27 maj 2015 06:00

27 maj 2015 06:00

Ingen förstår sig på Putin

De 115 flygplanen och 3 600 soldaterna i Arctic Challenge Exercise hann inte ens börja öva förrän Ryssland synade budet och höjde det. 250 flygplan och 12 000 soldater är Vladimir Putins bud. Det är för en gångs skull en förutsägbar reaktion.

Sun Zi lägger i sitt 2 500 år gamla verk Krigskonsten stor vikt vid att känna sin fiende och att känna sig själv. Boken används i och för sig mest av testosteronstinna direktörsbroilers idag men det betyder inte att den gamle kinesiske generalen hade fel. Problemet är att vår tilltänkta fiende är omöjlig att förstå sig på.

Vladimir Putin är machomannen som flyger stridsplan, är kampsportsexpert och ifall någon skulle ha missat vilken tuffing han är fiskar i Sibirien med bar överkropp. Han är KGB-officeren med stationering i Östtyskland som sadlade om och blev politiker. Sin egen kometkarriär under 90-talet förklarar han självironiskt med att ingen såg honom som ett hot eftersom han ändå inte ville bli president.

Den medvetet excentriske Boris Jeltsin spelade världen ett sista spratt genom att avgå precis när alla satt och förberedde millennieskiftets jättefest. (Själv jobbade jag jour på en morgontidning och fick många fina övertidstimmar, tack Boris!) Ersättaren som tillfällig president hette Vladimir Putin och blev som bekant allt annat än tillfällig. Visserligen höll han sig till de ryska reglerna och nöjde sig med två raka presidentperioder till att börja med. Men trodde verkligen någon att det inte var premiärminister Putin som drog i trådarna ändå?

Ekonomiskt har han gjort underverk för Ryssland. BNP har stigit kraftigt sedan 2000 och i brist på att vara en militär supermakt har Ryssland blivit en supermakt inom energi. EU: sanktioner och hot klingar aningen tomt när nästan halva Europa är beroende av rysk energi för att klara sin försörjning. Kalla krigets vinnande strategi att svälta ut ryssen fungerar inte när man svälter sig själva samtidigt. Av den nya stora BNP:n används fyra procent till försvaret. Eller fyra gånger mer än motsvarande mått i Sverige.

Några inre motståndare till den gamle överstelöjtnanten går inte att hitta längre. Antingen försvinner de i misstänkta jordskredssegrar i val eller i lika misstänkta mordfall. Där är han en klassisk despot. Som så många despoter motiverar han allting med hot utifrån. Nato är det största hotet. En nostalgisk nationalism som flörtar med sovjettidens upplevda storhet kombinerad med en liberalism när det passar bättre är verktygen.

Till vad? Ja, där upphör min fattningsförmåga. Att behålla makten så länge som möjligt? Att skapa en personkult? De sakerna har han redan lyckats med. Att återskapa Sovjetunionen? Kanske, men inte med några ideologiska förtecken som gjorde att den röda faran åtminstone gick att förstå sig på.

Vladimir Putin är oförståelig. Det gör honom desto farligare enligt Sun Zi.

Särskilt som vi även bryter mot hans andra regel och själva inte verkar veta vad vi håller på med i försvarsfrågan.

Sun Zi lägger i sitt 2 500 år gamla verk Krigskonsten stor vikt vid att känna sin fiende och att känna sig själv. Boken används i och för sig mest av testosteronstinna direktörsbroilers idag men det betyder inte att den gamle kinesiske generalen hade fel. Problemet är att vår tilltänkta fiende är omöjlig att förstå sig på.

Vladimir Putin är machomannen som flyger stridsplan, är kampsportsexpert och ifall någon skulle ha missat vilken tuffing han är fiskar i Sibirien med bar överkropp. Han är KGB-officeren med stationering i Östtyskland som sadlade om och blev politiker. Sin egen kometkarriär under 90-talet förklarar han självironiskt med att ingen såg honom som ett hot eftersom han ändå inte ville bli president.

Den medvetet excentriske Boris Jeltsin spelade världen ett sista spratt genom att avgå precis när alla satt och förberedde millennieskiftets jättefest. (Själv jobbade jag jour på en morgontidning och fick många fina övertidstimmar, tack Boris!) Ersättaren som tillfällig president hette Vladimir Putin och blev som bekant allt annat än tillfällig. Visserligen höll han sig till de ryska reglerna och nöjde sig med två raka presidentperioder till att börja med. Men trodde verkligen någon att det inte var premiärminister Putin som drog i trådarna ändå?

Ekonomiskt har han gjort underverk för Ryssland. BNP har stigit kraftigt sedan 2000 och i brist på att vara en militär supermakt har Ryssland blivit en supermakt inom energi. EU: sanktioner och hot klingar aningen tomt när nästan halva Europa är beroende av rysk energi för att klara sin försörjning. Kalla krigets vinnande strategi att svälta ut ryssen fungerar inte när man svälter sig själva samtidigt. Av den nya stora BNP:n används fyra procent till försvaret. Eller fyra gånger mer än motsvarande mått i Sverige.

Några inre motståndare till den gamle överstelöjtnanten går inte att hitta längre. Antingen försvinner de i misstänkta jordskredssegrar i val eller i lika misstänkta mordfall. Där är han en klassisk despot. Som så många despoter motiverar han allting med hot utifrån. Nato är det största hotet. En nostalgisk nationalism som flörtar med sovjettidens upplevda storhet kombinerad med en liberalism när det passar bättre är verktygen.

Till vad? Ja, där upphör min fattningsförmåga. Att behålla makten så länge som möjligt? Att skapa en personkult? De sakerna har han redan lyckats med. Att återskapa Sovjetunionen? Kanske, men inte med några ideologiska förtecken som gjorde att den röda faran åtminstone gick att förstå sig på.

Vladimir Putin är oförståelig. Det gör honom desto farligare enligt Sun Zi.

Särskilt som vi även bryter mot hans andra regel och själva inte verkar veta vad vi håller på med i försvarsfrågan.

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.