21 mar 2015 06:00

21 mar 2015 06:00

Samhället begår inte gängmord

Två människor mördas på en restaurang i vad som verkar vara ännu en del i krig mellan kriminella gäng. Ministrar flockas till Göteborg. Och med inrikesminister Anders Ygeman i spetsen säger de i kör att hårdare straff inte är lösningen utan att det är samhällets fel.

Det är viktigare att vi löser brotten än att vi skärper straffen. För de som inte åker dit får ju inget straff. Så säger Ygeman till Aftonbladet. Och jodå, det är ju sant att den som inte åker dit inte heller får något straff. Men det är inget rimligt skäl till att inte göra båda delarna. Tvärtom finns det ett tydligt samband mellan straff och hur lukrativ en kriminell verksamhet är.

Organiserad brottslighet är, föga förvånande, just organiserad. Den vill därmed göra förtjänst och få betalt för sina utgifter. Varje vapen, narkotikapåse, smuggelcigarett eller hantlangare som försvinner ifrån gatorna är en utgift.

Ygemans skryt i samma intervju om att man fördubblat straffen för vapenbrott och infört begreppet sällsynt grovt vapenbrott känns något hycklande. Förvisso röstade Socialdemokraterna för förslaget, men regerade inte när det skedde. Det rimmar dessutom väldigt dåligt med hans påstående att strängare straff inte skulle hjälpa.

I stället är det, förstås, samhällets fel. Det känns ovanligt trist att höra från just Ygeman, som annars inlett sin ministerkarriär med det högst rimliga förslaget att ta passen från IS-terrorister. Men att nu dra fram sjunkande skolresultat, ökade samhällsklyftor och hög arbetslöshet som ursäkter till våldet får hela uttalandet att stinka valår.

Det är förvisso så att miljardärer mycket sällan är medlemmar i kriminella gäng utanför James Bondfilmerna. Men varje gång ”samhället” får skulden för våldsbrott så ursäktar man gärningsmännen.

Att förvandla landet till någon sorts socialistiskt paradis (för socialister alltså, min sida skulle se det som en helt annan del av Dantes gudomliga komedi) helt utan inkomstskillnader skulle knappast avskaffa all brottslighet. Det kommer alltid att finnas människor utan skrupler och samvete som bokstavligen är villiga att gå över lik. Våldet är ett samhällsproblem bara såtillvida att samhället måste lösa problemen. Det gör vi inte genom att bortförklara och ursäkta brottslingar utan genom att låsa in dem. Länge.

Forskningen säger visst att det inte finns något samband mellan hårdare straff och minskad kriminalitet. Då stämmer det säkert. Men det finns ett rättvisetänkande som går utanför forskningen. Straffet måste anpassas till brottet. Fortfarande är straffen för förstörda liv, oavsett om det rör sig om mord eller misshandel, låga i förhållande till lidandet som orsakas.

Det är individer som begår brott och individer som ska straffas. Samhället är offret.

 

Det är viktigare att vi löser brotten än att vi skärper straffen. För de som inte åker dit får ju inget straff. Så säger Ygeman till Aftonbladet. Och jodå, det är ju sant att den som inte åker dit inte heller får något straff. Men det är inget rimligt skäl till att inte göra båda delarna. Tvärtom finns det ett tydligt samband mellan straff och hur lukrativ en kriminell verksamhet är.

Organiserad brottslighet är, föga förvånande, just organiserad. Den vill därmed göra förtjänst och få betalt för sina utgifter. Varje vapen, narkotikapåse, smuggelcigarett eller hantlangare som försvinner ifrån gatorna är en utgift.

Ygemans skryt i samma intervju om att man fördubblat straffen för vapenbrott och infört begreppet sällsynt grovt vapenbrott känns något hycklande. Förvisso röstade Socialdemokraterna för förslaget, men regerade inte när det skedde. Det rimmar dessutom väldigt dåligt med hans påstående att strängare straff inte skulle hjälpa.

I stället är det, förstås, samhällets fel. Det känns ovanligt trist att höra från just Ygeman, som annars inlett sin ministerkarriär med det högst rimliga förslaget att ta passen från IS-terrorister. Men att nu dra fram sjunkande skolresultat, ökade samhällsklyftor och hög arbetslöshet som ursäkter till våldet får hela uttalandet att stinka valår.

Det är förvisso så att miljardärer mycket sällan är medlemmar i kriminella gäng utanför James Bondfilmerna. Men varje gång ”samhället” får skulden för våldsbrott så ursäktar man gärningsmännen.

Att förvandla landet till någon sorts socialistiskt paradis (för socialister alltså, min sida skulle se det som en helt annan del av Dantes gudomliga komedi) helt utan inkomstskillnader skulle knappast avskaffa all brottslighet. Det kommer alltid att finnas människor utan skrupler och samvete som bokstavligen är villiga att gå över lik. Våldet är ett samhällsproblem bara såtillvida att samhället måste lösa problemen. Det gör vi inte genom att bortförklara och ursäkta brottslingar utan genom att låsa in dem. Länge.

Forskningen säger visst att det inte finns något samband mellan hårdare straff och minskad kriminalitet. Då stämmer det säkert. Men det finns ett rättvisetänkande som går utanför forskningen. Straffet måste anpassas till brottet. Fortfarande är straffen för förstörda liv, oavsett om det rör sig om mord eller misshandel, låga i förhållande till lidandet som orsakas.

Det är individer som begår brott och individer som ska straffas. Samhället är offret.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.