21 maj 2015 06:00

21 maj 2015 06:00

Rätt sätt att lösa bostadsbrist för terrorist

Krig har blivit det nya semesternöjet. Minst 300 människor har åkt från Sverige för att strida för den bestialiska Islamska staten. Och i snällhetens Sverige diskuterar vi hur de ska välkomnas hem igen.

Staten står handfallen inför den nya terrorvågen. I stället är det kommuner som får jobba var och en för sig för att ta fram olika riktlinjer för att hejda rekryteringen. Det går sådär. Göteborg har tidigare kritiserats hårt för att i praktiken inte ha någon strategi alls. Stockholm och Örebro går långt i sina strategier, så långt att de redan funderar på hur semesterterroristerna ska tas emot när de kommit hem igen. (Förhoppningsvis menar beslutsfattarna efter ett långt och välförtjänt fängelsestraff.)

Men vad huvudstadens politiker menar vet de inte ens själva. Den rödgrönrosa ledningen har lyckats komma med ett förslag som blandar in bostäder och jobb för återvändande IS-terrorister. Oppositionen går förstås i taket över detta. (Skönt att det inte finns någon DÖ i kommunerna. Än.) Och ledningen virrar om vad den egentligen menar med att jobbtorg och bostadsbolag ska hjälpa folkmördare i rehabilitering, skrivningen är så luddig att den kan betyda nästan vad som helst.

Ens en antydan om att 90-talets tokiga värstingresor håller på att göra comeback i än mer extrem form är illa nog. Vilken behandlingsform som är mest effektiv för pensionerade IS-dårar måste komma i andra hand till att avskräcka från rekryteringen. Att se att det är ett bekvämt sätt att skaffa sig jobb och bostad är inte direkt avskräckande. (Om man bortser från att långt ifrån alla kommer hem igen förstås. I strid mot en fiende som IS är inte rehabilitering det första som soldaterna tänker på.)

300 personer – vilket är Säpos uppskattning – kan låta lite. Men det räcker för ett stort antal terrordåd av den typ vi sett i Paris och Köpenhamn och som kunde varit en verklighet även i Stockholm om gärningsmannen varit mindre klumpig. Mörkertalet är dessutom garanterat stort, alla är inte så vansinnigt korkade att de lägger upp bilder på Facebook där de poserar med en Kalashnikov.

Att verksamheten över huvud taget ligger på kommunal nivå är ett rejält underbetyg åt staten. Uppenbarligen klarar inte ens de största städerna av jobbet och ingen är förtjänt i att det blir olika regler på olika platser i landet. Det som framför allt behövs är lagar som gör att semesterterrorister inte behöver oroa sig för sysselsättningen under många år efter en eventuell hemkomst eftersom domstolen bestämt vad de ska göra.

Lämpliga bostäder finns i Tidaholm, Hall och Kumla. De brukar kallas klass ett-anstalter.

 

Staten står handfallen inför den nya terrorvågen. I stället är det kommuner som får jobba var och en för sig för att ta fram olika riktlinjer för att hejda rekryteringen. Det går sådär. Göteborg har tidigare kritiserats hårt för att i praktiken inte ha någon strategi alls. Stockholm och Örebro går långt i sina strategier, så långt att de redan funderar på hur semesterterroristerna ska tas emot när de kommit hem igen. (Förhoppningsvis menar beslutsfattarna efter ett långt och välförtjänt fängelsestraff.)

Men vad huvudstadens politiker menar vet de inte ens själva. Den rödgrönrosa ledningen har lyckats komma med ett förslag som blandar in bostäder och jobb för återvändande IS-terrorister. Oppositionen går förstås i taket över detta. (Skönt att det inte finns någon DÖ i kommunerna. Än.) Och ledningen virrar om vad den egentligen menar med att jobbtorg och bostadsbolag ska hjälpa folkmördare i rehabilitering, skrivningen är så luddig att den kan betyda nästan vad som helst.

Ens en antydan om att 90-talets tokiga värstingresor håller på att göra comeback i än mer extrem form är illa nog. Vilken behandlingsform som är mest effektiv för pensionerade IS-dårar måste komma i andra hand till att avskräcka från rekryteringen. Att se att det är ett bekvämt sätt att skaffa sig jobb och bostad är inte direkt avskräckande. (Om man bortser från att långt ifrån alla kommer hem igen förstås. I strid mot en fiende som IS är inte rehabilitering det första som soldaterna tänker på.)

300 personer – vilket är Säpos uppskattning – kan låta lite. Men det räcker för ett stort antal terrordåd av den typ vi sett i Paris och Köpenhamn och som kunde varit en verklighet även i Stockholm om gärningsmannen varit mindre klumpig. Mörkertalet är dessutom garanterat stort, alla är inte så vansinnigt korkade att de lägger upp bilder på Facebook där de poserar med en Kalashnikov.

Att verksamheten över huvud taget ligger på kommunal nivå är ett rejält underbetyg åt staten. Uppenbarligen klarar inte ens de största städerna av jobbet och ingen är förtjänt i att det blir olika regler på olika platser i landet. Det som framför allt behövs är lagar som gör att semesterterrorister inte behöver oroa sig för sysselsättningen under många år efter en eventuell hemkomst eftersom domstolen bestämt vad de ska göra.

Lämpliga bostäder finns i Tidaholm, Hall och Kumla. De brukar kallas klass ett-anstalter.

 

  • Niclas Lindstrand