23 maj 2015 05:00

23 maj 2015 05:00

När vi får oväntat besök

Övning ger som bekant färdighet. Sveriges JAS-piloter får rejält med övning, både planerat och oplanerat. Det förstnämnda kan vi tacka Nato för. Det sistnämnda den ständige Vladimir Putin.

Så var det dags igen. Ryska bombplan ligger och retas precis utanför svenskt luftrum. För säkerhets skull utan transpondrar så att de kan bli farliga för civilt flyg också. Men till skillnad från den ökända påsken då luftförsvaret hade tagit ledigt så fick de snabbt sällskap av både svenska jaktplan och kollegor från andra länder.

Det var vardagsmat under kalla krigets dagar och håller på att bli det igen. Egentligen är det enda anmärkningsvärda tajmingen. Det finns flera möjliga förklaringar till att Ryssland passar på att provocera just nu.

Toppmötet mellan EU och forna öststater som precis börjat i Riga är den troligaste. Efter Ukraina är det tydligt att Putin inte har någon som helst avsikt att låta EU eller till och med Nato närma sig de gamla lydstaterna. Med en mobbares logik är det därför helt rimligt att göra så många styrkedemonstrationer som möjligt.

En annan möjlighet är den stora luftövning som Sverige och Nato planerar om en dryg vecka. Som sagt, närmanden till Nato ses inte med blida ögon av den store lille tsaren. Men effekten både kan och bör bli den motsatta. Natomotståndet i Sverige blir allt svagare, nu är opinionen nära nog jämn efter att Atlantpakten sett som en omöjlighet för bara några år sedan.

Det handlar inte om att Nato har blivit mer lockande i sig utan om att Putin skrämmer allt mer. Ändå går Natomedlemsskap över huvud taget inte att diskutera i riksdagen. När vår halvmesyr till försvarsöverenskommelse till sist var färdig så ingick en utredning om olika samarbeten. Om Nato var ett av dessa eller inte beror på den politiska färgen hos den man frågar. Vilka andra samarbeten som skulle kunna vara aktuella mer än EU och de nordiska länderna verkar ingen veta. (Warszawapakten svarar inte i telefon längre.)

Regeringens argument för att inte ens titta på ett Natomedlemsskap är allt svagare. Att påstå att det är bra med två neutrala (nåja) länder mellan Natoländerna och Ryssland är som att påstå att den säkraste platsen i ett skyttegravskrig är mitt i korselden. Det är dessutom fullständigt missvisande att påstå att Sverige är neutralt samtidigt som man tränar med Nato mot Ryssland.

För varje incident ökar motiven för att söka sig ännu längre västerut. Den smygande riktningen har pågått i åratal och snart går det inte längre att smyga längre. Att återfå ett försvar värt namnet tycks vara uteslutet. Då finns bara en lösning kvar och det vore smakfullt om den föregicks av en debatt värd namnet.

Man ska aldrig backa för en mobbare. Men klarar man inte av mobbaren själv så måste man ta hjälp av de vuxna.

 

Så var det dags igen. Ryska bombplan ligger och retas precis utanför svenskt luftrum. För säkerhets skull utan transpondrar så att de kan bli farliga för civilt flyg också. Men till skillnad från den ökända påsken då luftförsvaret hade tagit ledigt så fick de snabbt sällskap av både svenska jaktplan och kollegor från andra länder.

Det var vardagsmat under kalla krigets dagar och håller på att bli det igen. Egentligen är det enda anmärkningsvärda tajmingen. Det finns flera möjliga förklaringar till att Ryssland passar på att provocera just nu.

Toppmötet mellan EU och forna öststater som precis börjat i Riga är den troligaste. Efter Ukraina är det tydligt att Putin inte har någon som helst avsikt att låta EU eller till och med Nato närma sig de gamla lydstaterna. Med en mobbares logik är det därför helt rimligt att göra så många styrkedemonstrationer som möjligt.

En annan möjlighet är den stora luftövning som Sverige och Nato planerar om en dryg vecka. Som sagt, närmanden till Nato ses inte med blida ögon av den store lille tsaren. Men effekten både kan och bör bli den motsatta. Natomotståndet i Sverige blir allt svagare, nu är opinionen nära nog jämn efter att Atlantpakten sett som en omöjlighet för bara några år sedan.

Det handlar inte om att Nato har blivit mer lockande i sig utan om att Putin skrämmer allt mer. Ändå går Natomedlemsskap över huvud taget inte att diskutera i riksdagen. När vår halvmesyr till försvarsöverenskommelse till sist var färdig så ingick en utredning om olika samarbeten. Om Nato var ett av dessa eller inte beror på den politiska färgen hos den man frågar. Vilka andra samarbeten som skulle kunna vara aktuella mer än EU och de nordiska länderna verkar ingen veta. (Warszawapakten svarar inte i telefon längre.)

Regeringens argument för att inte ens titta på ett Natomedlemsskap är allt svagare. Att påstå att det är bra med två neutrala (nåja) länder mellan Natoländerna och Ryssland är som att påstå att den säkraste platsen i ett skyttegravskrig är mitt i korselden. Det är dessutom fullständigt missvisande att påstå att Sverige är neutralt samtidigt som man tränar med Nato mot Ryssland.

För varje incident ökar motiven för att söka sig ännu längre västerut. Den smygande riktningen har pågått i åratal och snart går det inte längre att smyga längre. Att återfå ett försvar värt namnet tycks vara uteslutet. Då finns bara en lösning kvar och det vore smakfullt om den föregicks av en debatt värd namnet.

Man ska aldrig backa för en mobbare. Men klarar man inte av mobbaren själv så måste man ta hjälp av de vuxna.

 

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.