28 apr 2015 06:00

28 apr 2015 06:00

Stort släktgräl för SD

Utsparkade. Släkten är alltid värst. När Sverigedemokraterna nått allt större framgångar sedan valet så börjar ungdomarna i SDU bråka och flyttar i protest hemifrån lagom precis innan de vuxna visade dem dörren.

Sverigedemokraternas ledning är maktgalen, paranoid och sysslar med sovjetmetoder. Enligt SDU-ledningen. SDU-ledningen umgås med extremister och sysslar med smutskastningskampanjer. Enligt SD-ledningen.

Vem man ska tro på? Ingen, som alltid i familjegräl. Eller båda i lagom mängd. Att SDU gödslar sitt partiprogram med olika böjningsformer av ordet nationen är uppenbart. Liksom att det är skillnad på folk och folk när moderpartiet bestämmer vilka som får vara kvar och vilka som får lämna. Gustaf Kasselstrand och William Hahne må fortfarande vara ordförande och vice dito i SDU, men de är inte välkomna i moderpartiet längre. Och passade på att låtsas avgå frivilligt bara några timmar innan de kickades ut.

Det är inte den första fraktionsstriden inom SD. För två år sedan sparkades Patrik Ehn ut ur partiet, vilket höjde ögonbryn i Västsverige. Han fick stöd av just Kasselstrand och förre partiledaren Mikael Jansson, som i sin tur petats av Jimmie Åkesson för tio år sedan. Det gamla och det nya partiet har haft flera uppgörelser sedan dess, men SDU-striden är den mest djupgående hittills.

Uteslutningsärendena har tjänat Sverigedemokraterna väl. De har gett en tyngd åt den påstådda nolltoleransen mot extremism, även om man som utomstående stundtals undrat varför den påstådda fienden media ofta har stått för nomineringarna. Varje gång ärendena uppkommit inom rörelsen har det i stället målats upp som en intern maktkamp – av de som uteslutits.

Varje gång har personerna mer eller mindre försvunnit från den politiska banan. Men när det handlar om ungdomsförbundets ordförande och vice ordförande så är det en högoddsare att de ska vara så snälla mot ledningen att de bara tonar bort som en dålig 80-talslåt. De har fortfarande stöd både i SDU och i moderpartiet, även om det blev märkbart tyst när uteslutningarna var ett faktum.

Ett splittringsparti som drar till sig mer extrema krafter har funnits i kristallkulan länge. I takt med att SD blivit allt mer rumsrena i sin framtoning så har hobbyrasbiologerna som sett partiet som en naturlig hemvist ryckt allt hårdare i kopplet. Nu har så många och tunga namn uteslutits att det snart når en kritisk massa där ett verkligt splittringsparti kan sjösättas. Till att börja med kommer internbråken att fortsätta eftersom de båda oönskade huvudpersonerna signalerat att de vill göra comeback inom partiet redan till hösten.

Räkna inte med något stort släktkalas på partiets landsdagar.

 

 

Sverigedemokraternas ledning är maktgalen, paranoid och sysslar med sovjetmetoder. Enligt SDU-ledningen. SDU-ledningen umgås med extremister och sysslar med smutskastningskampanjer. Enligt SD-ledningen.

Vem man ska tro på? Ingen, som alltid i familjegräl. Eller båda i lagom mängd. Att SDU gödslar sitt partiprogram med olika böjningsformer av ordet nationen är uppenbart. Liksom att det är skillnad på folk och folk när moderpartiet bestämmer vilka som får vara kvar och vilka som får lämna. Gustaf Kasselstrand och William Hahne må fortfarande vara ordförande och vice dito i SDU, men de är inte välkomna i moderpartiet längre. Och passade på att låtsas avgå frivilligt bara några timmar innan de kickades ut.

Det är inte den första fraktionsstriden inom SD. För två år sedan sparkades Patrik Ehn ut ur partiet, vilket höjde ögonbryn i Västsverige. Han fick stöd av just Kasselstrand och förre partiledaren Mikael Jansson, som i sin tur petats av Jimmie Åkesson för tio år sedan. Det gamla och det nya partiet har haft flera uppgörelser sedan dess, men SDU-striden är den mest djupgående hittills.

Uteslutningsärendena har tjänat Sverigedemokraterna väl. De har gett en tyngd åt den påstådda nolltoleransen mot extremism, även om man som utomstående stundtals undrat varför den påstådda fienden media ofta har stått för nomineringarna. Varje gång ärendena uppkommit inom rörelsen har det i stället målats upp som en intern maktkamp – av de som uteslutits.

Varje gång har personerna mer eller mindre försvunnit från den politiska banan. Men när det handlar om ungdomsförbundets ordförande och vice ordförande så är det en högoddsare att de ska vara så snälla mot ledningen att de bara tonar bort som en dålig 80-talslåt. De har fortfarande stöd både i SDU och i moderpartiet, även om det blev märkbart tyst när uteslutningarna var ett faktum.

Ett splittringsparti som drar till sig mer extrema krafter har funnits i kristallkulan länge. I takt med att SD blivit allt mer rumsrena i sin framtoning så har hobbyrasbiologerna som sett partiet som en naturlig hemvist ryckt allt hårdare i kopplet. Nu har så många och tunga namn uteslutits att det snart når en kritisk massa där ett verkligt splittringsparti kan sjösättas. Till att börja med kommer internbråken att fortsätta eftersom de båda oönskade huvudpersonerna signalerat att de vill göra comeback inom partiet redan till hösten.

Räkna inte med något stort släktkalas på partiets landsdagar.

 

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.