18 maj 2015 06:00

18 maj 2015 06:00

Elda inte med pengar för miljöns skull

Statliga Vattenfall lever upp till sitt namn, åtminstone biten med fall. Vinsten faller nämligen och minst tusen personer kommer att få gå. Det är bara början i ett företag som drivs av otydliga politiska beslut och därför har en än mer osäker framtid. Frågan är om man ska sälja tillgångar i utlandet. Eller bränna upp dem.

Precis vilka delar av Vattenfall som går bra eller dåligt är nästan hopplöst att läsa av bolagets senaste delårsrapport som kom i dagarna. Den är en uppvisning i att låtsas vara öppen med olika ifrågasatta satsningar samtidigt som det inte går att förstå ett smack. Kanske är det inte så konstigt, bolagets chefer måste slita sitt hår i osäkerheten om vad som egentligen gäller med den svenska energipolitiken. Att den gode förhandlaren Stefan Löfven och hans samarbetsregering pekat ut energin som ett väldigt rimligt område för breda, långsiktiga överenskommelser verkar inte betyda något alls när vänsterflanken fått fritt spelrum med högerflankens oförståeligt goda minne.

Svensk kärnkraft är utsatt för interna politiska hot med olika straffskatter. Holländska Nuon visar allt mer att köpet gjorde till ett helt vansinnigt överpris, som inte ens är helt betalt än. Det går att diskutera om Vattenfall över huvud taget har något i utlandet att göra. Oavsett om det gäller brittisk vindkraft som ingen ifrågasätter eller tysk brunkol som alla ifrågasätter.

Försöker man tolka hieroglyferna till årsredovisning så är den tyska brunkolen en av de allra mest lönsamma verksamheterna för Vattenfall. Tyskland är otroligt beroende av denna skitiga form av energi. Lustigt nog på grund av miljötänkande. Paniken och skrämselpropagandan efter olyckan i Fukushima gjorde att kärnkraften snabbavvecklades. Åtminstone öppet i stället för den smygavveckling via skatter som sker i Sverige. Men med samma resultat: utan kärnkraften så fick man ta till vad som fanns lättast till handa utan att den mytologiska gröna energiväxlingen existerade i verkligheten. Då blev det kolkraft.

För Vattenfall är den verksamheten uppsatt till salu. Det är rimligt, gruvorna är kontroversiella och kommer knappast vara lika lönsamma länge eftersom de är några av de skitigaste av sitt slag i hela Tyskland.

Men det måste vara just att sälja som gäller. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker för en gångs skull att staten ska göra sig av med tillgångar. Men inte genom att sälja utan genom att lägga ned.

Vänsterkanten har med all rätt sågat Alliansen för pengaslöseriet med Nuon. Det enda försvaret för den affären var att den berodde på extrem klantighet och inte medveten kapitalförstöring. Till skillnad från att lägga ned lönsam verksamhet som tyska kolgruvor.

Att elda med pengar kan aldrig vara miljövänligt.

Precis vilka delar av Vattenfall som går bra eller dåligt är nästan hopplöst att läsa av bolagets senaste delårsrapport som kom i dagarna. Den är en uppvisning i att låtsas vara öppen med olika ifrågasatta satsningar samtidigt som det inte går att förstå ett smack. Kanske är det inte så konstigt, bolagets chefer måste slita sitt hår i osäkerheten om vad som egentligen gäller med den svenska energipolitiken. Att den gode förhandlaren Stefan Löfven och hans samarbetsregering pekat ut energin som ett väldigt rimligt område för breda, långsiktiga överenskommelser verkar inte betyda något alls när vänsterflanken fått fritt spelrum med högerflankens oförståeligt goda minne.

Svensk kärnkraft är utsatt för interna politiska hot med olika straffskatter. Holländska Nuon visar allt mer att köpet gjorde till ett helt vansinnigt överpris, som inte ens är helt betalt än. Det går att diskutera om Vattenfall över huvud taget har något i utlandet att göra. Oavsett om det gäller brittisk vindkraft som ingen ifrågasätter eller tysk brunkol som alla ifrågasätter.

Försöker man tolka hieroglyferna till årsredovisning så är den tyska brunkolen en av de allra mest lönsamma verksamheterna för Vattenfall. Tyskland är otroligt beroende av denna skitiga form av energi. Lustigt nog på grund av miljötänkande. Paniken och skrämselpropagandan efter olyckan i Fukushima gjorde att kärnkraften snabbavvecklades. Åtminstone öppet i stället för den smygavveckling via skatter som sker i Sverige. Men med samma resultat: utan kärnkraften så fick man ta till vad som fanns lättast till handa utan att den mytologiska gröna energiväxlingen existerade i verkligheten. Då blev det kolkraft.

För Vattenfall är den verksamheten uppsatt till salu. Det är rimligt, gruvorna är kontroversiella och kommer knappast vara lika lönsamma länge eftersom de är några av de skitigaste av sitt slag i hela Tyskland.

Men det måste vara just att sälja som gäller. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker för en gångs skull att staten ska göra sig av med tillgångar. Men inte genom att sälja utan genom att lägga ned.

Vänsterkanten har med all rätt sågat Alliansen för pengaslöseriet med Nuon. Det enda försvaret för den affären var att den berodde på extrem klantighet och inte medveten kapitalförstöring. Till skillnad från att lägga ned lönsam verksamhet som tyska kolgruvor.

Att elda med pengar kan aldrig vara miljövänligt.

  • Niclas Lindstrand