04 jun 2015 06:00

04 jun 2015 06:00

Konsten att tvinga fram en lösning

På S-kongressen i helgen berördes flyktingpolitiken inte mer än genom några korta meningar som i princip bestod av citat från Fredrik Reinfeldts ”öppna våra hjärtan”-tal. Nu kommer i stället lösningen: Låt någon annan ta hand om det.

Regeringen med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i spetsen har löst gåtan med hur flyktingmottagandet ska bli jämnare fördelat i landet. Det är bara att tvinga kommunerna att ta emot ett visst antal nyanlända.

En kommun som har väldigt låg arbetslöshet och väldigt många lediga bostäder kan förstås ta emot väldigt många nyanlända. Problemet är att den kommunen, Drömköping, inte existerar. Arbetslösheten är som bekant hög i Sverige, särskilt bland nyanlända och bland ungdomar med begränsad utbildning. Finns det gott om bostäder någonstans så är det för att folk flyttar därifrån. Och den vanligaste anledningen att flytta är att det inte finns något attraktivt jobb.

Alltså står valet mellan trångbodda kommuner med en expansiv arbetsmarknad och allt glesare bygder som drömmer om fornstora dar hela året och inte bara sjunger frasen den 6 juni. De sistnämnda är glada att få nya invånare som i sin tur kan skapa jobb i samhället, från handel till skolor. De förstnämnda är mer skeptiska till att göra bostadssituationen ännu svårare och det är därför som det är dags att ta till tvångsmetoder från regeringens sida. Att det främst handlar om kommuner med borgerligt styre gör säkert åtgärden enklare.

Ylva Johansson har en lösning även på bostadsproblematiken: ”De får bygga!” Jamendåså. Att ingen tänkt på det förut!

Tydligen ska det vara färdigbyggt redan om ett år, lagen är tänkt att träda i kraft den 1 juni 2016. I sommar väntar en riktigt rejäl remissrunda där kommunerna får säga vad de tycker (de är säkert tacksamma). Sedan kan det komma ett skarpt förslag som förmodligen innehåller vad det blir för påföljder för den kommun som inte följer order.

Hur nu flyktingmottagningen ska bli bättre för någon genom tvångsmedel är svårt att förstå. Lösningen som SKL (Sveriges kommuner och landsting) förordat i en programförklaring med 35 punkter är tvärtom att staten måste ta ett större ansvar och inte minst ersätta kommunerna för de faktiska kostnaderna för mottagandet. Oavsett valfria ideologiska skygglappar så går det nämligen inte att bortse från att det är just en kostnad på kort sikt.

Så länge själva mottagandet avgörs på statlig nivå går det inte att bara skyffla ansvaret nedåt i den offentliga organisationen. Regeringen har skrutit om att sitta inne på lösningen på bostadsproblemen i landet sedan långt innan den blev regering. Rent pedagogiskt vore det lämpligt om den presenterades först.

Annars kanske man kan tvinga kommunerna att lösa den gåtan också.

 

Regeringen med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i spetsen har löst gåtan med hur flyktingmottagandet ska bli jämnare fördelat i landet. Det är bara att tvinga kommunerna att ta emot ett visst antal nyanlända.

En kommun som har väldigt låg arbetslöshet och väldigt många lediga bostäder kan förstås ta emot väldigt många nyanlända. Problemet är att den kommunen, Drömköping, inte existerar. Arbetslösheten är som bekant hög i Sverige, särskilt bland nyanlända och bland ungdomar med begränsad utbildning. Finns det gott om bostäder någonstans så är det för att folk flyttar därifrån. Och den vanligaste anledningen att flytta är att det inte finns något attraktivt jobb.

Alltså står valet mellan trångbodda kommuner med en expansiv arbetsmarknad och allt glesare bygder som drömmer om fornstora dar hela året och inte bara sjunger frasen den 6 juni. De sistnämnda är glada att få nya invånare som i sin tur kan skapa jobb i samhället, från handel till skolor. De förstnämnda är mer skeptiska till att göra bostadssituationen ännu svårare och det är därför som det är dags att ta till tvångsmetoder från regeringens sida. Att det främst handlar om kommuner med borgerligt styre gör säkert åtgärden enklare.

Ylva Johansson har en lösning även på bostadsproblematiken: ”De får bygga!” Jamendåså. Att ingen tänkt på det förut!

Tydligen ska det vara färdigbyggt redan om ett år, lagen är tänkt att träda i kraft den 1 juni 2016. I sommar väntar en riktigt rejäl remissrunda där kommunerna får säga vad de tycker (de är säkert tacksamma). Sedan kan det komma ett skarpt förslag som förmodligen innehåller vad det blir för påföljder för den kommun som inte följer order.

Hur nu flyktingmottagningen ska bli bättre för någon genom tvångsmedel är svårt att förstå. Lösningen som SKL (Sveriges kommuner och landsting) förordat i en programförklaring med 35 punkter är tvärtom att staten måste ta ett större ansvar och inte minst ersätta kommunerna för de faktiska kostnaderna för mottagandet. Oavsett valfria ideologiska skygglappar så går det nämligen inte att bortse från att det är just en kostnad på kort sikt.

Så länge själva mottagandet avgörs på statlig nivå går det inte att bara skyffla ansvaret nedåt i den offentliga organisationen. Regeringen har skrutit om att sitta inne på lösningen på bostadsproblemen i landet sedan långt innan den blev regering. Rent pedagogiskt vore det lämpligt om den presenterades först.

Annars kanske man kan tvinga kommunerna att lösa den gåtan också.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.