22 apr 2015 04:00

22 apr 2015 04:00

Värna öppenhet, inte tystnad

Skövde kommuns kommunikationspolicy kritiserades i gårdagens SLA av tryckfrihetsexperten Nils Funcke. I dag rullar kritiken vidare. Det enda kommunen kan göra nu är att inse att dokumentet inte håller måttet. Det är redan för tyst i kommunen och skrivningen struntar i viktiga demokratiska principer.

Att hålla policydokument korta är förstås rimligt. Ingen anställd, offentligt eller privat, har någon nytta av att leta igenom en nådig lunta med samma tjocklek som ”Sagan om Ringen” för att ta reda på hur man ska göra något. Men den nya kommunikationspolicyn är redan på åtta sidor. Ändå fick det inte plats att nämna en enda rad om vad man som offentligt anställd har för rättigheter.

Däremot kommer det svepande formuleringar om vad man som medarbetare har för ansvar. Man ska vara marknadsförare. Och man ska kommunicera internt innan man kommunicerar externt.

Hade det varit ett privatägt företag så hade det inte funnits något skäl att höja ett ögonbryn för det. Men en kommun kan inte helt drivas som ett företag. Åtminstone inte utan att tänka på vilka som är ägarna. Det är alla kommuninvånarna, vi har anställt beslutsfattarna genom att gå till valurnorna. Allt de gör under tiden är bara att delegera.

Att skapa en tyst kultur är livsfarligt för en kommun som vill ligga i framkant. Ingen skulle heller någonsin säga att de vill uppmana medarbetare att hålla klaffen om missförhållanden. Inte minst för att det faktiskt är reglerat i grundlagen. Alla offentliganställda ha rätt att göra sig hörda anonymt om de så önskar. Och arbetsgivaren får över huvud taget inte försöka ta reda på vem läckan är. Besvärligt? Ja säkert. Demokrati är besvärligt. Men också nödvändigt för att vi ägare ska kunna få den insyn som vi behöver för att fatta vettiga beslut. Ägardirektiven kommer visserligen bara vart fjärde år, men de är desto tydligare.

Tystnadskulturen finns redan. SLA:s medarbetare har många gånger stött på kommunanställda som inte vågat yttra sig, ens om harmlösa bagateller. Vissa säger det öppet – men bara mot löfte att det aldrig citeras. Andra vågar av olika skäl bara uttala sig anonymt. En av dem berättar sin historia på nästa uppslag.

Med det i bakhuvudet är det oerhört viktigt att kommunen verkligen värnar om sina anställdas rättigheter och den öppenhet som vi kan förvänta oss av organisationen. Den är till för vår skull, inte för sin egen. Att sätta rättigheterna på pränt och uppmana till en större debatt vore ett första steg. Inte att komma med klämkäcka och luddiga instruktioner om att vara marknadsförare. De bästa marknadsförarna är nöjda och trygga medarbetare.

En kommunikationspolicy som kan misstolkas så mycket är uppenbarligen inte till någon hjälp för sin egen kommunikation.

 

Att hålla policydokument korta är förstås rimligt. Ingen anställd, offentligt eller privat, har någon nytta av att leta igenom en nådig lunta med samma tjocklek som ”Sagan om Ringen” för att ta reda på hur man ska göra något. Men den nya kommunikationspolicyn är redan på åtta sidor. Ändå fick det inte plats att nämna en enda rad om vad man som offentligt anställd har för rättigheter.

Däremot kommer det svepande formuleringar om vad man som medarbetare har för ansvar. Man ska vara marknadsförare. Och man ska kommunicera internt innan man kommunicerar externt.

Hade det varit ett privatägt företag så hade det inte funnits något skäl att höja ett ögonbryn för det. Men en kommun kan inte helt drivas som ett företag. Åtminstone inte utan att tänka på vilka som är ägarna. Det är alla kommuninvånarna, vi har anställt beslutsfattarna genom att gå till valurnorna. Allt de gör under tiden är bara att delegera.

Att skapa en tyst kultur är livsfarligt för en kommun som vill ligga i framkant. Ingen skulle heller någonsin säga att de vill uppmana medarbetare att hålla klaffen om missförhållanden. Inte minst för att det faktiskt är reglerat i grundlagen. Alla offentliganställda ha rätt att göra sig hörda anonymt om de så önskar. Och arbetsgivaren får över huvud taget inte försöka ta reda på vem läckan är. Besvärligt? Ja säkert. Demokrati är besvärligt. Men också nödvändigt för att vi ägare ska kunna få den insyn som vi behöver för att fatta vettiga beslut. Ägardirektiven kommer visserligen bara vart fjärde år, men de är desto tydligare.

Tystnadskulturen finns redan. SLA:s medarbetare har många gånger stött på kommunanställda som inte vågat yttra sig, ens om harmlösa bagateller. Vissa säger det öppet – men bara mot löfte att det aldrig citeras. Andra vågar av olika skäl bara uttala sig anonymt. En av dem berättar sin historia på nästa uppslag.

Med det i bakhuvudet är det oerhört viktigt att kommunen verkligen värnar om sina anställdas rättigheter och den öppenhet som vi kan förvänta oss av organisationen. Den är till för vår skull, inte för sin egen. Att sätta rättigheterna på pränt och uppmana till en större debatt vore ett första steg. Inte att komma med klämkäcka och luddiga instruktioner om att vara marknadsförare. De bästa marknadsförarna är nöjda och trygga medarbetare.

En kommunikationspolicy som kan misstolkas så mycket är uppenbarligen inte till någon hjälp för sin egen kommunikation.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.