20 mar 2015 06:00

20 mar 2015 06:00

I brist på extraval: extra kval

Valfrihet. I övermorgon är det dags: valdag igen! En ny chans att bilda en stabil politisk grund för att utveckla landet, bekämpa arbetslösheten, hålla ryssen borta i både luft och vatten och... nähä? Blev det inget val? Det var ju snopet.

Nej, jag har inte fått snurren mer än vanligt. Men i övermorgon skulle egentligen ett historiskt extraval gått av stapeln. Om inte höstens fartblindhet från alla håll hade övergått i resignation och en minst lika historisk kapitulation från oppositionen. Tre månader efter DÖ (ni vet vad det betyder vid det här laget) kan vi konstatera att den politiska debatten som helhet följde uppmaningen och just dog.

I stället för att få ordentliga debatter om bagateller som Nato, integration och arbetslöshet har något enstaka tjuvnyp varit det enda som påmint om att det över huvud taget finns en opposition. Å andra sidan har bara en utrikisk charmoffensiv som gjort att Sverige skaffat sig många nya ovänner märkts från regeringen.

Det självutnämnda enda oppositionspartiet Sverigedemokraterna har dragit igång en annonskampanj på just det temat. Tydligen betyder det något att sätta fula kepsar på folk. Fråga era barn, jag är över 40 och har inte en aning. (Någon förklarade nedlåtande att det betyder ”Scumbag Steve”, men tyvärr vet jag inte vad som menas med det heller.) Men annars har även de varit tysta som små svenska möss. (En svensk tiger kan åtminstone ryta till och är dessutom en fullt acceptabel ordvits.)

Självklart är det viktigt att kunna regera landet. Men det är också viktigt att det finns en fungerande opposition som stretar emot och tvingar regeringen att vässa sina argument och tänka efter en extra gång. Just nu sker absolut ingenting från något håll, mer än att alla ignorerar vår stackars överbefälhavares bedömning av hur mycket det kostar att få ett försvar som inte består av att vi ställer fågelskrämmor i hemvärnsuniformer lite här och där i hoppet att lura spionsatelliter.

När regeringen inte har lust att göra något, exempelvis av tjurighet för att den fick sin budget nedröstad, så är det oppositionens roll att gå till attack och tvinga fram en motreaktion. I stället passar man på att byta manskap som vid en icingavblåsning i hockey. Förhoppningsvis till några med fart under skridskorna (till skillnad från drag under galoscherna) så att det hinner bli en debatt innan det kommer en vårbudget som släpps igenom som av en mutad målvakt i sudden death.

Eller vågar man hoppas att Alliansen faktiskt vaknar till, reagerar på att det inte går att smälla in vad som helst i en budget och stretar emot? Kanske rent av så mycket att de rödgröna inte kan göra exakt vad de vill under resten av mandatperioden?

Hoppas det. Annars är det inte bara oppositionen som valt att DÖ utan hela demokratin.

 

Nej, jag har inte fått snurren mer än vanligt. Men i övermorgon skulle egentligen ett historiskt extraval gått av stapeln. Om inte höstens fartblindhet från alla håll hade övergått i resignation och en minst lika historisk kapitulation från oppositionen. Tre månader efter DÖ (ni vet vad det betyder vid det här laget) kan vi konstatera att den politiska debatten som helhet följde uppmaningen och just dog.

I stället för att få ordentliga debatter om bagateller som Nato, integration och arbetslöshet har något enstaka tjuvnyp varit det enda som påmint om att det över huvud taget finns en opposition. Å andra sidan har bara en utrikisk charmoffensiv som gjort att Sverige skaffat sig många nya ovänner märkts från regeringen.

Det självutnämnda enda oppositionspartiet Sverigedemokraterna har dragit igång en annonskampanj på just det temat. Tydligen betyder det något att sätta fula kepsar på folk. Fråga era barn, jag är över 40 och har inte en aning. (Någon förklarade nedlåtande att det betyder ”Scumbag Steve”, men tyvärr vet jag inte vad som menas med det heller.) Men annars har även de varit tysta som små svenska möss. (En svensk tiger kan åtminstone ryta till och är dessutom en fullt acceptabel ordvits.)

Självklart är det viktigt att kunna regera landet. Men det är också viktigt att det finns en fungerande opposition som stretar emot och tvingar regeringen att vässa sina argument och tänka efter en extra gång. Just nu sker absolut ingenting från något håll, mer än att alla ignorerar vår stackars överbefälhavares bedömning av hur mycket det kostar att få ett försvar som inte består av att vi ställer fågelskrämmor i hemvärnsuniformer lite här och där i hoppet att lura spionsatelliter.

När regeringen inte har lust att göra något, exempelvis av tjurighet för att den fick sin budget nedröstad, så är det oppositionens roll att gå till attack och tvinga fram en motreaktion. I stället passar man på att byta manskap som vid en icingavblåsning i hockey. Förhoppningsvis till några med fart under skridskorna (till skillnad från drag under galoscherna) så att det hinner bli en debatt innan det kommer en vårbudget som släpps igenom som av en mutad målvakt i sudden death.

Eller vågar man hoppas att Alliansen faktiskt vaknar till, reagerar på att det inte går att smälla in vad som helst i en budget och stretar emot? Kanske rent av så mycket att de rödgröna inte kan göra exakt vad de vill under resten av mandatperioden?

Hoppas det. Annars är det inte bara oppositionen som valt att DÖ utan hela demokratin.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.