlopp bland utredningar. Det är förmodligen en bra tid, det tog Leo Tolstoj sex år att skriva Krig och fred som är ungefär lika tjock. Dock gjorde han det ensam och jag är tveksam till att folk om 150 år fortfarande kommer att läsa Mer trygghet och bättre försäkring.

Jo, så heter luntan. Nej, jag har inte läst hela och planerar det inte heller, släktleden i Första Krönikeboken känns mer lockande. (De är betydligt kortare.) Men sammanfattningarna och tolkningarna räcker långt för att visa hur allt kompromissande har slutat med ett resultat som till och med Mäster Skräddare skulle skämmas för. Alla behövs och alla ska med som misslyckade valkampanjer har förklarat så alla har undertecknat, utom Vänsterpartiet. (Troligen finns rapporten enbart i digital form annars hade Miljöpartiet nog också haft synpunkter.)

LO förkunnade stolt efteråt att den bortre gränsen i sjukförsäkringen var borta. Moderaterna började med att säga att den inte behövdes för att alla skulle vara tillbaka på arbetsmarknaden vid det laget, men ändrade sig till att den visst finns kvar. Originellt nog höll Vänsterpartiet med M och reserverade sig därför.

Helhetsintrycket är ändå att vi fått en SFÖ (socialförsäkringsöverenskommelse, jag lovar att aldrig mer skriva detta ord) som innebär minst en halv reträtt för Allianspartierna. Innehåller den någon bättre försäkring så är den väl gömd, däremot en hel del bidrag som beräknas kosta två miljarder om året. Redan nästa dag ville Socialdemokraterna skrota överskottsmålet i statens finanser. Det var säkert en tillfällighet.

Detta kunde ha varit en lustig kommentar om politikens byråkrati. Men frågan är för allvarlig för att kollras bort i ett nonsens som inte ens utredarna själva är överens om vad det egentligen betyder. Dagens system kräver att man ska ha mycket god hälsa för att orka bli sjuk. Sjukfrånvaron ökar igen. Allt fler lever allt längre, vilket förstås är något bra, men också något som måste kombineras med att man ska kunna leva både länge och värdigt. Ättestupan som kallas förtidspension, en traditionell S-lösning för att få ned statistiken över arbetslösa, nämns inte över huvud taget i jätteutredningen. Den har parodiskt nog prioriterat sjukförsäkringen med hänvisning till tidsskäl.

Ett lyckat maratonlopp, oavsett tid, borde åtminstone avslutas med att man passerar mållinjen.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.