19 mar 2015 06:00

19 mar 2015 06:00

I väntan på en biogasmarknad

Jätteförlusterna som Skövde Biogas dras med (se sidan 4) är oroande i sig. Men ännu mer oroande är att vi här i den självutnämnda biogasen kan ha gett oss själva en huvudroll i den berömda pjäsen ”I väntan på Godot”. Vi vet varken vad det är för marknad vi väntar på eller om den någonsin dyker upp.

All ny teknik har en inkörningstid och när det gäller energiproduktion är den tiden väldigt lång. Det är inte som med mobiltelefoner där allt behöver uppdateras varannan dag. (Varvid min kalender ständigt raderas och återgår till mars 2004.) Det som gör biogasen extra osäker är att den konkurrerar med flera andra (mer eller mindre) miljövänliga drivmedel för fordon, vilket är den vanligaste användningen idag.

Bland de existerande konkurrenterna så har E85, blandningen av etanol och bensin, ett klart försprång. Det har också betydligt fler år på nacken, ska villigt erkännas. Men som privatbilist är det svårt att jämföra över tusen platser i landet att tanka E85 med sammanlagt 155 för biogas (enligt branschorganisationen Energigas Sverige). En genomsnittlig svensk kommun har alltså lite drygt ett halvt ställe att fylla på biogas på. Att det är bättre i biogaslandskapet Västergötland liksom i kollegan Skåne är en klen tröst. De flesta vill få med bilen tillbaka också.

I fjol ökade försäljningen av fordonsgas med blygsamma åtta procent enligt samma Energigas Sverige. Framtiden är oviss och beroende på statliga subventioner. Runt hörnet står det elbilar på tyst tomgång. De brummar knappt alls så på sätt och vis är det förståeligt att inte biogasgänget upptäcker hotet förrän det är för sent. Hur långt det är tills elbilen blir en verklig utmanare till gamla hederliga förbränningsmotorer är det ingen som vet idag. Om det är miljövänligt eller inte beror helt på varifrån elen kommer, men driften blir billig jämfört med alla andra alternativ.

Idag är det egentligen bara priset på själva bilen som hindrar – Teslas värsting-elbilar är rent av snabbare i accelerationen än de värsta italienska bensinslukarna. Men även de mer blygsamma modellerna börjar på fel sida halvmiljonen kronor för att bli en folkbil på länge, särskilt som det fortfarande är ont om laddningsstolpar.

Ett större problem är att tunga lastbilar fortfarande inte kan drivas med el. Men går det att få fram en elbil som kallar magiska 0-100 kilometer i timman på 3,4 sekunder (japp, nämnda Tesla) så kommer även det problemet att lösas i framtiden.

Ur det perspektivet är risken överhängande att biogasen blir en knapp fotnot i historien, ungefär som laserdisc-spelarna som Pioneer desperat försökte få folk att ersätta sina videoband med för 20 år sedan.

För den som inte sett eller orkar se ”I väntan på Godot” så kan jag avslöja att han aldrig dyker upp.

 

 

 

All ny teknik har en inkörningstid och när det gäller energiproduktion är den tiden väldigt lång. Det är inte som med mobiltelefoner där allt behöver uppdateras varannan dag. (Varvid min kalender ständigt raderas och återgår till mars 2004.) Det som gör biogasen extra osäker är att den konkurrerar med flera andra (mer eller mindre) miljövänliga drivmedel för fordon, vilket är den vanligaste användningen idag.

Bland de existerande konkurrenterna så har E85, blandningen av etanol och bensin, ett klart försprång. Det har också betydligt fler år på nacken, ska villigt erkännas. Men som privatbilist är det svårt att jämföra över tusen platser i landet att tanka E85 med sammanlagt 155 för biogas (enligt branschorganisationen Energigas Sverige). En genomsnittlig svensk kommun har alltså lite drygt ett halvt ställe att fylla på biogas på. Att det är bättre i biogaslandskapet Västergötland liksom i kollegan Skåne är en klen tröst. De flesta vill få med bilen tillbaka också.

I fjol ökade försäljningen av fordonsgas med blygsamma åtta procent enligt samma Energigas Sverige. Framtiden är oviss och beroende på statliga subventioner. Runt hörnet står det elbilar på tyst tomgång. De brummar knappt alls så på sätt och vis är det förståeligt att inte biogasgänget upptäcker hotet förrän det är för sent. Hur långt det är tills elbilen blir en verklig utmanare till gamla hederliga förbränningsmotorer är det ingen som vet idag. Om det är miljövänligt eller inte beror helt på varifrån elen kommer, men driften blir billig jämfört med alla andra alternativ.

Idag är det egentligen bara priset på själva bilen som hindrar – Teslas värsting-elbilar är rent av snabbare i accelerationen än de värsta italienska bensinslukarna. Men även de mer blygsamma modellerna börjar på fel sida halvmiljonen kronor för att bli en folkbil på länge, särskilt som det fortfarande är ont om laddningsstolpar.

Ett större problem är att tunga lastbilar fortfarande inte kan drivas med el. Men går det att få fram en elbil som kallar magiska 0-100 kilometer i timman på 3,4 sekunder (japp, nämnda Tesla) så kommer även det problemet att lösas i framtiden.

Ur det perspektivet är risken överhängande att biogasen blir en knapp fotnot i historien, ungefär som laserdisc-spelarna som Pioneer desperat försökte få folk att ersätta sina videoband med för 20 år sedan.

För den som inte sett eller orkar se ”I väntan på Godot” så kan jag avslöja att han aldrig dyker upp.

 

 

 

  • Niclas Lindstrand