05 mar 2015 04:00

05 mar 2015 04:00

Niclas Lindstrand: Köp nu, låt ungarna betala!

Nollbudget. Vi lånar bara jorden av våra barn brukar miljörörelsen påpeka. I så fall är det ju inte mer än rimligt att vi lånar pengar av dem också. Och låter dem ärva tomma lador och odukade bord tillsammans med en hög skuldsedlar. Ungefär så antar jag att logiken bakom de rödgrönas argument om landets ekonomi går att nästan få ihop.

Ett halvår efter valet har vi hunnit med dramatiska utbrott som i ett gammalt avsnitt av ”Dallas”, en opposition som lagt sig platt, ett missnöjesparti vars ungdomsförbund är missnöjt med missnöjespartiet och en lång rad klagomål på den föregående regeringen som om nästa valrörelse redan startat. (Det gjorde den ju också, men blåstes av. Måhända visade det sig att Stefan Löfven bara hade drömt den senaste säsongen så att hans budget vunnit och Bobby inte alls dött i en bilolycka.)

Den mest famösa, och roligast formulerade, kritiken kom från finansminister Magdalena Andersson som förklarade att ekonomin var så dålig att hon minsann inte kom till något dukat bord, det var knappt att bordet stod kvar. (Fyndigare än företrädarens ständiga vädermetaforer, måste erkännas.) Sedan dess har hon blivit mer förutsägbar och pratat om att ladorna är tomma.

Nu har hon och regeringen svängt om och tycker att tomma lador är bra. Ju tommare desto bättre. Och det där bordet, äsch, vem behöver egentligen ett matbord? Överklassfasoner, fram med unikaboxen!

Med andra ord: statsskulden är inget problem, överskottsmålet kan skrotas och det är nollsummespel som gäller. Trots delvis välförtjänt kritik mot förra regeringen för att ha gjort av med för mycket pengar. (Statsskulden ökade under Reinfeldts andra mandatperiod men minskade desto mer under hans första så som alltid i siffertrixandets värld har båda rätt och fel samtidigt.)

Visst har Andersson o co rätt i att det är andra tider nu än när Göran Persson drog i handbromsen och avslutade årtionden av skuldsättning. Det var då överskottsmålet – över tid, inte varje år – infördes också. Göran Persson blev kallad högersosse som tack. (Detta är ett mycket, mycket fult ord bland exempelvis vänstersossar.)

Vänsterkanten jublar. Om målet är noll så är det lätt att få det att hamna på minus, det vill säga låna och spendera. Ibland kan det löna sig i dåliga tider, ekonomihelgonet Johan Maynard Keynes hävdade det och blev till och med citerad av Europas Före Detta Bästa Hästsvans. Men det går inte att varje år förklara ekonomiskt undantagstillstånd för att klara dyra vallöften som inte går ihop med varandra och hålla ihop en svajig riksdagsminoritet som ska bestämma över majoriteten.

Att köpa röster inför 2018 redan nu och låta ungarna betala nån annan gång ger onekligen skäl för att kalla sig ”framtidspartiet”.

Niclas Lindstrand

Ett halvår efter valet har vi hunnit med dramatiska utbrott som i ett gammalt avsnitt av ”Dallas”, en opposition som lagt sig platt, ett missnöjesparti vars ungdomsförbund är missnöjt med missnöjespartiet och en lång rad klagomål på den föregående regeringen som om nästa valrörelse redan startat. (Det gjorde den ju också, men blåstes av. Måhända visade det sig att Stefan Löfven bara hade drömt den senaste säsongen så att hans budget vunnit och Bobby inte alls dött i en bilolycka.)

Den mest famösa, och roligast formulerade, kritiken kom från finansminister Magdalena Andersson som förklarade att ekonomin var så dålig att hon minsann inte kom till något dukat bord, det var knappt att bordet stod kvar. (Fyndigare än företrädarens ständiga vädermetaforer, måste erkännas.) Sedan dess har hon blivit mer förutsägbar och pratat om att ladorna är tomma.

Nu har hon och regeringen svängt om och tycker att tomma lador är bra. Ju tommare desto bättre. Och det där bordet, äsch, vem behöver egentligen ett matbord? Överklassfasoner, fram med unikaboxen!

Med andra ord: statsskulden är inget problem, överskottsmålet kan skrotas och det är nollsummespel som gäller. Trots delvis välförtjänt kritik mot förra regeringen för att ha gjort av med för mycket pengar. (Statsskulden ökade under Reinfeldts andra mandatperiod men minskade desto mer under hans första så som alltid i siffertrixandets värld har båda rätt och fel samtidigt.)

Visst har Andersson o co rätt i att det är andra tider nu än när Göran Persson drog i handbromsen och avslutade årtionden av skuldsättning. Det var då överskottsmålet – över tid, inte varje år – infördes också. Göran Persson blev kallad högersosse som tack. (Detta är ett mycket, mycket fult ord bland exempelvis vänstersossar.)

Vänsterkanten jublar. Om målet är noll så är det lätt att få det att hamna på minus, det vill säga låna och spendera. Ibland kan det löna sig i dåliga tider, ekonomihelgonet Johan Maynard Keynes hävdade det och blev till och med citerad av Europas Före Detta Bästa Hästsvans. Men det går inte att varje år förklara ekonomiskt undantagstillstånd för att klara dyra vallöften som inte går ihop med varandra och hålla ihop en svajig riksdagsminoritet som ska bestämma över majoriteten.

Att köpa röster inför 2018 redan nu och låta ungarna betala nån annan gång ger onekligen skäl för att kalla sig ”framtidspartiet”.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.