17 mar 2015 06:00

17 mar 2015 06:00

Frihet eller ängslighet

Äntligen stod Lars Vilks i predikstolen. Åtminstone hoppas jag verkligen att han har gjort det och att allt gått bra när tidningen kommer ut. Men när denna text skrivs så känns det som en seger för en allt mer ansatt yttrandefrihet att Vilks ska tala i Karlstad. Oavsett vad man tycker om Vilks.

Vi spolar tillbaka bandet till de vidriga terrordåden i Paris. Då bemöttes hemskheterna med en nära nog samlad svensk opinion för yttrandefriheten. Snabbspola framåt till de lika hemska dåden i Köpenhamn. Där började sprickorna redan dyka upp i fasaden. Skillnaden är förmodligen måltavlan. Lars Vilks är känd och omdebatterad och svensk. Medan väldigt få hade en aning om att det fanns en fransk satirtidning vid namn Charlie Hebdo innan terroristerna slog till mot den.

Bland alla som sagt att de är Charlie sedan dess undrar jag hur många som läst tidningen. Jag har det inte, erkänner jag villigt och glatt. Bland annat för att min franska är begränsad till maträtter och svordomar. Men några bilder som spritts över världen (med översättning) är tillräckligt för att konstatera att tidningen inte är mildare än Vilks på något vis. Om något så snarare tvärt om, flera av teckningarna hade säkerligen åtminstone polisanmälts som hets mot folkgrupp i Sverige.

Någon liknande uppslutning bakom Lars Vilks har vi inte sett. Att arrangörer dragit sig ur av säkerhetsskäl ger en dålig bismak av ängslighet. Det var inte polisen som ursprungligen stoppade Vilks framträdande på Karlstad universitet eller för den delen universitetet i Örebro eller Folkets hus i Göteborg. Institutionerna själva har ställt in av säkerhetsskäl. Desto större eloge till Karlstad kommun som sett till att konstnären äntligen får komma till tals på hemmaplan igen. Ingen säkerhet i världen kan vara hundraprocentig, men så tvingas heller ingen att ta risken att gå och lyssna på Vilks.

Det går att kritisera Lars Vilks för mycket: Att provocera bara för sakens skull, att ställa upp i skumma kretsar, att såra människor i onödan, att vara plump eller för den delen att helt enkelt vara poänglös. Inget av detta är skäl för att han inte skulle få komma till tals. Tvärtom är det desto större anledning att just låta honom prata och lyssna på vad han har att säga – och säga emot om man så önskar.

Att börja tillämpa en självcensur och att bli ängslig över vem som får och inte får tala är precis vad attentatsmännen i Paris och Köpenhamn var ute efter. Vad man tycker om det som sägs är faktiskt ointressant, grunden i ett öppet samhälle är att tillåta en debatt som är lika öppen.

En yttrandefrihet som bara gäller dem man håller med eller är helt harmlösa är inte värd namnet.

 

Vi spolar tillbaka bandet till de vidriga terrordåden i Paris. Då bemöttes hemskheterna med en nära nog samlad svensk opinion för yttrandefriheten. Snabbspola framåt till de lika hemska dåden i Köpenhamn. Där började sprickorna redan dyka upp i fasaden. Skillnaden är förmodligen måltavlan. Lars Vilks är känd och omdebatterad och svensk. Medan väldigt få hade en aning om att det fanns en fransk satirtidning vid namn Charlie Hebdo innan terroristerna slog till mot den.

Bland alla som sagt att de är Charlie sedan dess undrar jag hur många som läst tidningen. Jag har det inte, erkänner jag villigt och glatt. Bland annat för att min franska är begränsad till maträtter och svordomar. Men några bilder som spritts över världen (med översättning) är tillräckligt för att konstatera att tidningen inte är mildare än Vilks på något vis. Om något så snarare tvärt om, flera av teckningarna hade säkerligen åtminstone polisanmälts som hets mot folkgrupp i Sverige.

Någon liknande uppslutning bakom Lars Vilks har vi inte sett. Att arrangörer dragit sig ur av säkerhetsskäl ger en dålig bismak av ängslighet. Det var inte polisen som ursprungligen stoppade Vilks framträdande på Karlstad universitet eller för den delen universitetet i Örebro eller Folkets hus i Göteborg. Institutionerna själva har ställt in av säkerhetsskäl. Desto större eloge till Karlstad kommun som sett till att konstnären äntligen får komma till tals på hemmaplan igen. Ingen säkerhet i världen kan vara hundraprocentig, men så tvingas heller ingen att ta risken att gå och lyssna på Vilks.

Det går att kritisera Lars Vilks för mycket: Att provocera bara för sakens skull, att ställa upp i skumma kretsar, att såra människor i onödan, att vara plump eller för den delen att helt enkelt vara poänglös. Inget av detta är skäl för att han inte skulle få komma till tals. Tvärtom är det desto större anledning att just låta honom prata och lyssna på vad han har att säga – och säga emot om man så önskar.

Att börja tillämpa en självcensur och att bli ängslig över vem som får och inte får tala är precis vad attentatsmännen i Paris och Köpenhamn var ute efter. Vad man tycker om det som sägs är faktiskt ointressant, grunden i ett öppet samhälle är att tillåta en debatt som är lika öppen.

En yttrandefrihet som bara gäller dem man håller med eller är helt harmlösa är inte värd namnet.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.