04 apr 2015 05:00

04 apr 2015 11:22

Fel dag för viktig kritik

Partikultur. Uppenbarligen var jag i gott sällskap när jag inte kunde skilja på aprilskämt och verklighetens politiska läge. SSU skickade ut ett pressmeddelande med hård kritik mot moderpartiet – som avfärdade den som just ett aprilskämt.

Jag har (ibland motvilligt) konstaterat förut att SSU brukar vara väldigt fyndiga i sina kampanjer. Kent Persson-hånet ”Fråga Kent” (minns ni honom förresten?) med slumpgenererade floskler var genialisk och ”Skandalsnurran” roade så väl Carl Bildts kritiker som beundrare eftersom varje påstådd skandal ackompanjerades med ett patenterat raljant svar.

Men nu slog nog ungdomsförbundet alla rekord genom att på självaste första april både komma med tung kritik mot Socialdemokraterna och att samtidigt förkunna att man bildar ett nytt parti, Unga framtidspartiet.

För att krångla till allting ytterligare visade det sig att det nya partiet var ett aprilskämt medan kritiken inte var det. Inte så konstigt att till och med partisekreteraren Carin Jämtins stackars pressekreterare först avfärdade alltihop som ett aprilskämt när Aftonbladet frågade om saken. (Jag satt själv och undrade om det var skämt eller inte när pressreleasen kom och kände att det var 50/50. Så på sätt och vis hade jag ju rätt.)

SSU kritiserar Socialdemokraterna på en lång rad punkter: att valprocessen är föråldrad, att medlemmarna inte kan påverka politiken och inte minst att antalet medlemmar sjunker på grund av mycket låg nyrekrytering. Den kritiken borde alla ungdomsförbund stämma in i mot sina respektive moderpartier. Utom möjligen Centern när det gäller valprocessen och Sverigedemokraterna när det gäller nyrekrytering.

För det SSU pekar på är inte något som är unikt för Socialdemokraterna. Det gäller, om än i olika hög grad, alla riksdagspartier. Allra värst de båda elefanterna i inrikespolitiken, alltså S och M. Båda verkar ha fastnat i olika former av mystisk toppstyrning där ingen riktigt vet vem det är som utser en ny partiledare och både medlemmar och folkvalda uttrycker frustration över att stora beslut fattas utan att de är tillfrågade.

Att kombinera humor och allvar går inte alltid hem (vilket jag noterar i min mailkorg varje dag). Men det parti som tar åt sig mest av SSU:s allvar bakom halvskämtet kommer att få en mycket trevligare framtid, oavsett om de kallar just Framtidsparti eller Nya Nånting så har de förtvivlat svårt att leva upp till den självbilden.

Det går inte bara att skylla på partiernas storlek, som Anna Kinberg-Batra försökte med när det visade sig att en viss överenskommelse i december inte ens var förankrad i den egna riksdagsgruppen.

Lyssnar man inte på nästa generation så slutar det med att man har en väldigt hanterlig mängd medlemmar. Och väljare.

Niclas Lindstrand

Jag har (ibland motvilligt) konstaterat förut att SSU brukar vara väldigt fyndiga i sina kampanjer. Kent Persson-hånet ”Fråga Kent” (minns ni honom förresten?) med slumpgenererade floskler var genialisk och ”Skandalsnurran” roade så väl Carl Bildts kritiker som beundrare eftersom varje påstådd skandal ackompanjerades med ett patenterat raljant svar.

Men nu slog nog ungdomsförbundet alla rekord genom att på självaste första april både komma med tung kritik mot Socialdemokraterna och att samtidigt förkunna att man bildar ett nytt parti, Unga framtidspartiet.

För att krångla till allting ytterligare visade det sig att det nya partiet var ett aprilskämt medan kritiken inte var det. Inte så konstigt att till och med partisekreteraren Carin Jämtins stackars pressekreterare först avfärdade alltihop som ett aprilskämt när Aftonbladet frågade om saken. (Jag satt själv och undrade om det var skämt eller inte när pressreleasen kom och kände att det var 50/50. Så på sätt och vis hade jag ju rätt.)

SSU kritiserar Socialdemokraterna på en lång rad punkter: att valprocessen är föråldrad, att medlemmarna inte kan påverka politiken och inte minst att antalet medlemmar sjunker på grund av mycket låg nyrekrytering. Den kritiken borde alla ungdomsförbund stämma in i mot sina respektive moderpartier. Utom möjligen Centern när det gäller valprocessen och Sverigedemokraterna när det gäller nyrekrytering.

För det SSU pekar på är inte något som är unikt för Socialdemokraterna. Det gäller, om än i olika hög grad, alla riksdagspartier. Allra värst de båda elefanterna i inrikespolitiken, alltså S och M. Båda verkar ha fastnat i olika former av mystisk toppstyrning där ingen riktigt vet vem det är som utser en ny partiledare och både medlemmar och folkvalda uttrycker frustration över att stora beslut fattas utan att de är tillfrågade.

Att kombinera humor och allvar går inte alltid hem (vilket jag noterar i min mailkorg varje dag). Men det parti som tar åt sig mest av SSU:s allvar bakom halvskämtet kommer att få en mycket trevligare framtid, oavsett om de kallar just Framtidsparti eller Nya Nånting så har de förtvivlat svårt att leva upp till den självbilden.

Det går inte bara att skylla på partiernas storlek, som Anna Kinberg-Batra försökte med när det visade sig att en viss överenskommelse i december inte ens var förankrad i den egna riksdagsgruppen.

Lyssnar man inte på nästa generation så slutar det med att man har en väldigt hanterlig mängd medlemmar. Och väljare.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.