24 mar 2015 06:00

24 mar 2015 06:00

Nollvision för antalet landsting

Regioner. I ett plötsligt anfall av att försöka driva intressant politik vill civilminister Ardalan Shekabari (S) minska på antalet landsting. Det är en god idé. Tyvärr förklarar han inte hur många landsting han vill ha kvar i sin debattartikel. Noll vore annars idealiskt.

Det var en gång ett parti som hette Moderaterna som ville avskaffa landstingen. Sedan blev de Nya och kom på att det var för svårt att berätta varför man ville avskaffa landstingen. Motståndarna kunde ju påstå att de ville lägga ned sjukvården. Så i stället la de ned tanken.

Trots att Göran Persson, som huvudmotståndaren fortfarande hette, faktiskt höll med dem men på tio år inte gjorde ett dugg för att faktiskt genomföra denna idé. Det närmaste var en utredning 2007 som delade upp landet i sex storregioner (eller vad vi nu ska kalla dem för fint) och som snabbt glömdes bort.

I stället har vi här och där, särskilt här, avskaffat landstingen genom att döpa om dem till regioner. Det är samma sak fast lite större och har därför i god pr-anda fått ett nytt namn för att allt blir bättre genom att det får ett nytt namn. Till exempel genom att lägga till Nya framför det gamla namnet.

Inför valet i fjol dammade Göran Hägglund av frågan men ingen lyssnade på det. Det fanns ju så mycket annat intressant att prata om. Som till exempel vem som hade mest meningslös valslogan (båda vann).

Landsting eller regioner, även mindre kära barn har tydligen många namn, blir allt mer omoderna och bygger på ett bytänkande som blir mer ute för varje dag. De lyckas dessutom med konststycket att skapa enorma byråkratier och att inte sköta sitt viktigaste uppdrag: att se till att sjukvården är lika bra över hela landet. Med betoning på lika bra. Lika dålig kan man kanske lyckas med genom ständiga omorganisationer.

Någon vän av ordning kan påpeka att sjukvården kommer längre ifrån väljarna i statliga händer. Det är förstås korrekt, men regionvalet är inte direkt någon folkfest som det är heller. Tvärtom håller de på att ta över den funktion för lång och trogen tjänst som landshövdingar traditionellt haft. (Därmed kan vi avskaffa dem också när vi ändå är igång.)

Detsamma gäller kollektivtrafiken, att behöva byta mellan olika regionbundna operatörer, eller mellan regionala och den enda riktiga statliga, är ett under av krångel som verkar vara uppfunnet en kväll då Joseph Heller och Franz Kafka tog en öl för mycket tillsammans.

Länen, som landstingen bygger på, har funnits sedan 1634. Det finns inget skäl att låta dem fira 400-årsdagen.

Niclas Lindstrand

Det var en gång ett parti som hette Moderaterna som ville avskaffa landstingen. Sedan blev de Nya och kom på att det var för svårt att berätta varför man ville avskaffa landstingen. Motståndarna kunde ju påstå att de ville lägga ned sjukvården. Så i stället la de ned tanken.

Trots att Göran Persson, som huvudmotståndaren fortfarande hette, faktiskt höll med dem men på tio år inte gjorde ett dugg för att faktiskt genomföra denna idé. Det närmaste var en utredning 2007 som delade upp landet i sex storregioner (eller vad vi nu ska kalla dem för fint) och som snabbt glömdes bort.

I stället har vi här och där, särskilt här, avskaffat landstingen genom att döpa om dem till regioner. Det är samma sak fast lite större och har därför i god pr-anda fått ett nytt namn för att allt blir bättre genom att det får ett nytt namn. Till exempel genom att lägga till Nya framför det gamla namnet.

Inför valet i fjol dammade Göran Hägglund av frågan men ingen lyssnade på det. Det fanns ju så mycket annat intressant att prata om. Som till exempel vem som hade mest meningslös valslogan (båda vann).

Landsting eller regioner, även mindre kära barn har tydligen många namn, blir allt mer omoderna och bygger på ett bytänkande som blir mer ute för varje dag. De lyckas dessutom med konststycket att skapa enorma byråkratier och att inte sköta sitt viktigaste uppdrag: att se till att sjukvården är lika bra över hela landet. Med betoning på lika bra. Lika dålig kan man kanske lyckas med genom ständiga omorganisationer.

Någon vän av ordning kan påpeka att sjukvården kommer längre ifrån väljarna i statliga händer. Det är förstås korrekt, men regionvalet är inte direkt någon folkfest som det är heller. Tvärtom håller de på att ta över den funktion för lång och trogen tjänst som landshövdingar traditionellt haft. (Därmed kan vi avskaffa dem också när vi ändå är igång.)

Detsamma gäller kollektivtrafiken, att behöva byta mellan olika regionbundna operatörer, eller mellan regionala och den enda riktiga statliga, är ett under av krångel som verkar vara uppfunnet en kväll då Joseph Heller och Franz Kafka tog en öl för mycket tillsammans.

Länen, som landstingen bygger på, har funnits sedan 1634. Det finns inget skäl att låta dem fira 400-årsdagen.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.