10 apr 2015 04:00

10 apr 2015 04:00

Vägen ligger öppen för en SD-splittring

I åratal har de etablerade partierna väntat på att Sverigedemokraterna ska splittras i stället för att själva bemöta uppkomlingen politiskt. Nu är splittringen på väg, men att partiet som sådant därmed skulle försvinna är inte det minsta troligt.

Det har kokat länge mellan Sverigedemokraterna och ungdomsförbundet SDU. Inget onormalt med det, ungdomsförbund har generellt som främsta uppgift att reta gallfeber på moderpartiet. Men som alltid i SD-sammanhang är det en större dramatik i partiet och nu hotas ledarna för SDU med uteslutning ur partiet.

För ett parti som ser media som en motståndare är det väldigt många offentliga uttalanden och läckor runt storgrälet. SDU-grabbarna är halvfascistoida arga unga män och kvinnor med Napoleonkomplex enligt vikarierande partiledaren Mattias Karlsson. I sin tur är SD-ledningen både paranoida och har sjukligt kontrollbehov på DDR-vis enligt SDU-ledningen.

Den situationen är förstås ohållbar. Skälen till uteslutningsärendena går inte ihop alls mellan de båda grälande heller. Enligt SD är det att ungdomsförbundet flörtar med högerextremister. Enligt SDU handlar det om en maktkamp. Det enda man kan vara säker på är att SDU tveklöst har en mycket mer nationalistisk prägel än moderpartiet. Idéprogrammet nämner ordet nationen i nästan varje mening. Ordet demokrati återfinns däremot exakt noll gånger.

Sedan nolltoleransen mot rasism förkunnades 2012 har det varit gott om uteslutningsärenden. Varje gång har det just talts om en maktkamp. Och varje gång har partiet fortsatt att växa. Nu ska det vara mellan 20 och 30 SDU-medlemmar som hotas av uteslutning, inklusive både ordföranden och vice ordföranden.

Så tunga namn har inte drabbats av utrensningarna förut när det gamla högerextrema bagaget skeppas iväg. Vägen ligger öppen för ett splittringsparti som är mer radikalt och som tar avstånd från den operation rumsren som lockat in allt fler missnöjda väljare till partiet. Att det skulle få en begränsad grupp väljare är tydligt, men hur många vet varken jag eller någon annan. På förhand verkar det otroligt att det skulle locka över särskilt många. Men det verkade inte troligt att SD skulle bli landets tredje största parti för några år sedan heller.

Övriga partier tittar på och käkar popcorn. Detta är vad de väntat länge på, att SD ska följa Ny Demokrati i spåren och förinta sig självt i en kaskad av interna bråk och splittringar.

Men Sverigedemokraterna är inte Ny Demokrati och lär inte försvinna av sig själva. Det går inte att bara avfärda en allt större grupp missnöjesväljare som att alla är rasister. Att över 13 procent av landet skulle blivit rasister på några år är alldeles för skrämmande.

I stället vore det vettigt att börja lyssna på vad det är så många väljare är missnöjda med. Åsikterna finns där oavsett vilket parti som företräder dem.

Det har kokat länge mellan Sverigedemokraterna och ungdomsförbundet SDU. Inget onormalt med det, ungdomsförbund har generellt som främsta uppgift att reta gallfeber på moderpartiet. Men som alltid i SD-sammanhang är det en större dramatik i partiet och nu hotas ledarna för SDU med uteslutning ur partiet.

För ett parti som ser media som en motståndare är det väldigt många offentliga uttalanden och läckor runt storgrälet. SDU-grabbarna är halvfascistoida arga unga män och kvinnor med Napoleonkomplex enligt vikarierande partiledaren Mattias Karlsson. I sin tur är SD-ledningen både paranoida och har sjukligt kontrollbehov på DDR-vis enligt SDU-ledningen.

Den situationen är förstås ohållbar. Skälen till uteslutningsärendena går inte ihop alls mellan de båda grälande heller. Enligt SD är det att ungdomsförbundet flörtar med högerextremister. Enligt SDU handlar det om en maktkamp. Det enda man kan vara säker på är att SDU tveklöst har en mycket mer nationalistisk prägel än moderpartiet. Idéprogrammet nämner ordet nationen i nästan varje mening. Ordet demokrati återfinns däremot exakt noll gånger.

Sedan nolltoleransen mot rasism förkunnades 2012 har det varit gott om uteslutningsärenden. Varje gång har det just talts om en maktkamp. Och varje gång har partiet fortsatt att växa. Nu ska det vara mellan 20 och 30 SDU-medlemmar som hotas av uteslutning, inklusive både ordföranden och vice ordföranden.

Så tunga namn har inte drabbats av utrensningarna förut när det gamla högerextrema bagaget skeppas iväg. Vägen ligger öppen för ett splittringsparti som är mer radikalt och som tar avstånd från den operation rumsren som lockat in allt fler missnöjda väljare till partiet. Att det skulle få en begränsad grupp väljare är tydligt, men hur många vet varken jag eller någon annan. På förhand verkar det otroligt att det skulle locka över särskilt många. Men det verkade inte troligt att SD skulle bli landets tredje största parti för några år sedan heller.

Övriga partier tittar på och käkar popcorn. Detta är vad de väntat länge på, att SD ska följa Ny Demokrati i spåren och förinta sig självt i en kaskad av interna bråk och splittringar.

Men Sverigedemokraterna är inte Ny Demokrati och lär inte försvinna av sig själva. Det går inte att bara avfärda en allt större grupp missnöjesväljare som att alla är rasister. Att över 13 procent av landet skulle blivit rasister på några år är alldeles för skrämmande.

I stället vore det vettigt att börja lyssna på vad det är så många väljare är missnöjda med. Åsikterna finns där oavsett vilket parti som företräder dem.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.